Plötsligt slutar hen att höra av sig!
Vi har väl alla någon gång känt den där härliga känslan av att vara galet förälskad där vi bara dras in i en massa känslor som vi kanske inte känt tidigare.
Vi känner kanske mer än tänker vid dessa tillfällen och det kan vara svårt att ha riktig balans.
Allt man gör kretsar kring den man är förälskad i, man vaknar på morgonen och det första man gör är att kolla mobilen för att se om man fått något meddelande eller sms.
Man kanske själv skickar iväg ett litet meddelande där man vill ha en direkt bekräftelse på att hen mottagit det och att hen ska respondera omgående.
När man inte får den responsen direkt så dröjer det inte länge förrän självförtroendet och självkänslan börjar sjunka.
Tankar om vad den andre gör eller om den börjat tröttna, eller om det var den där kommentaren man sade igår över något oviktigt nöter och tär på en.
Man skickar iväg ännu ett sms, fortsatt tystnad.
Hen har helt enkelt plötsligt slutat att höra av sig.
Nu är man inte bara orolig utan nu kommer också mörkare tankar som otrohet eller att personen kanske bara tagit bort telefonnummer etcetera. och man börjar fundera ut nya sätt att nå sin nyfunna partner.
Tankarna förstoras till stora berg och man är fullständigt i känslan och man har inte en tanke, observera, inte en tanke….på att kanske lyfta upp det till intellektet.
Det snurrar friskt i magen, det är som en stor klump som övertar hela ens kropp och själ.
Plötsligt känner man sig ensammast i hela världen och man tror att ingen någonsin har varit med om något liknande.
Men…se där tar man fel!
Det här är nog en av dom vanligaste situationerna som uppstår i början på en relation.
Jag får massor av frågor kring hur man ska hantera när ens partner inte svarar direkt, nu och på bumsen…..
Så vad är mitt råd då?
Först av allt vill jag säga att när man tillåter att så här mörka tankar kommer fort in i relationen där man inte direkt får den bekräftelse som man själv vill ha, då är det det man behöver titta på först.
Vad är det som gör att du direkt måste ha bekräftelse, svar?
Har du varit med om svek, otrohet etc. tidigare? Då kan det vara ett av skälen till att du reagerar och agerar som du gör.
Det går nog inte att nog betona hur viktigt det är att kunna skilja på dåtid och nutid för att framtiden ska kunna få fortsätta att vara förälskelseljus :).
En annan anledning till din reaktion kan vara att du har kontrollbehov och vill veta vad din partner gör hela tiden.
Vad är det som gör att du håller fast så hårt? Vad tror du kommer hända om du släpper taget lite, backar lite och ser vad som händer?
Risken är ju större att din partner försvinner om du fortsätter att hålla så hårt än om du vågar visa tillit och våga känna trygghet.
Elefanten i rummet är ju det osagda, det som du skäms över att känna och kanske tycka.
Det kan också vara rädslan för att din dåtid (om du skulle berätta) skulle kunna få din partner att inte längre tycka om dig och värst av allt kanske lämnar dig.
På tal om att berätta om sin dåtid för sin partner,
när ska man egentligen göra det i relationen?
En del berättar ALLT och lite till ganska omgående, andra väntar en stund och tar det pö om pö och återigen andra berättar aldrig men där partnern kanske känner att något skaver och hela tiden funderar på vad det kan vara.
Kram från mig <3
Charlotte
