Jag har blivit lämnad… slutar man att älska då bara för det?

Denna vecka tar vi RelationsKollen i form av en fråga från en följare/insändare av fråga.

Den handlar om att helt plötsligt bli lämnad.

Den som lämnat (som skickat in frågan) velar också och verkar inte kunna bestämma sig vilket gör det hela både utdraget och mer smärtsamt.

Vad kan den som blivit lämnad då göra? Bara sitta och vänta på att den som lämnat ska bestämma sig?

Det är så klart upp till var och en men…

jag tror att det är viktigt att ha en balans mellan hjärta och hjärna.

Man behöver vara rädd om sig och oftast är det hjärnan som är mest vettig att tala om det för en, hjärtat kan ofta säga något helt annat, typ att man kan vänta i all evighet på att den man älskar ska bestämma sig….

Jag rekommenderar starkt att man känner alla känslor hela vägen ut,  sedan tänker alla tankar hela vägen ut och sedan försöker få en balans, en syntes i det.

Däri brukar också svaret ligga – eller åtminstone en vägledning i hur man kan göra i situationen.

Nåväl, här kommer frågan och nedan mina tankar,

Hej!
Min sambo ville plötsligt separera efter 6år tillsammans, och han flyttade 1v senare.

Han hade ej gjort någon antydan till detta beslut tidigare, utan funderat själv “bakom ryggen” på mig i ett par mån. Sen nämnde han paus istället efter att han redan hade gjort slut. Nu har det gått 3mån sedan han gjorde slut, och han kan fortfarande inte ta något beslut angående “oss”.

Han vet inte heller hur han vill ha pausen. Vi ses och har roligt ihop 1-2ggr/mån, men han säger inte (vet inte?) var skon klämmer. Jag vill ju egentligen ha tillbaka honom, men att han då måste “bevisa” att han förtjänar mig. Hur kan man göra för att snabba på hans beslut? Kan man ens det? Jag vill ju att vi ska hitta tillbaka, men det är oerhört smärtsamt att sitta i kläm i mitten, inte veta om man ska försöka gå vidare (dvs inte ha någon kontakta alls) el. inte.

Jag har nämt för honom att jag nog ej kan vara kompis pga att jag fortfarande älskar honom, vilket skulle bli smärtsamt varje gång vi sågs. Vilka krav är rimliga att ställa i en sådan här situation? Kan man “trigga igång” honom så han inte står stilla?

Det är jag som kontaktar honom nästan hela tiden. Jag är rädd att vi glider isär helt om vi inte träffas, men samtidigt känns det som att han vill äta upp kakan och ha den kvar samtidigt. Vore tacksam för några kloka råd, då jag har svårt att tänka förnuftigt utan tänker med hjärtat…
hälsningar Gerbera

Hejsan!
Det är svårt att tänka klart när huvudet kanske säger en sak och hjärtat något annat.

Jag tror att du egentligen vet vad du kanske borde göra, nämligen att tala om för honom hur du vill ha det.

Det som hindrar dig är precis det du skriver, ditt hjärta.

Det behöver bli en balans i dig för att du ska kunna veta hur du ska göra och vad du vill och behöver.

Vad säger ditt hjärta, allra, allra djupast? Kanske att du kan vänta i all evighet på att han ska bestämma sig?

Vad säger din hjärna? Kanske att du behöver vara rädd om dig och att risken är stor att du blir utnyttjad och kanske sviken ännu mer om du inte sätter en gräns för hur du vill ha det?

Kanske är då balansen någonstans mitt emellan hjärta och hjärna.

Du kan nog inte kräva ett beslut NU för risken är att du tvingar honom att bestämma något som kan bli förhastat, du har visserligen triggat igång honom som du själv skriver, men jag är inte säker på att det är det bästa.

Däremot skulle jag kunna tänka mig att balansen för dig ligger i att du sätter en tid för hur länge du kan vänta samtidigt som jag tycker att du kan be honom att gå och prata med någon professionell.

Det tror jag han kommer att tycka är bra, så till vida han inte har någon annan vid sidan om – men det verkar ju inte som att du misstänker det och så behöver det inte alls vara heller.

Han kanske går igenom en kris på flera plan och inte hittar ut så din hjälp till honom kan just vara att du tidsbestämmer OCH rekommenderar terapi.

Så, känn ytterligheten i ditt hjärta och tänk sedan ytterligheten i din hjärna, alltså yttersta känslan kontra yttersta tanken. Försök sedan hitta en realistisk balans/syntes där du känner dig tillfreds och samtidigt kan visa tydlighet mot din sambo.