Hiss och Diss - Hero och Zero.

Så, du ligger i sängen och kan inte sova, du vrider och vänder på dig, oron och ångesten finns där.

Du vet inte vad du ska göra för att räcka till eller vad din partner vill ha av dig.

Känslan av otillräcklighet och osäkerhet gör dig sömnlös.

Rädslan för att göra fel äter upp dig bit för bit och du tassar på tå och anpassar dig och försöker känna in vilket humör

din partner är på.

Du går upp långt innan klockan ringt och du börjar din dag med att försöka se till att allt är snyggt och fint innan din partner går upp.

Din partner kommer ner till köket, tar en kopp kaffe som du bryggt och sätter sig ner mitt emot dig.

Du har alla tentakler ute, vilket humör är hen på?

Din partner tittar på dig och höjer koppen och säger:

- vilket gott kaffe du gjort idag, tack snälla du!

Du tänker för dig själv, okej det är det humöret idag men det får dig inte att slappna av för du vet att närsomhelst så kan det förändras.

Idag är du Hiss och Hero, du undrar hur länge det kommer hålla i sig, snart kan du vara Diss och Zero.

Dagen fortsätter, ni åker till era jobb och du får en stunds utandning och vila.

Dina kollegor där några blivit dina vänner ser på dig att något inte stämmer och frågar lite ibland.

Du berättar lite grand men du talar inte om din partnerns vredes-utbrott eller kränkande kommentarer som du får utstå regelbundet.

Du berättar inte om den gaslighting som fått dig att allvarligt tvivla på dig själv, är det du som håller på att bli galen?

Är det du som inbillar dig och det kanske är så här dom flesta har det?

Ibland är man diss och zero och ibland hiss och hero.

Du vet inte längre och framför allt så skäms du för hur skulle dina kolleger ens kunna tro att du skulle stå ut i en sån relation?

På jobbet är du duktig och en god ledare, du ser alla och du är en person som känner empati men du kan också vara gränssättande.

Så lätt och svårt kan det vara, så vad beror det på?

Jo, en gång i tiden så blev du djupt förälskad och du släppte in din partner i din sårbarhet.

Du litade på att hen skulle kunna ta emot den gåvan och vårda den och hålla om dig i det du öppnat upp kring.

Idag så är det hens starkaste vapen mot dig, hen vet exakt vart hen ska skjuta in pilarna för att få dig att vackla, att bli ledsen, att bli följsam, underdånig och uppgiven.

Du fattar intellektuellt att det här inte är sunt men eftersom du blir så starkt påverkad känslomässigt så blir det också ditt fängelse,

du kommer inte ut!

Min berättelse som jag skrivit här är ett påhittat exempel på klienter som jag träffar och man kan ju tro att det här inte är så vanligt i en relation, jo, mer vanligt än vi kanske tror.

Men, vi pratar inte om det för skammen är så stor och osäkerheten finns om man ens skulle bli trodd - partnern är ju inte sällan en omtyckt person av andra - ingen skulle kunna gissa hur hen egentligen är och vad som försiggår hemma.

Känner du igen dig i det här inlägget så är du varmt välkommen till mig, du får ta dina steg i den process du går in i.

Vår relation som klient-terapeut får bygga på tillit och trygghet där du får känna att du inte blir dömd eller värderad.

I vårt rum är du trygg - mitt mål är att finnas för dig och hålla din hand och vara med dig när du tar dina steg.

Kram från mig <3

Charlotte