Klart du får älta!
Jag går igång på när jag hör att man inte får eller ska älta!
Jag har både läst och hört en del uttrycka att man inte ska göra det, att det gör hela saken värre - och att man inte kommer någonvart.
Vad sänder det ut för signal till människor som kanske har som ett behov att få älta?
Jo, att det är något fel på dom, och det i sig får som konsekvens att skulden kommer som ett brev på posten.
Om jag inte får älta vad gör jag av mina tankar och känslor då?
Ja, kanske du är i en situation där något hänt och du, som många, många andra vill jag tillägga, tänker på detta 24/7.
Skulle det vara något fel på dig då?
Nej, nej, nej.
Jag möter människor som till exempel blivit lämnade eller varit med om en otrohet.
Här är det en sorg som innehåller både en chock, bearbetning, förnekelse, ilska etc. etc. som innebär att man behöver få älta.
Man behöver få gå igenom både händelser, upplevelser, känslor och behov.
Om man då får höra att man inte ska älta något så kommer man ju till slut att explodera.
Jag älskar att älta!
Så, nu har jag sagt det.
Jag är en ältare och tycker om att gå in i ältandet, för att, precis som en deg så behöver jag knåda, vrida och vända på tankar och känslor ut och in för att sedan så smått, sakta, kunna lämna det bakom mig.
Jag är fullt medveten om att ältandet behöver vara en process inte en stagnation där man fastnar.
Då behöver man titta på det - men det är en annan sak.
Jag känner att jag måste säga ifrån om att ältandet är fel och att det skulle vara något som man ska undvika.
Här hos mig får man älta - jag ser ju, att om jag kan lyssna och höra en sak, en historia om och om igen, flera gånger, så händer något - processen kommer framåt.
Detta för att klienten känner sig accepterad precis där den är i sin process.
Vad skulle hända om jag sa att man inte ska eller får älta?
Klienten inser ju till slut själv att/när den ska övergå till att försöka se framåt, komma till någon slags acceptan.
En timme utan ältandet så har man ju tagit ett steg framåt och så brukar det fortskrida, man tar timme för timme och sedan har det gått flera dagar utan att man tänkt på det som gjort/gör så ont.
Men, man kan inte hoppa över ältandet.
Jag funderar på vad det är som gör att en del säger att man inte ska älta, vad är det för tankar man har kring att djupdyka i något som gör/gjort ont.
Är det att man själv tänker att man är en sämre människa om man behöver bearbeta/älta något en tid?
Du ska få ett tips:
Var noga med när du hör att någon säger att det är fel att älta eller att det inte ger något.
Tänk inte att det är fel på dig för att du har ett behov av att älta, kanske du ska tänka istället att personen som säger det är lite rädd för att gå in i smärtan som det ju innebär när man går in i ältandet.
Du är som sagt, varmt välkommen till mig om du behöver älta,
jag tar emot dig med varm famn,
kram på dig<3
Charlotte