Värna om det Lilla!

29 februari, 2016

Visst kan det vara frestande att bara önska sig mer och mer.

När man har fått det där man längtat så efter så är det inte nog utan då är det nästa sak eller upplevelse som man börjar sträva och längta efter.

Ibland kan man läsa om människor som blivit beroende av att stå i rampljuset.

Ju mer uppmärksamhet dom får ju större blir ensamheten och tomheten när strålkastarlamporna slocknat.

Stressen över att hela tiden behöva förnya sig för att vara ”inne” och populär samtidigt som man ska underhålla är inte alltid lätt att få ihop.

Man har blivit mer beroende av bekräftelsen från andra än att låta kreativiteten leda en framåt.

Kanske behöver man ha bra relationer omkring sig och vara vän med ensamheten när dessa dagar kommer.

Framför allt så kanske man behöver uppskatta det lilla.

Att faktiskt hjärtat slår – vilket betyder att man lever – oavsett bekräftelse eller ej.

Kanske just insikten om värdesättandet av det lilla är nyckeln till nya idéer och nya steg, att få stanna upp och bara titta runtomkring, eller kanske inte ens det utan att bara blicka inåt en stund.

Att få landa hemma, komma hem, både fysiskt och känslomässigt, att få krypa in i sig själv, i det lilla, som ju är det stora egentligen.

Man kan också läsa om människor som får utstå mycket näthat.

En del hanterar det ganska bra och förstår att inte ta åt sig och kanske inte ens läser elaka kommentarer etcetera.

Andra kan inte hantera det riktigt så, utan går om och om igen in i dessa strider och tar det personligt och försvarar och tyvärr så tror inte jag att det kommer så mycket gott ur det även om jag förstår att tanken är bra för självklart ska man få försvara sig.

Men är det någon idé att göra det till människor som ändå inte känner en men som tar sig rätten att hävda det?

Kanske att man då behöver se det lilla – men inte i människor runtomkring en som vill en illa utan det som är fint och harmoniskt och vilande nära?

Kanske ens husdjur! Kanske barn eller barn-barn! Kanske solen som kom fram just idag!

Det där som man vet får en att må bra – och sedan skita i resten?

Jag tror att när färgerna och konturerna runtomkring en börjar bli suddiga och man inte riktigt uppfattar det så är det dags att dra i hand-bromsen och vända hemåt, in i det lilla, och skärpa blicken på det som är nära och litet – för att få färgerna att spraka och gnistra igen,

sedan kan man bege sig ut igen,

i det stora, som kanske är det lilla, vad vet jag?

Jag önskar dig en fantastisk vecka där du får vandra runt i det lilla OCH det stora, vilket du trivs bäst med,

kram från mig<3

 

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

Vill Du boka samtal?

Det kan du göra här:

Competencer logga kopia

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera