Hur mitt liv har förändrats under Coronapandemin.

Det här inlägget blir lite mer personligt och anledningen till att jag kommer berätta om mig och mitt liv är för att jag dels känner ett behov av att öppna upp just nu om hur mitt liv ser ut samt att det kanske, kanske kan ge någon en tröst samt inspiration.

Jag har fått en del insikter under den här tiden.

Det har blivit mycket tydligare vilka människor jag längtar efter och försöker hålla en mer regelbunden kontakt med och/men det har också blivit mer tydligt vilka jag inte känner riktigt likadant för.

Självklart handlar det om ett givande och tagande (något jag ofta pratar om) och jag har själv backat och legat mer lågt där det bland annat handlat om att jag känner mig mer dränerad efter samtal men det har också handlat om att det är mer jag som tagit kontakt - vilket ju blir extra tydligt under tider som dessa.

Dagarna ser inte likadana ut, ibland har jag mycket klienter och sedan andra dagar har jag inte så mycket.

Här har jag kämpat för att hitta en balans och go with the flow så att säga.

Det har bidragit till att jag gjort en del förändringar:

Jag har tagit upp ett gammalt intresse som legat i träda många år, jag har börjat baka igen.

Det är skönt att göra något med händerna och få släppa tankar och känslor helt ett tag - för oron kan ju lätt smyga sig på dom dagar där inte almanackan är full.

Jag har börjat småträna varje dag - min rygg behöver det!

Haft mycket problem med den under hela sommaren och hösten och har hittat bra träning för den - jag håller i den rutinen stenhårt.

Min lilla hund Nuttan och jag är ute minst tre gånger om dagen - det är så skönt att andas frisk luft, få bryta och byta miljö - om än bara lite genom att gå ut.

Här har jag också börjat med en annan ny vana - jag hälsar på alla jag möter!

Det är både roligt och intressant att se hur människor reagerar när man säger Hejhej eller God morgon eller God Kväll.

En del tar det bra och responderar på samma sätt, andra tittar ner eller bort och en del verkar inte höra ( kanske hörlurar i öronen).

Nästan varje dag så blir det en liten pratstund med någon människa, kanske någon som har hund som jag och då är ju samtalsämnet givet .

Jag har märkt att äldreäldre är lite mer tillbakadragna och kanske det beror på rädslan för Coronan eller kanske det beror på att dom inte är vana att någon ser dom.

Humöret kan gå lite mer upp och ner just nu, och det är ju lätt att man kanske försöker hålla det inne och samlar på sig både ilska och tårar.

Därför så bestämde jag mig i somras för att försöka släppa ut tårarna när jag kände att det började trycka på och inte försöka vara stark och hålla det inne.

För att sätta lite fart på tårarna så brukar jag kolla på YouTube där fantastiska människor räddar hundar, jag gråter floder när jag ser dessa filmer.

Konsekvensen av det blir att tårar för allt annat får komma ut också.

Jag tröstar mig med att det är både renande och rensande för kroppen att gråta, ut med slaggprodukter och gifter!

Att skratta var också något som jag upptäckte att jag saknade, det kändes som att alla skratt bara tystnat.

Det här blev jag varse en dag när jag var ute på min dagliga promenad med Nuttan och passerade tre tonårstjejer som skrattade så det stod härliga till!

Jag hajade till och kände hur det stack till i bröstet av saknad, jag kände längtan efter att få skratta.

Så, jag bestämde mig för att börja titta på roliga filmer och just nu tittar jag på SvT:s “Premiärdatum oklart” med bland annat Henrik Dorsin och Johan Ulveson. Rekommenderas.

Jag ska titta om (för åttonde gången?) Rosa Pantern med Steve Martin, jag skrattar lika mycket varje gång.

Jag mår så mycket bättre när både gråten och skrattet få komma ut - jag orkar lite till och känner mig lite mer på´t igen.

När stressen och oron kommer så funkar vi människor så att vi tänker framtid och oro för den eller dåtid och ältar den.

Jag brukar försöka tänka att idag är idag, it is what it is - tankarna och känslorna får komma men jag försöker separera på det jag kan påverka och det jag mer bara får förhålla mig till där jag inte kan göra så mycket.

Här kommer vi in på att hålla rutiner vilket verkligen funkar för mig.

Jag gör en lista på kvällen om hur jag tänker mig min morgondag.

Det är enkla saker som att jag ska träna, gå ut, kanske prata med någon, jobba, etc. etc.

Det ger en skön känsla att få bocka av - jag har gjort något och är klar med uppgiften, check.

Jag är noga med att bädda sängen och att hålla ordning hemma - det underlättar för mig i både tankar och känslor .

Ett annat intresse jag tagit upp är naturmedicin (jag är dipl.naturterapeut), hudvård och skönhetsvård.

Just nu håller jag på att testa nya grejor vilket är jättekul!

Jag googlar och kollar YouTube och lär mig massor, blir nästan som en utbildning :).

Med det intresset så kommer ju också att jag ska testa på mig själv vilket i sig leder till att jag mycket mer pysslar om mig och min kropp och ansikte, smörjer, skrubbar, testar krämer, serum och massa annat.

Mina rutiner innehåller också att slappna av - tillåta mig att faktiskt inte göra någonting, jag tränar mig på att baravara och konstigt nog så går det just nu ganska lätt - kanske det är för att acceptansen finns där och kanske det beror på en ganska lång längtan efter lugn och ro - och en insikt om att vi är många som just nu går igenom ganska lika saker.

Det är ju så att Coronan tar ingen hänsyn till känslor eller tankar eller vilka som lider - den går genom allt verkar det som.

Desto större anledning då att göra allt för att må bra, att hjälpa till genom att följa råd och rekommendationer och att måna om sig själv och sin nära och kära, och människor man möter på promenader :).

Ett litet leende betyder så mycket just nu, jag blir själv jättevarm i hjärtat när någon tar initiativet och säger hej till mig.

Slutligen,

jag hoppas att den här pandemin fått oss att inse att vår sårbarhet är vår styrka och inte vår svaghet samt att den förenar oss och inte separerar oss från varandra,

varma kramar från mig<3

Charlotte