You´re Over the Line!

4 juli, 2016

Du sitter först i bilkön vid rödljuset och kan inte låta bli att låta bilen rulla sakta, sakta framåt.

Plötsligt är du över linjen men du reflekterar inte så mycket över det för du är någon helt annanstans i din tanke.

Det som påkallar din uppmärksamhet och gör dig medveten om att du rullat över linjen är att gående pekar argt på dig och du får till och med en smäll över huven av en fotgängare som får vika åt sidan för att komma fram.

Trots detta så backar du inte eller faktum är att du kan inte backa för bilen bakom dig står nästan med nosen i din bilrumpa…..

Nåväl, nu är det gult och snart blir det grönt och du gasar på MEN vad du inte sett är att en polis uppmärksammat ditt beteende och vinkar in dig till kanten.

Han kommer fram till dig i bilen och ber dig rulla ner rutan, han säger:

– Du var över linjen, såg du det att du var över linjen! Det får du inte göra och har du inte förstått varför du inte får det?

– Jag satt och tänkte på annat, piper du fram. Du försöker till och med prata lite engelska för att kanske komma undan:

– Was I really over the line? säger du och blinkar lite till polisen.

– Ja det var du, men jag frågade om du hade förstått varför du inte får köra över linjen vid rött ljus?

– Näe, kan det vara för att det måste bara vara en lag på det, som allt annat här i livet, säger du lite provocerande.

Polisen blir uppenbart irriterad och säger:

– Men har du inte fattat att när du kör över linjen så riskerar du andra människors möjlighet att ta sig över och du kan faktiskt riskera deras liv?

-Ditt gränsöverskridande kan få tråkiga konsekvenser för andra människor! Polisen har nu höjt rösten – och du förstår att det inte är någon idé att gå i klinch med honom.

Du får en bot och får åka vidare…..

Du tänker för dig själv att du inte kan lova att inte passera gränsen men nästa tanke är att du i alla fall ska försöka skärpa dig, så mycket kan du lova dig själv.

Ja, denna metafor säger en del om hur det blir när vi passerar gränser som inte är bra, varken för oss eller andra runtomkring oss.

Vi kan tycka och tro att det är okej och vi kanske inte ser att det i första hand kan skada oss själva och få tråkiga konsekvenser men vad som är än värre är att vi i stundens överskridande inte ser att vi blockerar andras välmående och kanske faktiskt utsätter andra för risk!

Att välja att gå över gränsen kan till exempel vara att vi inte bryr oss om andra människors känslor för vi kör vårt race.

Det kan vara att vi inte respekterar andra människors beslut om att inte vilja ha kontakt med oss, som i kärleksrelationer till exempel.

Vi hör inte vad partnern säger till oss för vi är så förblindade av beroendet till personen.

Värst av allt är att vi inte ser hur andra runtomkring oss försöker påkalla vår uppmärksamhet på detta, det både dunkas och sparkas på huven och spoilers, men vi hör inte och även om vi hör så bryr vi oss inte….

Det kan vara otrohet, ett så smärtsamt gränsöverskridande.

Det kan vara att vi tycker att vi har rätt att göra saker som faktiskt är uppenbart fel, det kan till och med vara så illa att vi dömer andra fast vi överskrider själva…..

En del kan hela sitt liv fått höra att dom inte får överskrida den och den linjen – så till den grad att dom till slut bestämmer sig för att bryta varje gräns!

Och visst kanske det kan vara bra att för en stund passera någon slags gräns för att känna efter hur det känns och om inte annat kanske för att väcka något slags medvetenhet eller ska jag kanske skriva samvete?

Kanske en del bestämmer sig för att stanna i det som finns på andra sidan gränsen medan andra nöjer sig och backar tillbaka, i insikt om att det gjorde för ont eller helt enkelt inte kändes bra.

Det kan vara så att din vilja är viktigare än något annat, inte ens ett överskridande av linjen kan få dig att backa och ge dig.

En del åter igen väljer att alltid hänga på linjen, i något slags limbo där dom varken vet ut eller in och inte har förmågan att lyssna inåt utan ALLT som händer både på ena och andra sidan upptar all tid och uppmärksamhet.

Dom befinner sig i något slags gränskaos.

Det blir alltid en konsekvens av att vi gränsöverskrider…..ALLTID!

Den konsekvensen kan vara att man får en laglig ”bot” alltså att samhällets lagar sätter stopp men det kan också vara att ens handlande får människor att lämna – man kan inte stå och se på när beteendet bara fortsätter och man själv blir kränkt om och om igen – man blir helt ensam kvar på andra sidan gränsen.

Det gör ont om och när man vaknar upp ur det och det tar tid att reparera sig själv och att försöka återskapa kontakten med dom människor som lämnat, om det ens är möjligt.

För en del så behövs det bara EN gång för att förstå och hålla sig innanför linjen, för andra så behövs det några gånger innan poletten trillar ner och för ytterligare andra så spelar det ingen roll hur många gånger dom överskrider för dom glömmer konsekvensen om och om igen.

Att leva våra liv i största möjliga frihet samtidigt som vi värnar om oss själva och andra är väl ändå något som jag tror att vi alla innerst inne vill men inte alltid klarar av, ibland så rullar vi över linjen…..

i alla fall jag och kanske du med?

kram från mig<3

 

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

 

 

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera