Att leva med en mycket rädd man.
Rädd och rädd kanske du tänker - du upplever mest att din partner är undvikande och flyr fältet så fort det är något viktigt.
Eller bara om du vill fråga eller prata om något lite mer spontant så där, då kan du få möta både ilska, avvisande och/eller tystnad.
Det här kan du kanske uppfatta som att du är ointressant och kan få dig att känna dig både nedprioriterad och längst ner på hönspinnen så att säga.
Eller så förstår du någonstans att det handlar om någon slags rädsla men du kan inte för ditt liv förstå varför din partner skulle vara rädd för dig eller att samtala och diskutera.
Du vill ju bara att ni ska mötas och närma er varandra känslomässigt.
Jag har märkt under mina år i samtal med klienter och kanske med en viss ökning, män som inte riktigt kliver fram känslomässigt i relationen.
I det praktiska - ja!
Här fixas det och grejas och du kan få känslan av att din partner nästan lägger sig platt för att göra allt för dig - i det praktiska då.
Du kan komma hem till ett skinande rent hem eller du bjuds på en extra väl-lagad middag, barnen har badats och lagts i rena lakan och nya pyjamaser.
Du kanske till och med får ett stort fångst blommor med ett litet kort där det står att ni ska åka iväg på en kärleks-helg på spa.
Det här är ju fint och kärleksfullt och absolut en del som är viktig i en relation och som jag på intet sätt försöker förminska värdet på.
Men, vi har män, många män, som inte kliver fram och delar sina djupare känslor och ännu mindre sina behov kopplade till känslorna.
Rädslan är stor och den kan göra att du blir den som driver på relationen och din partner backar mer och mer.
Det slutar med att ni är långt ifrån varandra - en distans har cementerats i er relation.
Så. handlar det här bara om ett mönster som skapats i er relation?
Nej, det tror inte jag - det här har funnits och finns absolut fortfarande i vårt samhälle överlag.
Det är barndom och uppväxt, unga år och tidigare relationer.
Både till föräldrar och tidigare kärleksrelationer.
Tankar som kan finnas i din partner kan vara:
tänk om jag blottar mig och visar sårbarheten och inte får empati och mjuka ord tillbaka?
tänk om jag inte blir förstådd, jag vet ju knappt själv hur jag ska berätta känslan, jag kan nästan inte sätta ord på dom själv.
tänk om jag sårar min partner och istället skapat en ännu större schism och om allt bara blir fel?
tänk om jag blir dömd, avvisad och i värsta fall lämnad?
Hur i hela friden ska du kunna bemöta allt det här kanske du tänker?
Ja, men först tänker jag att höja ditt medvetandet kring din partners beteende.
Betrakta och försök se vad som händer med din partner, kropps-språk, ögon, andning och ord.
Försök sedan att ge din partner tid - här kommer det behövas tid och mycket empati.
Ta in dina egna mönster och beteenden i ditt höjda medvetande och försök att ändra på dig.
Det kan vara att backa, inte prata direkt, försöka ställa mjuka och öppna frågor.
Det kan vara att du delar dina känslor men också frågar vad din partner känner när du delar din känsla.
Ofta, mycket ofta så händer något här i samtalen hos mig när vi börjar öva på det här viset och det kan komma ord som:
-det här har du aldrig sagt förut, eller:
-jag hade inte en aning om att du hade så mycket känslor i dig, du har ju alltid varit undvikande och inte velat prata.
Sedan så kommer vi till det viktigaste av allt och som vi är många, ja inklusive mig själv, behöver träna på:
-behoven kopplade till känslorna!
Inte till intellektet för då kan tjafset och bråken dra igång igen.
Det är här som jag ser en viktig roll i mitt arbete, att få mina klienter att känna sig trygga i att alla behov är okej att uttrycka!
Slutligen,
du kan bara göra så mycket och som sagt, en del av den här rädslan kan ha skapats i er relation men ofta så handlar det om
annat som hänt i din partners liv.
Många gånger så sker små mirakel när man börjar se rädslan med andra ögon.
Man får en ny och mer mogen relation för man möts ju på ett mycket djupare plan - en känslomässigt empatiskt och jämlik relation - så mycket mer som finns att utforska när man nått hit!
Kram från mig<3
Charlotte