Kärlek på äldre da´r eller bara en mogen famn?

God måndag min vän,

texten som står ovan med Bobbi´s lilla tunga som hänger ut och hans något trevande blick får väl stå för hur svårt det kan vara att veta hur man ska vara i en relation.

I början när man träffas och det är blixt och dunder och man är så, så kär så finns inga bekymmer med att berätta ALLT för varandra!

Man har liksom inga gränser på hur mycket man vill berätta och dela med sin nya kärlek!

Och hur bemöts man och tas emot?

Med värme och massor med förståelse även när man berättar dom mest knäppa och kanske intima saker och händelser….

Efter ett tag så kanske förälskelsekänslan går över och man börjar komma in i en vardagslunk och därmed så kanske också modet att fortsätta lita på att man möts med bara massa kärlek och förståelse när man vill berätta jobbiga saker minskar, kanske till och med försvinner.

I mina möten med andra människor så kommer just det här ganska ofta upp, man vågar inte berätta allt längre, man vill men man törs inte eller vill inte för man känner inte samma totala tillit som man gjorde i början.

I det här så infinner sig ju en saknad och ett sökande för att försöka börja prata med varann så där som man gjorde i början men det blir inte riktigt som det var då, det går inte lika lätt att öppna upp.

Vad beror det här på?

En del säger att dom ångrar att dom varit så öppna i början för dom har fått sina berättelser som knivhugg i ryggen senare i relation och vid något gräl.

Det man berättat i stort förtroende som också togs emot med öppna och förstående öron och armar – är nu det dödligaste vapnet…. och såret blir stort och djupt.

Andra kan inte direkt sätta fingret på vad det är som hänt – tiden har bara gått och vardagens lunk infunnit sig, man tror att ens partner alltid är som den varit och inbillar sig att inget nytt hänt, varken i känslor, tankar eller i livet och allt runtomkring.

Det kan ha hänt påtagliga förändringar som gjort att pratet och det öppna hjärtat fått stå på ”hold” – barn, hus, jobb, vänner, intressen och Gud vet allt bara smällde till och med det så tappades något viktigt bort.

Pratet, tiden NU och viljan/arbetet att hålla relationen vid liv och med det hålla sig ajour med varann har fått vika undan.

Kanske man upplever sin partner som förstelnad – och man vågar inte berätta för man har märkt att det finns en underton av dömande och misstänkliggörande.

Det kan få vem som helst att dra in tentaklerna.

Vad kan då konsekvensen bli?

Ja, som jag skrivit vid upprepade tillfällen på sistone, en del väljer att gå in i sig själva och blir tysta och inbundna och uppfattas som kalla och ointresserade.

Andra vänder sig utåt och väljer otrohet där man öppnar upp och berättar allt – men för en tredje part.

Några blir utåtagerande och skäller och bråkar om allt – allt som inte är det man egentligen vill få fram, städning, hämtning av barn, maten, egentid etcetera när man egentligen bara vill skrika:

– Jag saknar dig! Jag saknar mig! Jag saknar oss!

Så hur gör man då?

Vi behöver börja med oss själva. Du behöver börja med dig själv.

Du behöver bestämma dig för att möta din partner på nytt – men gammalt om du förstår hur jag menar.

Du behöver skala bort det som tillkommit under tiden i relationen, allt sånt som byggts upp som hindrar flödet mellan er.

Det krävs en mogen, icke dömande och nyfiken famn om man ska våga öppna sitt hjärta om och om igen i en långvarig relation!

Mognaden ligger i att våga lyssna, våga ta emot, våga stå kvar, våga hålla om även när det gör ont.

Icke dömandet ligger i att hela tiden komma ihåg att vi bara är människor, du är bara en människa och din partner är bara en människa.

Nyfikenheten ligger i att vilja mötas igen och igen och igen, och vilja veta mer, få reda på vad som händer och hänt i din partner, vad ni tillsammans kan ta för nya steg av det som kommer fram, och framför allt vad ni kan lära av det.

Så, öppna din famn – håll om din älskade och bara finns där,

det är lätt att känna tillit och våga öppna upp när man vet att famnen som tar emot en håller om, bara håller om med mognad, ovillkorlig kärlek och massor med nyfikenhet på dig,