Har du blivit ghostad?

– Hjälp mig, jag har dejtat en kille/tjej i 2-3 månader och vi blev himlastormande förälskade, verkligen mött min själsfrände där jag har kunnat berätta allt, nu svarar hen inte längre på mina sms……vad har hänt, har jag blivit ghostad?

Så ser många av mailen ut just gällande när någon lite in i relationen slutar att höra av sig och drar sig undan, kanske till och med plötsligt bara gör slut, eller inte ens det, utan bara försvinner utan att berätta vad det berott på…..

Jag vet inte hur många brev jag fått om precis just det här.

Man träffas, blir himlastormande förälskade, man berättar allt OCH lite till för varandra……och så blir det plötsligt tyst eller väldigt sparsmakad kontakt från den enes sida.

Besvikelsen är stor och rannsakningen upprepas inom en om och om igen, man ältar och ältar.

– Vad gjorde jag för fel? Vad sa jag som var sårande? Var jag för på? Var jag för av?

Har jag misstolkat något hen sa, var sexet dåligt, gillade hens kompisar inte mig och så vidare och så vidare.

Det behöver inte vara något fel alls egentligen…förutom det här:

Det delades för mycket och för djupa saker alldeles för tidigt in i relationen!

Mottagaren kan kanske inte riktigt ta emot och hantera det du berättat.

Känner kanske att det blir hen som ska ta ansvar (trots att det kanske är något från dåtiden du berättat), känner kanske att det blir en börda för att otillräckligheten slår till.

Självklart kan det vara så att det infinner sig en besvikelse med det du berättat, det var inte riktigt som hen tänkt om dig och det kanske inte riktigt stämmer med hens förväntningar, krav, checklistor och Gud vet allt :).

Men…oftast är det faktiskt att det bara blev lite för mycket att ta in på en gång.

Lägg då till att många av oss redan har gått igenom några relationer, det kanske finns barn med i bilden, ex som på något sätt fortfarande finns med i bilden etcetera etcetera.

Då är det inte så konstigt att man kanske inte riktigt orkar eller förmår att ta in ALLT, hela ditt liv på En och samma Gång, eller hur?

När jag återkopplar och säger det här så kan jag ibland få respons såsom:

– Men då känns det ju som att jag spelar ett spel?

Där håller jag faktiskt inte med utan jag skulle snarare vilja säga att det handlar om omtanke, kunna ta det lite försiktigt och lära känna varandra lugnt och sansat så att båda parter hinner med.

Ibland går det att räta upp det här, man backar lite, inväntar den andre, kanske har en dialog om just det här och berättar att man inser att det gått lite fort.

En del backar inte alls, utan gör tvärtom, sms-bombar, ringer och skrämmer den andre ännu mer, så istället för att det blir två som möts i kärlek så blir det stora svarta rädslor som bara skrämmer iväg…..

Ibland går det inte alls utan mottagaren har redan försvunnit och där står man, ledsen och i många fall oförstående om vad som gick fel, man var ju så förälskad, man hade lovat varandra på ett tidigt stadium att det var livslångt och så händer det här?!

Känner du igen dig?

Har du själv varit med om det här, antingen varit den som öppnat dig mycket snabbt eller varit den som fått ta emot mycket?

Om du känner igen dig i det här och vill ha lite hjälp, jag har fått hjälpa många människor att nå en balans så att starten och fortsättningen i relationen får vara harmonisk.

Kram från mig <3

Charlotte