Känner du dig ensam i relationen?
Plötsligt så förändras något.
Man känner en ny känsla som man inte känt förut och man blir rädd, riktigt rädd.
Den där ångestfyllda och kvävande ensamhetskänslan som bara trillar över en.
Fastän att man befinner sig i en relation och man tror att man har det bra så bara sköljs man över av smärtan i att känna sig riktigt ensam.
Man kanske betraktar sin partner som pratar på precis som vanligt, gör sina grejor precis som vanligt, och själv känner man bara att något har förändrats i en.
Kanske blir man kritisk till ens partner, man tycker att hen är tråkig och man tänker att kan hen aldrig förändras, likadan år efter år….
Det här är något som jag ofta får prata med människor om, tankevurpan man gör att man tror att ens partner aldrig förändras!
Du har ju förändrats eller hur?
Du kanske just nu känner dig ensam och det är en ny känsla och en förändring som skett inom dig, så självklart är det så att din partner också förändras men kanske precis som du inte säger något till dig om det.
Så där går ni båda två, försöker hålla relationen flytande, fastän att något skaver och inte känns som det gjort eller som du vill och längtar efter.
En del människor stannar här och accepterar eller kanske jag ska skriva blir liknöjda.
Tänker att jag är hellre ensam i tvåsamheten än ensam i ensamheten…
Jag skulle vilja påstå att är det något vi är rädda för så är det att vara ensamma med oss själva och det här får jag berättat för mig om och om igen från människor jag möter.
Jag kan bara bekräfta:
– Det är läskigt när ensamheten knackar på dörren och vill in, för vad kommer man att möta?
– Vem är jag om jag är helt ensam, i mig själv och med mig själv?
En del backar här och öppnar inte ens dörren utan lägger känslan av ensamhet på sin partner och vill få det till att det är hen som gör att man känner sig ensam.
Visst kan det vara så om partnern till exempel vänt sig ut ifrån relationen men många gånger handlar det om att man själv behöver göra en inåtblick.
Innan man gör någon annan förändring i relationen så behöver man ta reda på vad den här känslan av ensamhet vill säga en.
Man brukar ju säga att kris alltid är lika med utveckling och jag håller med.
Att gå in och våga titta på sin egen ensamhetskänsla kan göra att man kommer i någon slags kris, något slags mörker och deppighet som vill få en att trycka tillbaka det som den där inre och djupa ensamhetskänslan vill berätta.
Våga stå kvar, våga rid ut mörkret och deppigheten, då kommer du till nästa fas där ensamheten kan tala om för dig vad du behöver, saknat och längtar efter.
Det kan infinna sig en sorg här, en sorg över saker du kanske tycker du missat, inte fått chansen att göra eller delta i, eller helt enkelt bara en sorg över att ditt liv inte blev som du innerst inne velat.
Du kanske kommer till insikt om att du övergett dig själv.
Här är starten till DIN förändring -en upptäcktsresa som är både lite läskig men också fylld av hopp och förväntan och möjlighet till en omstart.
Många gånger utan att du behöver förändra så mycket runtomkring dig utan här sker den största förändringen i dig.
Visst finns det relationer som inte orkar när den ena förändras mycket men det finns också relationer där det här ger nytt liv in i relationen.
Insikten om att ALLT förändras och acceptansen av det gör att skuldbeläggandet på relationen inte finns på samma sätt utan man kommer samman igen,
inte längre rädd för att vara ensam i ensamheten men tacksam att få vara inkluderad i en tvåsamhet
