Överdriven positivitet kan vara förgiftande.

Ja, överdriven positivitet kan vara förgiftande - va? vad menar hon nu kanske du tänker.

Jag menar att överdriven positivitet kan vara förgiftande för att den döljer sanningen - det som behöver få komma fram.

Det kan vara dränerande och påfrestande att vara kring människor som är överdrivet positiva - som kliver in och berättar hur bra allt är - ändå, trots allt.

Där står man och känner sig lite dum för man själv inte kan vara så där hurtigt positiv.

Man fick heller inte en chans att dela sin upplevelse för den positiva gick in och tog över hela samtalet.

Hur enkelt är det då att säga att man kanske inte mår så bra eller att situationen upplevde man så här -inte så positivt kanske.

Det kan vara värt att fundera lite extra på vad som sker och händer bakom det där positiva leendet och hurtfriska kommentarerna.

Vad är det som döljer sig bakom?

Är det rädsla för att möta en annan känsla - en känsla som man själv egentligen känner men är livrädd för att lyfta och låta synas än mindre dela med sig av?

Tänker man att man håller kontrollen över andra om man så att säga inte tillåter alla känslor eller för den delen tankar att få komma fram?

Missförstå mig inte nu, jag gillar positiva människor och jag skulle nog vilja säga att jag själv i grunden har en positiv livs-syn.

Men, jag kan bli riktigt irriterad på människor som ska styra mig eller situationen/samtalsämnet genom att döda det som skulle kunnat bli riktigt intressant att prata djupare om, där man kanske skulle kommit närmare varandra - och därmed naket närmare vilka vi är.

Jag ha själv haft människor i min privata sfär som har tagit på sig den rollen och i backspegeln så kan jag se att det inte blev något bra - det blev bara flyktiga och ganska tråkiga träffar.

Som skulle kunnat blivit bättre tror jag om vi andra som faktiskt inte kände samma positivism över svåra händelser som varit, där vi kunnat fördjupat oss och teamat ihop oss för att hjälpa dom som i det här fallet behövde vår hjälp - inte vår glättiga positivitet.

Den kan vara förödande - och faktiskt kanske också göra att man inte tar sig själv på allvar eller situationen.

En balanserad positivism uppblandat med realism och möjligen lite ältande ibland för vissa som behöver det kan göra att mötena och diskussionerna väcker mer nyfikenhet och vilja att stå kvar och delta.

Kram från mig <3

Charlotte