0

Bilden tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

V eckans Fråga har jag valt för att det visar några saker ganska tydligt:

Dels att det finns en givare och en tagare.

Dels att det är som en mamma-barn-relation, och dels att kvinnan som skriver till mig har ett intellektuellt utgångsläge i sina försök att nå sin partner och att söka lösningar.

Ingenting är fel, det är bara det att man kan sända ut felaktiga signaler både genom att vara alltför intellektuellt inriktad eller för den delen alltför känslo-inriktad samtidigt som det kan sätta hinder i att nå en lösning, både i en själv och för ens relation.

Det behövs en balans, en syntes tror jag för att man ska kunna få mottagaren att kunna få en komplett bild av vem man är och vad man vill.

Nåja, här kommer frågan och därefter lite tankar från mig,

ha en skön onsdag!

IMG_4332

Hej Charlotte

Blev så glad när jag såg att det fanns en möjlighet att skriva till dig. Känner att jag behöver någon utomståendes råd.

Min sambo sedan 12 år meddelande innan påsk att han orkade inte vara kvar i vårt förhållande. Vi har inte kommunicerat bra på länge och han orkade inte ha ett liv där han blev irriterade på mig för varje småsak. De senaste 2 månaderna har han inte varit hemma på helgerna eller knappt i veckorna heller, han har bara sagt att han åker iväg och kommer på måndag igen. Eftersom jag visste att vi hade det tufft så stöttade jag honom i att han var i väg och visade upp en fasad att jag tyckte det var ok. Jag trodde ju att det skulle komma något gott ur hans egentid.

Han har tidigare tagit upp att han han höll på att bli feed up på mig, och att om dagen kom då han sa att han skulle gå så skulle det beslutet vara definitivt. Men vi har inte diskuterat eller pratat om vår förhållande tidigare. Utan när han har tagit upp det är det i samband med att han har varit irriterade på någon småsak jag har gjort och diskussionen har gått över till att handla om förhållandet. Eller diskussion och diskussion, han har mässat och jag har bara stuckit huvudet i sanden och bara försökt undvika det. Så ingen av oss har egentligen diskuterat det. Tills för 2 veckor sedan när han sa att han ville gå. Jag bad honom tänka över vårt förhållandet och sitt beslut. Det gjorde han under 14 dagar då vi inte sågs. Men när jag kom tillbaka från min resa meddelande han att hans beslut står kvar. Han orkar inte försöka igen och han har inte kvar attraktionen till mig. Fastän han ser mig som världens bästa person, och han önskar både sig själv och mig ett bättre förhållande.

Vi har alltid rest mycket tillsammans, gjort mycket tillsammans och har stort utbyte av varandra. Sedan 4,5 år sedan tog vi också steget att flytta utomlands och vi gör båda karriär. Tilläggas ska att han var arbetslös under 9 månader förra året vilket självklart påverkade oss ekonomiskt då. Det gjorde att han fick ingen input utifrån och vi hade inte så mycket pengar att göra saker för. Han behöver mycket input och aktiviteter, annars blir han uttråkad och lättretad. När han sen började sitt nya jobb så kändes som att allt lättnade. Men istället har inte han kunnat komma ur den negativa spiralen som han tycker förhållandet gick in i då och som fortsatt. Detta är något jag tror och som vi inte har pratat om.

Men jag anser att vi har så oerhört mycket bra att bygga på, vi lyfter verkligen varandra.Han mår nu oerhört dåligt och gråter mycket. Han vet också att han förlorar mest på separationen eftersom alla våra vänner vi har är mina från början. Eftersom jag ser att han mår så dåligt och när vi träffades och pratades i torsdags så satt vi nära varandra och pussades i pannan och höll händer. Det kändes också som att det var nära att vi kysstes. Jag ser ju att det finns känslor kvar hos honom men hur ska jag få honom att orka kämpa och tro på att attraktionen kommer tillbaka? Jag ser ju glimtar av den! Jag ger honom rätt i att förhållandet inte fungerade och att det måste ske en ändring. Jag känner också att jag för första gången har blottat mig och stoppar inte huvudet i sanden när vi pratar. Han säger att han har provat allt och kämpat. Men jag tycker inte att vi har provat allt, kanske på vars och ett håll men inte tillsammans. Sen vet jag inte om prova allt innebär att man bara biter ihop, prova allt tycker jag innebär att man gör något aktivt. Och där kan jag erkänna att jag har inte gjort något aktivt och därmed inte heller provat allt. Och det anser jag om honom också som bara åkt hemifrån och bitit ihop. Visst jag förstår att det var för att han skulle överleva och få lite luft. Men provat allt, nej!

Vi skulle hörts i fredags per telefon men han orkade inte sa han. Vi hade bestämt att träffas idag eller igår, men han har gjorts i okontaktbar. Svarar inte i telefon eller på sms. Jag känner att tiden rinner i från mig/oss om vi inte träffas. Det är genom att vi ses som jag känner att jag skulle kunna få honom att se mig igen, att öppna hans ögon. När han nu bara drar sig undan, såsom han har gjort hela våren så känns det som vår chans sakta glider ifrån mig.

Det funkar inte att be honom att försöka igen eller ge mig en andra chans. Han har tagit ett principbeslut som han kommer att hålla. Men eftersom jag ser att känslorna finns hos honom och känner att det finns något så vill jag be honom om att ge oss tid att träffas. Är det rätt väg? Och hur ska jag lägga fram det till honom utan att provocera hans beslut? I den bästa av världen vill jag att vi träffas kanske 3 gånger i veckan och gör något roligt tillsammans, utan att det behöver vara något avancerat. Viktigaste är att vi möts i positiva former och med positiv energi från båda sidor. Men vad ska jag säga om han säger att han inte vill träffas? Eftersom vi båda blottlade oss vi samtalet känns det som att vi äntligen för första gången har pratat.

Vad ska jag säga till honom, utan som sagt att provocera hans beslut, och hur ska jag säga det för att få honom att vilja fortsätta lite till? Hur ska jag kunna visa honom att det faktiskt finns något och att vi behöver starta på nytt?

Problemet är ju också att han är ju längre kommen i sin bearbetning och har kanske börjat planera sin framtid.

Vet inte om vår ålder spelar roll men jag blir 40 i höst och han är 37. Har inga barn men båda skulle vilja ha i framtiden även om vi inte har pratat närmre om det.

Tacksam för snabbt svar!

Med varmaste hälsningar Jenny

IMG_3943

Hej Jenny!
Det som kommer som en återkommande tanke hela tiden när jag läser ditt mail är:
-Var finns du i allt det här, dina behov, känslor och önskemål?

Det är så tydligt att det är en givare och tagare i er relation, du ger och ger och han tar. Du är lyhörd för hans behov och känslor etcetera men han verkar inte vara inkopplad i relationen och dig.

Det är nästan så att jag får en känsla av att du är som en mamma för honom och då blir det väldig obalans.

Precis som du säger så är ju inte det här något som bara kommer utan som säkert funnits där under en längre tid.

Jag kan bara ge dig mitt ärliga svar i det här och det är att du ska rikta in dig på dig själv – kanske på det sättet kan du få honom att bli intresserad eller få upp ögonen för dig.

Du verkar ha lagt så mycket energi på att förstå och tillmötesgå honom att du själv fått backa, om och om igen.

Pröva att inte göra det utan fråga dig själv vad DU behöver just nu – inte från honom utan i dig själv.

Det slår mig också när jag läser ditt mail att du kanske gett honom intrycket av att du pallar och står kvar oavsett, eftersom du visar en fasad som du själv skriver.

Jag tror att om du visar vad DU känner och tänker i allting så kanske han får upp ögonen och börjar se dig och förstå hur ont allt det här gör i dig och hur mycket du vill att det ska vara ni två.

För det så behöver du som sagt rikta dig inåt, söka i dig själv vad du behöver, tänker och känner.

Sedan tycker jag att du ska berätta det för honom och då är det så klart viktigt att lämna det intellektuella tänket och våga visa och prata om dina känslor.

Jag önskar dig lycka till,

kram
Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>