Hej min vän,

ibland så sammanfaller mina inlägg med frågor från er som skickar in era funderinar till “Fråga Vad Du Vill”.

Veckans Fråga är från en kvinna som inte kan sluta stalka sitt ex trots att det är ett år sedan det tog slut.

Hon mår väldigt dåligt men kan inte helt klippa, varken kontakten med honom eller att ta bort alla möjligheter till kontakt eller på sociala medier.

Det här blir ju ett slags självplågeri, precis som jag skrev i veckans inlägg, länken här:

http://relationsexperten.se/det-ar-helt-okej-att-sakna-men-det-ar-inte-okej-att-stalka/

En del lyckas att klippa helt och hålla sig ifrån för att dom inser att det gör mer illa och ont att fortsätta att kolla eller att ha kontakt medan andra fortsätter sitt destruktiva beteende och gör sig illa om och om igen.

Det blir ett sår som aldrig får en chans att läka – och jag tror att rädslan är en stor bov i det här för vad finns kvar om jag inte har möjligheten att kolla eller att försöka ha kontakt?

Det behöver ju faktiskt inte ens längre handla om kärlek utan kanske bara rädsla för att helt släppa taget för att ovissheten om vad som finns då inte är synligt, då vet man åtminstone vad man har, nämligen smärtan…..

Man kan till och med bli van vid hjärtesmärtan och kanske det är så att man helt enkelt längtar lite efter den där smärtan, hellre den än att inte ha något ont alls, eller att det kanske blir helt tomt i hjärtat, och kanske till en början stumt.

För jag tror att den stora frågan blir då:

-Vad ska jag fylla tomrummet med, eller vem kommer att fylla det tomrum som blev efter den relationen?

-Finns det ens någon som kan det?

Ja, det finns det!

Du kan ta och ge dig själv tiden att fylla på exakt med vad du vill och mitt tips är att börja med dig själv, fyll på med dig själv, i små, små bitar i taget.

Vad tycker du om hos dig själv, vad har du längtat efter i dig själv?

Kanske du får svar som:

-Frihet i mig själv, kärlek till mig själv, äventyr i mig själv, nyfikenhet i och om mig själv och så vidare.

Kanske, jag säger bara kanske, så kommer du på att du faktiskt saknade en hel del i den avslutade relationen som du nu ser mycket klarare på och du kanske får en insikt om att du faktiskt kan ge dig själv det du innerst inne sökt, saknat och längtat efter,

kan det vara så?

Vad tycker och tror du?

Nåja, läs brevet själv och sedan mina tankar,

ha en härlig höstonsdag,

kram från mig<3

Charlotte

 

Vill Du boka samtal med mig?

Skicka bara ett sms med din mail-adress till 0766-444066 så skickar jag ett tidsförslag!

2

 

 

 

 

 

Hej. Jag har en fråga som gäller mitt beteende efter att ha blivit lämnad i en relation. Mitt beteende är skadligt för mig själv men jag kommer inte riktigt ur det.

För ungefär ett år sedan blev jag lämnad av mitt ex efter 5 år ihop. Detta tog jag väldigt hårt då jag älskade honom och han varit min första och enda pojkvän. Slutet var väldigt smärtsamt och jag hamnade i en depression som varade rätt länge och försökte väl på alla sätt och vis att få honom att ändra sig och vi fortsatte att ha någon konstig kontakt i någon månad. Men efter ett halvår drygt så slutade vi även med det och sedan dess har vi pratat mindre och mindre hela tiden. Vi kom överrens om att vi vill finnas i varandras liv och att vi vill kunna vara vänner. Vilket dock är väldigt svårt.

Efter att inte ha setts på 3 månader träffades vi i början av sommar och umgicks som vänner en gång. Vilket kändes väldigt bra för första gången sedsn uppbrottet. Men dock pirrade det verkligen i magen när jag såg honom.. var alltså dubbla känslor att träffa honom, försökte ignorera fjärilarna och försöka njuta av vänskapen som vi har men det var en svårighet.

Under sommarn tappade vi dock kontakten då han ställde in gång efter gång när vi skulle ses vilket inte gynnade vårt försök till vänskap.

För någon vecka sen kontaktade jag dock honom efter att vi inte sagt ett ord till varann på 2 månader. Han sa då att han tycker att det är tråkigt att vi inte haft kontakt den senaste tiden och att han gärna vill ha det om jag inte mår dåligt av det.

Nu har vi sagt att om han kan behandla mig som en vän och inte som han gjorde tidigare så kanske vi kan det.

Men mitt stora problem i det hela är att jag har som en form av beroende. Jag läser ständigt hans profiler på sociala medier, kollar om hans vänner lagt upp någon bild osv. Då han med jämna mellanrum figurerar i media så kontrollerar jag även dessa .. går inte en dag utan att jag gör det och det värsta är att jag väcker ju såklart avundsjukskänslor hos mig själv genom detta..
häromdan hörde jag honom på radio och då vart det med ens jobbigt då jag inte hört hans röst på 4 månader.. den röst jag hört dagligen fram till för ett år sedan.

Jag måste sluta med dessa beteenden och släppa vad han gör i sitt liv och fokusera på mitt eget.. men jag kan inte.
Och nu har vi sagt att vi sks försöka ses en stund framöver. Men jag är nästan rädd att jag kmr få de där fjärilarna i magen igen.. tror verkligen att jsg älskar honom trots att jag försökt komma över honom. Men jag kan nog inte säga nej till det heller, klarar inte att klippa alla band med honom.

Hur ska jag kunna sluta med mitt beroende? Jag har nyligen tagit bort alls bilder jag hade på oss på sociala medier samt slutat följa honom på facebook.. men är fortfarande vän med honom och går därför aktivt in och tittar jämt. Klarar inte att ta bort eller blockera honom. Mitt beteende är pinsamt och jag skäms för att tala om det för någon..

Att lägga till är att jag igår pratade i telefon med honom för föesta gången på flera månader. När vi bara pratar om vardagliga saker känns det nästan som förut, när vi var tillsammans och jämt pratade i telefon. Men anledningen till att vi pratade var att jag försökte förklara för honom att jag inte vet om jag kommer att klara av att träffas då jag är rädd att få ”fel” känslor för honom. Jag vill kunna vara hans vän.. men uppenbarligen könner jag fortf mer än så. Varför?! Och jag märker att jag påverkas så mycket av det här. Idag är jag orkeslös och har legat i sängen hela dan, precis så som jag gjorde hela våren. Jag blir ledsen och det påverkar hela min sinnesstämning. Men ändå klarar vill och vågar jag inte säga til honom att vi ska bryta kontakten helt. Jag vill ju att det ska funka.

Snälla hjälp mig

 

Hejsan!
I mitt inlägg denna vecka så skriver jag just en del om det du precis beskriver, läs gärna det först, här är länken:
http://relationsexperten.se/det-ar-helt-okej-att-sakna-men-det-ar-inte-okej-att-stalka/

Ställ dig själv dom frågorna som jag ställer i inlägget också.

Du behöver inte på något sätt skämmas för ditt beteende, du är långt ifrån ensam att göra det du gör.
Med det sagt så är det ju så att du faktiskt bryts ner av att inte kunna klippa helt för du kanske tänker att då finns ingenting kvar?
Det som slår mig är att du inte verkar helt säker på själv om det är kärlek och det är det jag undrar med eller om det är att du kanske var den som blev lämnad eller att du längtar till dom vanor och det liv ni en gång hade.
Jag får inte heller riktigt klart för mig om han är fullt medveten om hur dåligt du mår i det här – för jag hoppas att han då skulle så att säga hjälpa dig och klippa kontakten, åtminstone för ett tag tills du fått landa i det som hänt och framför allt läka.
Så, det kanske är det du behöver be honom om, att hjälpa dig att inte ha någon kontakt och sedan ta bort alla möjligheter till kontakt, sociala medier etcetera.
Om du trots dessa tankar och att du berättat för honom plus att du tar bort alla kontaktmöjligheter inte mår bättre så tycker jag att du ska försöka att gå och prata med någon professionell som kan hjälpa dig att se lite djupare på vad ditt beteende kan bero på – jag tänker att det gått ett år sedan han gjorde slut och du mådde väldigt dåligt i våras och mår väldigt dåligt igen.
Var rädd om dig,
kram<3
Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>