Är Du mellan 30-40? Hela livet ska hända nu!

Jag märker en stress hos relativt unga människor idag och det är en stress som verkar accelerera.

Det är åren mellan cirka 30-40.

Man har skaffat boende tillsammans och man har kanske hunnit få barn.

Samtidigt med att man startat familj så är man också som mest attraktiv på arbetsmarknaden.

Det är mycket som händer på en gång och man ska prestera åt alla håll.

Många känner pressen (speciellt kvinnor….) att ha ett hem lika vackert som det man kan se i inredningstidningar, man ska ha en kropp där det inte märks ett spår av att man fött barn, man ska kunna vara kock och bjuda på fantastiska rätter, man ska ha lust att ha sex där en del mer har det för rädslan att förlora partnern än att underhålla känslan av samhörighet.

Barnen ska skjutsas hit och dit, kanske till dagis/skola för att sedan skjutsas vidare till olika aktiviteter.

Själv kanske man bestämt sig för att ha ett intresse där man får så kallad ”egen tid” men väl där så känner man bara en stor trötthet eller skuld för att man ”vet” att man borde vara någon annanstans, för någon annans skull.

Allt och alla drar i en, runtomkring en och inom en och vad blir det av allt det här?

Jo, man går omkring med en ständig känsla av otillräcklighet, och skuld för hur man än försöker så blir det aldrig HELT någonstans, allra minst inom en själv.

Vi lever i en tid då man ska hinna leva ett helt liv mellan 30-40!

Det är ju omöjligt!

Så hur gör man, vad kan man göra?

För det första så tror jag att det handlar om att just få den här insikten om att kraven är omöjliga och egentligen helt ointressanta.

Gå inte i fällan att ALLT måste ske nu och att du måste överprestera överallt och hela tiden.

Ska jag vara lite tuff så kanske jag skulle säga att omgivningen kanske inte alls ser dig som att du hinner med allt utan kanske snarare att man ser en mycket sliten och sönderstressad person vars krav på sig själv är omänskliga.

När insikten fått sjunka ner och in så kan det vara dags att sätta sig ner och prioritera.

Vad är viktigast just nu, för dig, för din partner och för din familj?

Resten får vänta – och det gör ”resten”, det försvinner inte – det är ytterligare en tankefälla att tro att om du inte tar chansen nu så försvinner den.

Jag tror inte på det utan jag tror att om du kan sätta gränser och vara tydlig så höjer det snarare intresset för dig och en respekt infinner sig för det du visar.

Om du är gränslös exempelvis på jobbet och bara ger och ger så är det lätt att du blir utnyttjad och jag tror inte att respekten för dig ökar utan snarare tvärtom.

Tiden vi lever i nu triggar ”perfektionisten” i många och det här märker jag bland mina klienter där många låter den sidan dominera i kombination med trycket från omgivningen.

”Perfektionisten” är så klart bra på det sättet att den levererar, ser till att slutföra uppgifter och gör det galant.

Den nyttjar en inte för att den aldrig blir/är nöjd och även fast insikten kommer om att det inte finns något perfekt så slutar den aldrig att söka efter det perfekta.

När den inte finner det så finns det dom som lägger det utanför sig själva, till exempel på partnern.

Allt är fel med hen, hen gör aldrig något rätt – och egentligen är det bara besvikelsen över en själv som spiller över och ut.

Motsatsen till ”perfektionisten” kan ju vara ”bohemen”.

När inte den får komma fram och njuta av livet, rufsa till håret lite och stöka till det bland kuddarna i soffan så kan det i stället komma tårar, deppighet och ilska för att den inte får säga sitt.

Självklart är det så att om bohemen skulle få vara framme fullt ut hela tiden så är ju inte det så bra heller, då kanske allt skulle soppa till sig och bli ordentligt rörigt.

Det är därför det är så viktigt att man söker efter en balans, en syntes – där dessa sidor får samarbeta i en harmonisk pendling.

Det är fantastiskt att få se den förändring som sker hos människor som får insikten, låter andra delpersonligheter få komma fram och ta plats samt den förändring som sker i dessa människors liv.

När man får fatt på det här så minskar ju rädslan, rädslan för att tappa kontrollen helt för att man inte förstår vad som vill komma fram och framför allt hur man skulle kunna hantera det om man släppte fram det.

Man kan se sig själv och sitt liv med lite mer giraffperspektiv där man inser att det finns så många fler valmöjligheter än vad samhällets krav vill lägga på oss.

Vi väljer – och vi blir också vägvisare för andra som söker efter helhet och vi ges också möjligheten att för våra barn erbjuda andra möjligheter som i sin tur kan ge dom bra verktyg i deras liv.

Ps. Lägger med en länk till ett av mina inlägg som berättar om min egen utmattningsperiod och hur jag gjorde vissa förändringar, kanske kan hjälpa någon:

http://relationsexperten.se/efter-utmattningen-vad-hande-sedan/

och en intervju i BreakIt där jag blev intervjuad om hur få ihop startup-åren när man är entreprenör samt har familj:

https://www.breakit.se/artikel/6515/radda-relationen-under-startup-aren-har-ar-expertens-8-rad