Vad hände med förälskelsen?

Många frågor som jag får och fått bemöta handlar om när förälskelsen inte blir mer än en förälskelse.

Plötsligt så tar det bara stopp.

Man vaknar upp en morgon och känner inte likadant som man gjorde igår, något har förändrats och man kanske inte riktigt kan ta på vad det är.

Många försöker att ”klämma” fram dom starka känslorna som man hade men det går inte riktigt, det blir krystat och konstlat och istället för att känna massa härliga känslor så börjar man istället att reta sig på än det ena och än det andra hos sin partner.

Partnern märker oftast det här och förstår inte, vad har hänt, vad var det som gick snett och när?

Många tar på sig skulden själv och man kanske börjar fundera på vad man gjort för fel igen, och dessutom så kanske man tycker att mönstret upprepar sig från tidigare relationer.

Det här skapar frustration, rädsla och tvivel för både självkänslan och självförtroendet.

Obalansen är ett faktum och den som fortfarande är förälskad försöker anpassa sig, vara till lags och verkligen lyssna och känna in vad partnern behöver.

Tyvärr så är ju inte det här så lätt eftersom känslorna svalnat.

Det blir ofta skuldkänslor hos båda två….

Den vars känslor svalnat kanske också funderar på tidigare relationer och tycker att mönstret upprepar sig.

En del förklarar sig med att man har svårt att bli kär, eller att man aldrig kommer att hitta den rätte för att man hela tiden söker det perfekta…..och återigen en del tänker att det kanske beror på en rädsla för att släppa in , närmare och djupare – som det ju innebär när relationen når nya nivåer.

Så hur ska man tackla det här då?

Dels så kan det ju handla om att det gått för fort fram, men det kan också vara så att när relationen börjar bli allvar och man  lärt känna varandra mer på djupet så kanske det inte riktigt var vad man söker efter och behöver.

Ser man det ur det perspektivet så finns det ju faktiskt heller ingen/inget att lägga skuld på.

Går man dock på pumpen om och om igen, alltså att det inte blir mer, så kanske man behöver stanna upp och ta en time out.

Har man fått en insikt som då  kan handla om det som jag skrivit ovan så är det här en möjlighet att lösa dom knutar och kanske inre negativa tankar och känslor som har med det förflutna att göra.

Tar man sig den tiden med sig själv så kommer det bli så mycket lättare att kunna separera dåtiden från nutiden, och dessutom så kommer man att kunna få koll på vad man själv vill ha i framtiden.

Är man en ”perfektionist” som aldrig riktigt blir nöjd, varken med partners eller sig själv, så kan det vara läge att låta ”bohemen” komma fram i en -för att så småningom kunna få och nå en balans, en syntes som gör att man faktiskt stannar upp och gör ett aktivt val, i en situation som man just i stunden befinner sig i.

Många som just kommit ur en relation tycker att det är härligt att bara få vara förälskade och kanske inte har så mycket större behov än så, att få leka av sig, att få känna friheten, att få kunna känna/tänka in vad man verkligen vill ha tills nästa gång när man menar allvar.

Ytterligare så finns det ju dom som bara vill bli höga på förälskelsekänslan, bekräftelsen och ruset är det som ger energi – och man söker ständigt dessa kickar – och så fort ruset börjar avta så stänger man dörren och knackar på nya dörrar, för nya kickar.

Det finns säkert massa andra anledningar till varför det ibland inte blir mer än förälskelse, jag har nu bara nämnt några få.

Kram från mig <3

Charlotte