Tempus-rensa i otroheten.
När man har varit tillsammans ett tag så hamnar man ibland i mönster och roller.
Det här tror jag många kan känna igen sig i.
Det kan ge en skön trygghet, man vet var man har varandra.
Men, det kan också skapa irritation och en känsla av att man fastnat - hela relationen känns på hold.
Man har tappat team-känslan.
Mönstren har gjort att man idag är varandras antagonister än det team och kärna som man varit.
Här blir det viktigt att inse att det är team-känslan kring känslorna och behoven som man tappat.
Det praktiska kan fortfarande fungera och det kan också vara det som gör att man inte pratar eller tar tag i en förändring.
Med par som varit med om en otrohet så raseras ju allt i en hast, all trygghet och tillit försvinner.
Man står där helt nakna inför varandra och man har inget längre att luta sig emot.
Inte ens vardagen fungerar riktigt, allt haltar och allt, ja, precis allt kommer upp till ytan.
I samtal med mig så går vi igenom dåtid, nutid och framtid.
Eftersom mycket av dåtiden förlorats så behöver man gå igenom den för att se vad/om man vill ha tillbaka från den.
Ofta är det många förändringar som man vill ha, och man vill absolut inte tillbaka till det som varit.
Nutiden behöver också ses över, man har ju mött varandras djupaste sår och samtidigt som det är mycket smärtsamt så kan det vara precis det som gör att man hittar varandra igen.
Känslor som varit sovande väcks till liv och ofta sätter det igång sexlivet igen.
Här blir det viktigt att komma ihåg att den emotionella intimiteten också behöver kickas igång.
Den är jobbigare för här är många mycket mer sökande, hur gör man det, hur gör man när man släpper in någon känslomässigt och öppnar upp igen, efter allt som hänt?
Här behöver var och en ta sitt ansvar och bearbeta sin sorg och smärta enskilt och sedan tillsammans.
En otrohet öppnar inte bara upp för smärtan i relationen utan den öppnar även upp för tidigare erfarenheter.
Det kan vara tidigare relationer och kanske svek.
Det kan vara ens uppväxt och föräldrar och familj som skapat sår.
Det kan vara saker man gjort mot sig själv och som man i en otrohet får djupa insikter i.
Framtiden då?
Ja, här blir det mycket viktigt med vars och ens behov framöver.
Man har ju hoppat över sig själv och låtit mycket gått på auto-pilot.
Man har hoppat över partnern och valt att inte se, kanske inte orkat eller vågat se hur hen egentligen mår.
Det är så klart tufft att det ibland ska behövas en otrohet för att man ska vakna till liv igen.
För dom par som går in i processen och både tillsammans och enskilt tar ansvar så finns det stora möjligheter till ett gemensamt liv med en fördjupad relation och större mognad - man har gjort jobbet och kommit ut starkare på andra sidan, tillsammans.
Kram från mig <3,
Charlotte