Att ljuga i en relation! Är det kärlek?

Vågar du säga ja till kärleken eller väljer du hellre att älska som du alltid gjort och som inneburit en hel del lögner och ett lagomälskande där du fått haft ditt vid sidan om?

Vågar du sätta allt på ett kort och bara öppna upp och ta emot, inte just nu ge utan bara ta emot…

Det är läskigt och kan innebära risker, du kan ju bli utnyttjad, du kan bli lämnad och framför allt kan det göra fruktansvärt ont om kärleken inte var som du trodde eller tänkt dig?

Du kanske planerade samtidigt som du öppnade upp, du tänkte att om du gör det så kommer du få det här och det här.

Så fick du inte det och du är ledsen och besviken och tänker att du aldrig mer ska göra om samma sak och framför allt så ska du aldrig satsa allt!

Du vill inte vara med om samma sak igen, den smärtan vill du aldrig mer behöva möta.

Så du väljer att stänga och du väljer situationer och människor där du känner dig trygg och där du inte behöver blotta dig eller ta emot kärleken, den kärlek som du idag bara ser som tuff och hård.

Du törs helt enkelt inte för du förväxlar kärleken med fostran och du tänker att den personen var hård och villkorlig i sin kärlek.

Så fel du hade!

Det var kärlek!

Det var den ovillkorliga kärleken som satte en gräns för att den älskade dig, du fattar det bara inte!

Det var bara det att den inte såg ut och den kändes inte som du trodde och framför allt inte som du ville ha den.

Du försökte ett tag att styra den men det gick inte för du fick inget gehör i det utan den kärleken stod kvar i sin renhet och tydlighet.

Du ville inte ha den utan du ville göra som du gjort under lång tid, smussla och ljuga och förtala – du tog med dig dina gamla mönster in i relationen och du förgiftade den.

Du har ljugit under så lång tid att du tappat orienteringen och minnet av hur kärlekens känsla är, du har sår just nu som gör att du inte kan urskilja vad som skadar och vad som läker och helar, dig själv framför allt men även din omgivning.

Man kan känna empati men det är svårt att vara i en sån toxisk relation – och för att inte båda ska drunkna så behövs ett avslut.

Valet blir att fortsätta älska på distans – utan kontakt och utan längtan efter att börja om tillsammans.

Du står kvar – förvånad och du samlar ja-sägare runt dig som stöttar dig och framför allt lever i samma dunkla livs-situation som du.

Tillsammans hittar ni förklaringar på era livsval och ni fördömer den som inte håller med eller som försöker visa på konsekvensen som kan bli av dessa val.

Ingenting kan vara mer förödande för ens eget liv än att ha människor som hejar på en när allt egentligen är käpprätt fel och som talar om för en att man bara ska gå på lust och känsla.

Som inte säger att det kanske är läge att sitta still i båten och låta det gå några varv till och som själva inte fattat att den ovillkorliga kärleken ibland är väldigt tydlig i sina gränser!

Kanske du vaknar upp, kanske inte – kanske du kommer inse att här stod en livsvän eller livspartner rakt framför dig……..

Du kanske inte vill, kanske du varit så hårt hållen att du nu släppt allt totalt och bestämt dig för att aldrig, aldrig mer låta pendeln slå tillbaka.

Du vågar inte tro på att om du släpper pendelns ytterlighet, där du just nu befinner dig, och låter den slå åt andra hållet så kommer den hitta sin rytm!

En kärlekens rytm där du kan göra rena val, fri från lögner och fri från smusslande och förtal, en rytm som kommer att vägleda dig och låta dig möta människor som älskar DIG!

Där du törs släppa kärleken fri utan låsningar och försök till att styra och framför allt låta den visa sig som den är – den kärlek som är ämnad just för dig, älskade människa!