Är din partner utmattad och vad kan du i så fall göra?

Den här veckan i RelationsKollen så handlar det om utmattning – något som alltfler få gå igenom.

Gå igenom skriver jag – för man kommer ur det MEN det tar tid och det går inte att försöka springa förbi det, då kommer krafterna bara ännu mer att sina och så får man börja om igen…

Inte värt det!

Jag trodde att jag var helt frisk 2014 men fick ett bakslag, och på ett sätt var det värre än första gången för jag visste ju vad som skulle krävas för att komma igen,

tid och tålamod!

Nåja, här kommer först mina tankar kring hur det var för mig och vilka tips jag fick och själv kan ge och sedan en fråga från en insändare,

ha en härlig decemberdag,

kram<3

Charlotte

Det är mycket svårt att stå bredvid och se på när ens partner mår dåligt.

Ännu svårare blir det när man inte riktigt når fram och hen isolerar sig och drar sig undan.

Mycket svårt blir det när personen inte vill söka hjälp – så vad gör man?

I det här fallet så handlar det om utbrändhet – och eftersom jag har personlig erfarenhet av det så kan jag säga att A och O är att få komma till läkare.

Jag fick ett super-viktigt råd av min läkare när jag äntligen fick hjälp:

– Charlotte, du behöver lära dig att sova.

Jag hade bara sovit 3-4 timmar per natt under flera år vilket bidrog till min kollaps som i sin tur handlade om oro, försök att vara duktig, hjälpa till, fixa och framför allt att se till andras behov mer än mina egna.

Så enkelt och så svårt var rådet och läkaren hade helt rätt!

Det var precis så det var för mig, jag behövde prioritera sömnen.

Det gjorde jag också – jag började träna mig på att sova – det blev min första prioritet, allt annat fick stå tillbaka och sedan fick jag sakta bygga mitt nya liv, bit för bit – med innehåll som jag valde.

Så, skulle jag lista vad man som närstående kan göra så är det detta:

– Se till att personen får komma till läkare.

-Förstå att är man utbränd så har det brunnit vilket gör att man inte kan ta in information lika lätt, det kan vara svårt att läsa texter med mera till en början så där kan man vara till stor hjälp.

– Se till att personen vilar, inte håller på med dator, TV och telefon för mycket utan verkligen vilar.

-Maten är super-viktig, försök att hjälpa partnern att äta nyttigt – framför allt sockret måste bort för det ger en kick som är helt felaktig och som gör att utbrändheten slår till ännu hårdare efter intag. Tom energi!

-Respektera att personen ibland behöver vara ensam MEN se också till att göra små utflykter eller små saker som du vet att partnern tycker om.

-Hjälp hen att hitta sätt att uttrycka sin process på och hitta läkande platser eller upplevelser.

Det kan vara genom att skriva eller kanske måla och rita, vara i naturen, träna försiktigt, laga mat med mera.

-Var beredd på en del ältande – det är inte konstigt för det är så mycket som bunkrats upp och som till slut har brunnit och ältandet (askan) behöver finnas där innan det nya gröna och friska kan få växa upp.

– Det kommer att vara två steg framåt och ett bakåt och detta kommer att göra dig galen ibland för precis när du tänker att nu äntligen så verkar det ordna sig så faller hen tillbaka lite grand, precis som det ska vara enligt mig.

Det tar tid och det behöver få ta tid men det blir bättre trots lite bakslag nu och då!

-Var beredd på att personen kommer ut som något helt nytt när kraften och tillfrisknandet återkommer.

Kanske en helt ny inriktning i livet, nya intressen med mera.

Nåja, här kommer frågan och senare mina tankar,

Hej,

jag har varit tillsammans med min kille i fyra månader. Eller egentligen har vi varit tillsammans sedan ett och ett halvt år tillbaka men i somras valde han att avsluta vårt förhållande på grund av att han mådde väldigt dåligt, han va utbränd och jag hade mycket ångest för mina val för framtiden så vi tyngde ner varandra och tillslut orkade inte han mer.

Men sedan efter 2 månaders uppbrott där vi inte prata med varandra så sprang vi in i varandra igen och det tog kanske 2 timmar innan han sa hur mycket han ångrade att han lätt en dålig period komma emellan oss och att vi tillsammans var alldeles för bra för att bara kasta åt sidan. Han ville vara med igen och det menade han verkligen.

Jag är 22 år och han är 26, vi båda pluggar på högskolan och då blir det visa perioder som är så sjukt stressiga så man blir utbränd. Just har det kommit en upprepning av förra året. Han är utbränd, har ångest och vill inte umgås med någon. Inte ens mig. Han vill ha egen tid och det har han fått. Visa dagar pratar vi inte alls och andra dagar så ringer jag honom i tio minuter för att bara höra vad han gör och berätta om något kul som hänt.

Vi har setts kanske två gånger i veckan och då känns det som att han börjar komma tillbaka lite igen. Han vill prata om saker, men han pussas och krams inte som vanligt. Så jag skulle vilja säga att han är kanske 10% av sig själv just nu. Han är en grå version av den rolig, pigga killen som jag älskar. Vi bråkar verkligen aldrig, vi har inga problem med att ge varandra utrymme eller svartsjuka eller någonting. Men ändå nu när hans dåliga period kom tillbaka så tvekar han på om vi ska vara tillsammans. Han inser inte att det är skolan som får honom att må dåligt.

Han sitter hemma hela dagarna och har inte umgåtts med någon på en vecka. Han vill inte vara med någon, men det enda han analyserar är varför han inte vill vara med mig. Jag blir ledsen av att se honom må dåligt, samtidigt som jag sagt att han måste söka hjälp och prata med någon, men han vägrar. Jag påminna honom om att han i höstas när han mådde bra igen sa att han ångrade beslutet att trycka bort alla i hans närhet, men han kommer inte ihåg att det va så han kände.

Vad ska jag säga? vad ska jag göra? Jag vill hjälpa honom, och för mig är det inte konstigt att man har dåliga perioder. Jag vill stå vid hans sida och hjälpa honom tillbaka till sig själv. Jag är rädd att bara fokusera på att prata med honom om att det inte är mitt fel att han mår dåligt, för då riktar jag fokus på vårt förhållande och då kanske han överanalyserar fel saker.

Jag vill att han ska inse det han insett i höstas när han mådde bra, men när bara jag och ingen annan i hans närhet säger att han mår dåligt och borde söka lite extra hjälp så är det inte så konstigt att han tycker jag är jobbig och vill ha bort mig. Han har ingen nära relation till vänner där han kan prata om känslor och hans familj bor i en annan del av Sverige så de ser inte att han mår dåligt.

Hej!
Jag tycker att det första och viktigaste är att han får professionell hjälp.

Du skriver att han är utbränd, har han varit hos läkare då som konstaterat det?

Situationen med mycket pluggande och en del ångest över val etcetera är inte så ovanlig MEN när det kommit till den punkten att man isolerar sig och stöter bort människor man tycker om och älskar då är det viktigt att få hjälp.

Att han inte minns situationen när han mådde bra kan faktiskt vara helt sant för är man utbränd så tappar man en hel del minne.
Jag tycker också att du tänker helt rätt med att hans välmående är prio ett sedan får ni ta tag i er relation.

Detta hindrar ju inte att du finns vid hans sida eftersom du ändå verkar vara den i princip enda han har kontakt med.

Stå på dig och om det behövs hjälp honom att komma till läkare, googla information och visa honom så att han får känna igen sig och förstå att det finns hjälp.