Vem eller Vad förlitar Du dig På?

9 januari, 2017

Så är det ett nytt år.

Jag kan inte säga att det bara varit med glädje och nyfikenhet som jag klivit in i 2017.

När vi närmade oss slutet på 2016 så växte en känsla av ensamhet och oro i mig.

Frågor om hur jag ska klara allt ensam, exempelvis tekniska och praktiska saker där jag egentligen behöver ha hjälp av andra men där jag nu får göra allt själv känns ibland tufft.

Jag kände också en oro som handlar om min rädsla att inte överleva som jag ofta berättar och berättat om här på relationsexperten.

Något som jag i och för sig lärt mig att leva med och som inte bara är till ondo i mitt liv, den ger mig också ett driv som för mig framåt.

Dock så kändes både ensamheten och oron mig lite övermäktigt och jag blev nedstämd.

Dom här känslorna hör också ihop med att jag var ganska trött efter en intensiv höst och då har ju känslorna en förmåga att förstoras och det är lätt att bli ännu tröttare.

Jag har haft svårt att läsa eller höra hejarop som ”nu kör vi” och ”2017 ska bli det bästa året hittills” när jag egentligen bara vill doppa tån lite försiktigt först i 2017 och känna efter om jag verkligen vill kliva över helt och fullt.

Precis som att jag skulle kunna stanna tiden :)!

Jag varken kan eller vill det men till skillnad från tidigare år så har jag en annan inställning till min entré i 2017.

Bland annat så har jag skalat av mycket, min drömkarta till exempel som innehåller så mycket härliga drömmar och önskningar och där en hel del redan slagit in men som jag kände behövdes skalas av och bli mer centraliserad och fokuserad på det som är allra viktigast i mitt liv.

Vad kan det vara som är allra viktigast i mitt liv…..?

Jag satt en kväll och kände ensamheten och oron och tittade på min ganska rena drömkarta och det här bibelordet kom till mig:

– Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro.

I den engelska versionen som jag gillar mer står det:

-The Lord himself goes before you and will be with you.

2 Mos 33:14.

Orden slog ner i mitt hjärta direkt och lade sig som ett täcke över både ensamheten och oron.

Jag förstod att det här var ett löfte till mig som jag fick som ingångsord i mitt 2017.

Att veta att jag inte är ensam gör att oron lättar och släpper.

Tänk att få känna ro samtidigt som jag är aktiv, jag går, jag rör mig framåt på en väg som kanske inte alls eller alltid är överskådlig, att få bli ledd aktivt av någon som vill vara med mig och som vill leda mig och som dessutom lovat att aldrig överge eller lämna mig!

Kan man ens tro på det?

I mitt liv så är det helt verkligt och kanske det beror på att jag känt så stark ensamhet många gånger i mitt liv och känt så stark oro också och framför allt inte hittat något/någon som helt kunnat ta bort det.

Mer och mer sällan så söker jag råd eller svar där spekulation och gissningar är det som erbjuds där förvirringen många gånger kan bli ännu större och göra att jag många gånger känner mig än mer orolig och än mer ensam.

Mer och mer kommer ord till mig, bibelord, där jag inte känner någon förvirring utan snarare en klarhet och tydlighet.

Det betyder inte att jag alltid direkt får någon slags anvisning om hur eller vad jag ska göra, men det ger en ro och en känsla av inkluderande, en känsla av att det finns en Gud som ÄR kärlek och som ger mig ord och löften som går att lita på och framför allt vila i.

Kanske jag inte lyckats förmedla det här på ett bra sätt till dig som läser och det kan bero på att det här är ganska nytt för mig, att förlita mig mest på Ordet snarare än andra och annat eller enbart på mig själv.

Det är det som är själva avskalningen och fokuseringen och som blir min ingång i 2017.

Kram från mig<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera