Kontakt & Media

 

2

För uppbokningar av intervjuer – tidningar/radio/TV/samarbeten/tidsbokning för samtal ring mig gärna på

0766-444 066.

Det går även bra att maila mig på charlotte@relationsexperten.se.

 

Sedan 2013- sitter  jag med i familjeliv.se:s expertpanel där jag  svarar på frågor från läsare med ett litet uppehåll för att sedan från juni 2016 -mars 2017 åter finnas där som relationsexpert.

imgres

 

 

Header---relationsexpert

 

 

 

 

 

 

Här är ett litet axplock av det jag gjort och gör:

Jag var under perioden juni-november 2016 relationsexpert hos ELITSINGLAR.

Jag var under 2013- 2014 Lotta Bromés relationsexpert i hennes radioprogram P4 Extra med Lotta Bromé.

Jag var under 2012 och våren 2013  med i Charlotte Lauterbachs radioprogram Lunchdags (Sveriges Radio P4) som relationsexpert.

Jag är nu och då med som relationsexpert/samtalsterapeut i:

Tidningen Elle

Frida

Expressen

Aftonbladet

Aftonbladet Wellness

Tidningen Amelia

Tidningen SOLO

Vecko-Revyn

Svenska Dagbladet

Dagens Nyheter

Tidningen Metro

Bröllopsmagasinet

Jusek-tidningen Karriär

Rapport

SvT Sörmland

TV 4

shortcut.nu

bignews.se

Hem och Hyra

msn.se

fritidshus.se

kit.se

shortcut.se

Vårt Nya Hus

Gotlands Allehanda

Aller Media

Shape Up

Jag har också gjort reklamfilm för bland annat Arla och happypancake.se (Sveriges största dejting-site).

Om du är intresserad av att läsa mitt CV och min biografi så är det bara att gå in på länken nedan till LinkedIn,

Charlotte Sander LinkedIn

10 Kommentarer

  • Reply Förvirrad tjej 27 januari, 2017 at 10:53

    Hej! Jag vänder mig till dig i desperation efter svar och vägledning. Jag ska försöka kortfattat beskriva mina tidigare och nuvarande förhållande så att du får en helhetsperspektiv på mitt problem.
    Personligen växte jag inte upp med det typiska familjebilden. Min mamma tsm med mig och mina 4 syskon blev lämnad av min pappa då han hittade en annan kvinna att vara med (otrohet). Mitt första förhållande var min första kärlek. Efter några månader var han otrogen mot mig genom en sexuell relation. De fick mig känna mig otroligt oduglig och otillräcklig. Vilket ledde till att jag förlät honom men samtidigt just för att få bekräftelse på att jag duger och är älskvärd. Jag vaknade till efter några månader och insåg att jag inte kan fortsätta med någon jag inte kan lita på. Jag gick vidare. Men de var inte på ett särskilt hälsosamt sätt. Jag dejtade många samtidigt och tyckte om den uppmärksamheten jag fick av killar. Efter ett par månader började jag dejta en av mina närmaste killkompisar. Jag var seriös med honom och fick starka känslor för honom. Vårt förhållande var inte särskild hälsosam heller. Jag var otrogen mot honom med mitt ex (ej via samlag). Men han gav mig en till chans och vi fortsatte några år tillsammans. Problemet var att osäkerheten hos mig började växa fram för mycket. Jag kände mig ständig osäker och jag kunde inte lita på honom. Jag var för rädd att utsättas för vad jag redan gått igenom engång. Därför var jag så snabb med att vara den första som är otrogen. Jag tänkte hellre det än att jag får i mig. Jag var omogen och dum. Till slut när ja väl släppte på mina spärrar gav jag honom en ärlig chans och var villig att gå hur långt som helst. Problemet var att därefter visade det sig att han hade ljugit för mig om så många stora saker. Mitt förtroende för honom förstördes därefter. Från den dagen jag gjorde slut till 2 år framåt har jag försökt gå vidare från honom men vi har ändå haft kontakt och han har haft jätte svårt att släppa taget om mig.
    Jag har gjort mitt bästa att gå vidare genom att träffa nya killar och det fanns en kille jag fastnade för. Nu vet jag inte om jag är redo för ett nytt färhållande. Hur vet man om man är redo för ett nytt förhållande när man haft så svårt att lita på människor och en sån stor rädsla för att bli skadad? Den här killen är underbar. Problemet är att han kom lite för tidigt. Strax efter att jag bröt kontakten med mktt ex började jag prata med honom..
    Jag behöver vägledning. Mina närmaste vänner anser att jag behöver tid för att vara ensam och aty jag alltid försöler ersätta mitt ex med nya människor men att jag alltid kommer ha känslor för mitt senaste ex…

    • Reply Charlotte Sander 1 februari, 2017 at 10:20

      Hej förvirrad tjej!
      Det korta svaret är att när du känner att du kan lita på dig själv och dina val – då är du redo och då har du läkt.
      Allt du har gått igenom verkar ha gjort att du tappat tilliten till dig själv som kanske gjort att du funderar mycket över hur du om och om igen kan välja partners som sårar dig, och svaret försöker du hitta eller täppa till genom att handla på samma sätt som du själv blivit behandlad.
      Det fungerar kanske ett tag – för att man behöver den där boosten i självkänslan efter att ha blivit så sviken som du blivit, dock händer det att man fastnar lite där, man byter partner ofta och är själv den som är otrogen.
      Detta är nog första insikten som du behöver få tror jag, där ligger inte lösningen.
      När du fått den insikten så kan det mycket väl bli så att du vill vara ensam ett tag men det kan också så klart vara så att du hittat kärleken igen, någon att lita på och samtidigt som du själv vågar stå kvar i – utan otrohet eller att vara den som lämnar först,
      varma kramar<3
      Charlotte

  • Reply Mia Jensen 4 december, 2016 at 07:07

    Hej, ska försöka förklara mina funderingar och frågor så gott jag kan. För just nu har jag ingen annan stans att vända mig.
    Kan börja med att säga att jag och min kille bor i Spanien med vår snart 2 åriga son och vi trivs här!
    Till problemen. Vi har umgåtts i samma kretsar sen vi va tonåringar men nu för 3 år sen när jag precis fyllt 30 blev vi ihop (här nere i Spanien) och allt va skit bra vi bestämde oss för att skaffa barn. Det började gå snett när jag började må dåligt av graviditeten.. Måste tillägga att jag är en väldigt empatisk människa och visar mycket känslor, han är psykopat – han har den diagnosen likaså hans mamma.
    Så när jag mådde dåligt tyckte han jag var löjlig och jobbig. Jag kunde knappt äta och vi hade inga pengar den perioden men ändå gick största delen av pengarna till hans öl.. Inte mat till mig och vårat barn i min mage. Slutade med att vi fick flytta till Sverige för han blev lurad på sin lön och där hade han ett 7 månader långt fängelse straff som väntade.
    Verkade som hans känslor kom tillbaka när vi hade kontakt genom brev och telefon under tiden han satt inne.
    Två dagar innan han släpps kommer förlossningen som jag fixar själv i ny stad utan familj eller vänner. När han väl kommer efter all längtan så är han som innan igen direkt.. Tittar knappt på lilla bebis säger inget knappt. Pratar om sig själv och undrar varför jag fortfarande va så tjock. Jag är helt förstörd efter förlossningen fortfarande inte sovit men det kunde han..
    Från dess och fram till nu har han tappar mer och mer intresse för mej.
    Hanär jätte svår att prata med då han har svar och kan vrida runt precis allt så som nacissister gör.
    Han säger att han älskar mej ibland fortfarande men jag känner inte det. En puss innan jobbet sen sitter han och spelar den lilla tid vi har mellan hans jobb och våran son sen är så trött och somnar.
    Jag har sagt allt va jag tycker och att han måste visa kärleken han säger han har men- han vill, dock tappat sugen.. Inte kär bara älskar mig..
    Jag blir oerhört frustrerad och känner mig ouppskattad. Desto mer jag försöker visa min kärlek desto mer stöter han bort mej. Och nu är det riktigt illa. Jag står inte ut. Jag vill ha ett liv med kärlek i familjen men är detta omöjligt med en man som är psykopat?
    Ska jag bara leva vidare i detta och bli stark och strunta i det som skriker i mitt hjärta och själ?
    Allt jag vill är att få lite respekt av den jag älskar och bli älskad tillbaka..

    Hoppas det går förstå nåt av det jag skrev.

    Tacksam för svar

    Mia

    • Reply Charlotte Sander 6 december, 2016 at 09:00

      Hej, du har skrivit frågan på lite fel ställe och jag kan tyvärr inte flytta den.
      Gå in under ”Fråga Vad Du Vill” och klistra in frågan där istället,
      Charlotte

  • Reply Anna 11 september, 2016 at 08:24

    Hej! De är såhär att i januari gjorde jag och min kille slut, han sa att han inte mådde bra längre och att han inte alls visste om vi skulle bli tillsammans igen. Han slutade svara mig på sms och allting i ca 1 månad och under den tiden trodde jag att jag hade fått en vanlig killkompis men han ville såklart bara ha sex fast jag sa att jag inte ville osv så hade vi de ändå, jag slutade säga nej när han tjatade så mycket. Ca 3 veckor efter att de hände så vart jag och min kille tillsammans igen o har vart det nu i snart 2 år. Min fråga är helt enkelt tycker du jag gjorde fel som hade sex med den personen o måste jag berätta för min kille? Har sån ångest över allt men jag o min kille var ju inte tillsammans under den tiden då de hände

    • Reply Charlotte Sander 13 september, 2016 at 07:07

      Hej!
      Vet du vad? Jag tycker för det första INTE du gjorde något fel om det var så att det var slut, han var ju dessutom den som gjorde slut och bröt all kontakt.
      Det kanske var så att du tröstade dig med den här andra killen och det är helt okej!
      Enligt mig så behöver man inte berätta allt som hänt i ens tidigare liv eller om det tar slut.
      Samtidigt så kan jag fundera över varför din kille inte skulle kunna höra att du träffat någon annan under en period efter det att han gjort slut? Det är ju något man får ta med i beräkningen när man gör slut tänker jag, eller hur?
      Jag tycker inte du ska gå omkring och plåga dig som att du känner att du varit otrogen för det har du inte med det du berättar för mig.
      Låt inte det här tynga dig utan njut av att du och din kille hittade tillbaka till varann,
      kramkram <3
      Charlotte

  • Reply Ida 27 juni, 2016 at 19:58

    Hejsan jag är en tjej som har ett litet problem! Det är 6 år mellan mig och min kille och saken är att han inte vet det! Jag har inte berättat dör min mamma heller om att jag har en kille som är så gammal… Hjälp vad ska jag göra?:(

    • Reply Charlotte Sander 29 juni, 2016 at 14:53

      Hejsan!
      Ja du, det här kommer ju hur som helst komma fram om ni fortsätter tillsammans, eller hur?
      Lika bra att berätta som det är tycker jag.
      Tänk till innan vad det är som gör att du inte berättar om åldersskillnaden, är du rädd att han ska tycka att du är för ung och är du rädd för att din mamma ska tycka att han är för gammal för dig?
      Hur tänker du egentligen själv kring detta för det är ju det som du behöver berätta.
      Är du trygg i det så kommer du också sända ut det och det minimerar nog oron tänker jag.
      Lycka till,
      kram<3
      Charlotte

  • Reply Ingrid Sjöberg 21 december, 2012 at 22:34

    Hej Charlotte!

    Jag måste bara skriva till dig på din sida :)
    Du är helt otrolig till att skriva målande texter som är så bra,

    så jag inte kunnat slita mig ifrån att läsa många inlägg som du gjort.

    Det var jag som kommenterade dig på Torkilds blogg….

    När jag läst din blogg hade jag önskat att min dotter haft dig som relationsexpert…..för hennes relation är helt sjuk :(

    Det var henne jag menade när jag skrev kommentarer i Torkilds blogg.

    Tro absolut inte jag har något emot dig för det har jag inte på långa vägar.

    Men jag känner mig maktlös när jag vet hur min dotter behandlas i sin relation…..så jag suger åt mig som en svamp av allt som rör relationsproblem/lösningar.

    Mycket trevligt att läsa din blogg och jag kommer att fortsätta att titta in och kolla flera gånger :)

    Stor Kram på dig Charlotte och förlåt om jag kommenterade lite dumt,men jag mår inte så värst bra för tillfället nu när det snart är jul och vet att min dotter spelar teater inför alla…fast hon mår skitdåligt innerst inne.

    Min dotter har inte berättat det själv för mig utan det är hennes bästa arbetskollega och vän som berättat det för mig och jag har lovat att inte avslöja att jag vet hur hon har det….

    En Riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År önskar jag dig/Kram

    • Reply Charlotte Sander 24 december, 2012 at 10:06

      Hej Ingrid, och tack för ditt mail.
      Jag blev verkligen glad av ditt fina mail och tycker att det är bra när vi uttrycker våra åsikter.
      Jag tog inte på något sätt illa upp utan försökte ge min syn på ämnet vi pratade om.
      Tror jag förstår och känner din smärta angående din dotter, det är nog bland det svåraste att stå och se på och inte få eller kunna ingripa/göra något.
      Man får bita sig i tungan många gånger som förälder, och träna sig på att släppa taget om våra älskade ungar, hur svårt det än är….
      Varma tankar sänder jag dig och en riktigt god jul-kram,

      kram från mig <3

    Kommentera