Är du inte kär längre?
Efter den himlastormande förälskelseperioden så lugnar känslorna ner sig litet, nästan alltid kanske jag ska säga, eller för ett tag i alla fall.
I den här fasen så kan det vara så att det inte blir så mycket mer än förälskelse – den gick inte över till att bli fördjupad kärlek.
Även när det fördjupas så börjar man känna en mer vardagslik kärlek, det kanske inte är så upphetsande att vakna med varandra längre som det var i början, sexet har kanske ”normaliserats” och man inser kanske att mycket annat i ens liv fått stå på ”hold” för att man spenderat 24 timmar om dygnet tillsammans.
Man kanske märker att man missat lite i kontakten med vänner, kollegor och släkt.
Det praktiska runtomkring en har fått stå tillbaka (en del blir i och för sig tvärtom, får kanske städmani i förälskelsens rus).
Jobbet som man innan tyckte var ganska trist gick som på räls men nu börjar man känna av att det är lite grått igen.
Så och relationen, plötsligt så kanske lugnet och vardagen får en att tveka och tvivla på om det här är ”it”.
Inte alla tänker så klart så för en del har längtat till att det ska lugna ner sig, tryggheten blir större och en del älskar också vardagen och dess lite gråa ton.
Ska man om man tycker att det är lite för grått direkt tänka att man kanske ska göra slut?
Jag tycker inte det.
Först och främst så är det bra att göra en inåtblick, titta på dig själv och tänk och känn in vad det är du saknar och längtar efter och vad det var som gjorde att du föll för din partner.
I många fall så handlar det inte ens om relationen utan om dig och dina egna behov, som faktiskt inte din partner har med att göra eller åtminstone inte kan göra något åt, för att det handlar om dig!
Det är så lätt att tro att vi ska gå och känna oss förälskade och kära hela tiden i en relation, och är det något vi blivit lurade på så är det det!
Man gör inte det när man är i en längre relation.
Skillnaden är kanske bara att man VET det och man rider liksom ut det och vet inom sig att snart så kommer en ny känsla av förälskelse, den går i cykler….
Så vad gör man då under tiden, i dom här eventuella svackorna?
Man vårdar vänskapen!
Man bygger känslan av VI, man förstärker det och det är möjligt att man måste vara mer i huvudet än i känslan under dessa perioder och det är OKEJ!
Fall inte ner i känslan just då och tänk att det är tråkigt att inte känna så mycket, det vänder!
-Utveckla er tillsammans, OCH var för sig.
-Gör saker som ni/du inte brukar, tillsammans och var och en för sig.
-Positionera er/dig inte…..ligg inte och skjut ifrån din skyttegrav över till din partner, det är INTE lösningen, det är förödande för relationen.
-Kliv upp ur graven och det är möjligt att du behöver vara ”the bigger person”, den som är prestigelös, som skiter i om du ”förlorar” – det är då du tar ansvar för dig och för relationen.
Dessa perioder av gråhet är egentligen perioder av utvecklande och faktiskt närmande, om man tillåter det.
Det är perioder där man både hittar nya sidor av sig själv och även hos sin partner.
Självklart är det inte alltid det går att ta relationen vidare om det blivit alltför trist och grått och man själv kanske förändrat sig, försökt hitta lösningar men man bara får motstånd och stängda dörrar.
Vad gör man då?
Ja, man kan ju så klart ta professionell hjälp i första hand men det kan så klart vara så att det ändå slutar i att man går isär.
Det är tillräckligt jobbigt att det sker, så därför är det så viktigt att man försöker göra allt man kan, då blir det faktiskt också lättare att släppa taget.
Man tar med sig erfarenheterna men inte IN i nästa relation utan som en viktig lärdom, och som för många av oss,
man har blivit mer vaken och klar över hur man vill ha sin nästa relation och partner,