Uppskatta varandra i nuet.

Tänk hur härligt det är när man är nyförälskad.

Man kan göra allt och lite till för varandra.

Om partnern vill gå på en konstutställning så följer man gärna med även om man inte är ett dugg intresserad av konst.

Det handlar inte om vad man gör utan bara att man får vara med den man är så förälskad i, tillsammans.

Med tiden så förändras saker och ting.

Man kanske går igenom tuffa tider tillsammans, ekonomin kanske frestar på relationen, man kanske har någon släkting som beter sig illa, ett barn som inte mår bra, en blir arbetslös eller någon blir sjuk.

Det här kan göra att man fokuserar på att överleva, att kämpa och man är som två krigare som går bredvid varandra,

snarare än ett kärleks-par som är sammanflätade.

Med åren så tar man varandras roller för givna, man pratar inte om det innersta, saknaden av den där känslan man hade när man först träffades.

Längtan efter att få känna sig sedd och bekräftad finns där men dold av alla erfarenheter man gått igenom.

Istället för att se varandra när man kommer hem, vara här och nu, så är man visserligen närvarande fysiskt men inte känslomässigt längre.

Det här blir en sorg - och den kan vara outtalad under många år.

Man fattar inte hur det kan ha blivit så här, när, var och hur slutade vi att vara vi, kärnan, vi som prioriterar varandra och den tid som är nu?

Tankevurpan kan bli att det blir nog bättre sen, bara vi får lite mer tid och allt lugnat ner sig.

I allra värsta fall så kanske man tänker att det där tar vi sen när vi är pensionärer.

Fokus kan bli det man inte har vilket gör att man missar det man faktiskt har.

Till saken hör ju också att man ibland tänker att ens partner alltid kommer vara likadan, så är det ju inte.

Ditt 20-åriga jag är ju inte detsamma som ditt 50-åriga jag.

Med det så kommer behovet att hålla sig uppdaterad och höja medvetandet kring varandra.

Det man tyckte igår om något kanske inte gäller längre idag.

Det man kände kring något tidigare kanske har förändrats.

Framför allt, det man behövde igår kanske inte alls är det man har som behov idag.

Här gör många par misstaget att tro sig veta vad den andra behöver.

Om du börjar fråga, fråga på ett nyfiket och öppet och närvarande sätt så kanske du kommer bli både förvånad, lite skamsen först för att du inte fattat, men också glad - här finns ju så mycket mer att utforska tillsammans!

Så, vad vill jag säga med det här inlägget?

Låt inte tiden bara gå och tänk att ni ska ta tag i relationen senare eller att allt kommer vara som det alltid varit.

Var den som tar initiativet till att närma dig din partner på ett nytt sätt, visa att du fattat.

Fattat och insett att du inte vill sträva bara framåt eller bakåt utan att du vill upptäcka nuet med din älskade.

I den tid vi lever i idag så kommer vi behöva varandra mer än någonsin i nuet.

Kram från mig<3

Charlotte