Browsing Tag

ovillkorlig kärlek

Del 7:Grå skilsmässa…..

2 oktober, 2017

img_1930Grey divorces….hur kul låter det?

Gråa skilsmässor….är det ens så det är?

Bara för att man nått en viss ålder där åren är ens erfarenhet och samlade kunskap så ska det kallas grått.

Grått för att man kanske kommit fram till att man kommit till vägs ände och därmed också nytt vägskäl.

Vad är det som gör att vi väljer att kalla det gråa toner för samlade års erfarenhet och val?

Kanske är grå vishetens färg egentligen fastän att den oftast får ses som det slätstrukna och tråkiga och kanske lite osynlig.

Så, hur är det då när man väljer att efter många år, 20, 30, 40 eller ännu längre tid väljer att gå skilda vägar?

Omgivningen står oftast med munnar gapande av förvåning och kanske viss skepticism och ifrågasättande:

– Har man hållit ihop så här länge så kan man hålla ihop lite till, typ tills döden skiljer oss åt, för den är ju ändå ganska nära.

Kan det vara så att just för att man fått insikten om att den tid man har kvar så vill man göra annat, nytt, sådant som man inte tidigare fått möjlighet att göra och som ens partner inte är intresserad av?

Kan det vara så att det blir skälet till och förklaringen till att man säger tack för alla dessa år och/men nu tar jag med mig alla dessa erfarenheter in i något alldeles nytt, för mig?

Att tro att beslutet om att skiljas efter så många år skulle vara en plötslig känsla eller idé är enligt min mening befängd och något som jag direkt tar avstånd ifrån.

Tvärtom, par som efter så många år kommit fram till vägs ände ska mötas med respekt och inget annat.

Tiden, ja, den långa tiden som man spenderat tillsammans – kanske omlott eller parallellt eller något mittemellan- har utmynnat i konklusionen och beslutet att här skiljs vi.

Kanske också därför många i den här åldersgruppen kan skiljas som vänner – man värdesätter den mer än att ha en så kallad kärleksrelation.

Man kan släppa varandra fria men ändå behålla den fina vänskapen – som genom kriser och prövningar är det som bestått, mer än kärleken.

En del väljer att stanna kvar i vänskapen och lär sig att leva med det utan den där kärleken som uttrycker sig periodvis genom förälskelsens heta perioder.

En del saknar den känslan så mycket att man väljer att avsluta – kanske för att man är nöjd så men vill leva vidare ensam eller för att man vill söka sig vidare för att kanske se om man kan få uppleva förälskelsens härliga rus igen.

Vad är rätt och fel?

Är det ens intressant att diskutera det så?

Kan vi inte precis som att vi förlitar oss på att ett långt äktenskap utstått, levt älskat och uthärdat mycket och lyckats överleva likaväl förlita oss på att dessa människor gjort valet att vi går vidare, var och en för sig?

Vad är skillnaden egentligen?

Visheten finns där….

Erfarenheten finns där…..

Historien och minnena finns där, som man kan ta med sig som blir ett ankare framöver, enskilt eller i ny relation.

Kanske är det dags att se det gråa i regnbågens alla färger – för att det är där erfarenheten och kärleken verkligen finns – den är ovillkkorlig och evig oavsett om vi människor väljer att stanna kvar eller gå vidare….

kram från mig <3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

Lägger med lite länkar, bland annat där jag är med i Sveriges Radio och pratar just om grå skilsmässor:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5617899

http://www.nextavenue.org/slideshow/why-couples-divorce-after-decades-of-marriage/

https://www.nytimes.com/2015/10/31/your-money/after-full-lives-together-more-older-couples-are-divorcing.html

 

 

 

Kärlekens Väg!

12 juni, 2017

IMG_4296God Måndag!

Jag har inte tidigare lämnat en bok som förslag att läsa, men det vill jag ge dig idag!

Kanske du kan läsa den under semestern för den är absolut en sådan bok, du kan läsa den en stund, släppa den för att fundera lite och sedan ta upp den och fortsätta läsa vidare.

Kärlekens väg är en roman skriven av Alain de Botton som kallar sig själv för vardagsfilosof vilket jag kan stämma in i efter att ha läst boken.

Den handlar om ett par, Kirsten och Rabih – hur dom möts och där man får följa steg för steg vad som händer i deras relation under flera år.

Från förälskelse till fördjupad kärlek till den gråa vardagen och sedan hur dessa går i cykler och omlott under åren.

Min konklusion efter att ha läst den här boken är något som Alain själv skriver:

-Barnet lär den vuxne något annat om kärlek: att äkta kärlek bör inbegripa ett ständigt försök att med maximal generositet, och när som helst, tolka vad som eventuellt ligger under ytan när det gäller ett besvärligt och föga tilltalande beteende.

Det är också precis detta som jag anser är det vi hela tiden får kämpa med, acceptans.
Inte bara acceptansen till partnerns beteende utan även vår inre dialog där vi kanske minst av allt är generösa mot oss själva vilket också boken många gånger visar på.

Botton berättar ju också om en otrohet där Rabih väljer att hålla otroheten hemlig för Kirsten och detta gör att han för en inre dialog som så starkt visar hur vi, när vi har ett föga tilltalande beteende hanterar sådant som vi själva inte tycker om, varken hos oss själva eller hos partnern.

Konsekvensen av Rabihs otrohet är också att han blir misstänksam till Kirsten och spekulerar i huruvida hon har en affär med en kollega.

Kanske i ett försök att få en balans i relationen om även hon varit otrogen?
Kanske ett försök att hoppas på en kärlek där maximal generositet i det här fallet skulle kunna göra att dom förlåter varandra….

Att det är just barnet som lär oss detta visar också på att vi alla kanske behöver låta vårt lilla barn inom oss få vara med för att kunna ha den här synen på kärlek.

Boken berättar också väldigt fint om att sluta kräva den perfekta kärleken och framför allt hur vi söker och påpekar avsaknaden av den i tid och otid.
Jag får ju i många samtal med mina klienter där det handlar om otrohet höra om försök att lägga över ansvaret på partnern när man varit otrogen för att man saknat kärlek.

 

Botton skriver också om att börja ge bort kärlek med omedveten otvungenhet utan att svartsjukt beräkna chanserna för att den någon gång ska återgäldas.
Jag tycker att han sätter fingret på något viktigt här och som jag ofta får prata om – ovillkorlig kärlek – som ju innefattar just att kunna ge utan att förvänta sig att få tillbaka.
Jag tror lätt att jag skulle komma upp till tusen mailfrågor som jag fått just kring det här, man vill att jag ska svara på HUR man ska göra för att få partnern att ge mer, och att man överhuvudtaget vill mer i relationen än partnern.
Kanske är det nutidens sjuka, kärlekens habegär, där vi först och främst vill bli mättade själva och där mycket går ut på att det ska vara exakt jämnt.
Vi är rädda att vi ska förlora om vi ger utan att räkna med att få något tillbaka.

Botton gör återkommande nerdykningar i detaljer i Rahibs och Kirstens relation där han ibland ger ett förvirrat intryck för att i nästa stund lyfta blicken och få ett giraffperspektiv, vilket gör det hela intressant och faktiskt ibland rörande, han vill så gärna förstå.
Ibland blir konklusionen av en situation bara att ”vi är lite tokiga och gör tokiga saker”.

Alain kommer fram till konklusionen att se äktenskapet som institution vilket ju inte kommer från en snäv syn utan snarare efter en lång erfarenhet av ett äktenskap som innehållit mycket av allt, ekonomiska svårigheter, ensamhet, distansering stundtals, barn, arbetslöshet, kommunikationssvårigheter, sexproblem, otrohet etc. men där han till slut finner sig tillrätta och älskar det, älskar allt det skeva som ju egentligen är det som är det perfekta och att han inser att det finns ingen annanstans han vill vara än just där.

Jag kände igen mig själv och mitt eget liv i många delar av boken vilket fick mig både att le och att känna sorg – och framför allt så känner jag igen boken i mina samtal med klienter och alla brev jag får från er kära läsare och följare.

Läs den här boken och skriv gärna in till mig vad du tyckte om den, kanske vi kan lyfta den igen och se vad just din känsla och konklusion blev?

Ha en härlig vecka,

kram<3

Charlotte

OBS! Detta inlägg är INTE sponsrat!

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Jag står i Kassan och Lite till!

2 november, 2015
Processed with VSCOcam with s1 preset

Fotograf: Dennis Guldstrand

 

Jag står i kassan och slår in varor.

Det kanske ser ut som om jag bara koncentrerar mig på att slå in rätt summa på rätt prisgrupp, tar betalt och ger tillbaka rätt summa till varje kund som passerar min kassa.

Så är det dock inte alls för inom mig pågår flera saker samtidigt.

IMG_7065

Jag ber för varje människa som kommer fram till mig – tyst skickar jag en bön om att Gud ska se till just den här människans speciella behov, drömmar och önskningar.

Samtidigt så lyssnar jag till min inre dialog – VAD  för tankar passerar genom min hjärna när jag möter en blick, en doft eller kanske en beröring?

Är det möjligt att känna ovillkorlig kärlek till alla, direkt och  så där bara rakt av?

IMG_6977

Oavsett om det är kärleksfulla ögon som jag får möta, eller rädda ögon eller ögon som mer liknar ett rovdjurs blick, stirrande och kallt?

Det är bra träning för den inre dialogens balans, det är bra träning för att sedan ta det till att öppna munnen och säga några ord…..

-I dag var det mycket folk här, eller:

-Du vet väl om att vi har öppet på lördagar också?

Ord som egentligen inte har någon speciell betydelse men som kan betyda så, så mycket mer för personen som står framför mig.

Ordens klang tillsammans med den kärlek som jag hoppas att jag sänder ut kanske gör en liten skillnad i den människans liv.

IMG_7046

Du som har följt mig genom åren vet att jag så ofta pratar om Inåt, Utåt och Uppåt.

Det som jag just nu berättat om är precis det, min inre dialog (Inåt), min dialog och relation med människor som är runtomkring mig (Utåt) och min bön och min tro (Uppåt).

Jag kan känna ren och skär glädje när jag får ihop dessa tre ingredienser när jag står där i kassan och, ja, det går att träna upp den här processen så att man snabbt kan både be, känna en syntes och säga några kärleks-fulla ord samtidigt som man slår in varor och tar betalt!

Det fantastiska i det här är att när alla tre saker faller på plats då känner jag harmoni, balans och faktiskt lycka!

IMG_7033

Så, om du träffar på mig när jag står där och tar emot dina varor så kan du vara säker på att en liten bön skickas för dig och du kan vara säker på att jag vill möta dig med ovillkorlig kärlek och att jag gärna pratar lite med dig om än bara några få ord.

Det spelar inte så stor roll egentligen vad man gör men det man gör ska man göra med:

Kärlek

Tacksamhet

Ödmjukhet

Noggrannhet

Vi kan alla vara relationsexperter genom att ”Möta Människor där Människor Är”! 

 

IMG_7086

 

Gå gärna in på PMU´s hemsida och läs mer om hur du också kan bli volontär i deras fina arbete,

http://www.bergasecondhand.se

 

kram från mig<3

 

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

 

 

 

 

 

-Gå, för Guds skull Människa, Gå!

9 mars, 2015

0

Bilden är tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

 

Actualizing greatness will often cost people, places and things. The price is so high that many opt out and embrace normalcy. But those who understand they were born for greatness and choose to weather the storms of transition and change, will experience a limitless and unfathomable existence. Touré Roberts

J ag har under åren här på relationsexperten många gånger berört ämnet syfte.

Jag har också skrivit om att det ofta innebär en tid av ensamhet och isolering – vilket jag tror är precis som det ska vara.

Det behövs tid för att kunna göra en resa inåt – en inblick och inte bara det utan jag tror också att det är så att mycket behöver skalas bort och annat läggas till.

En rokad helt enkelt, som kan vara både smärtsam och skrämmande.

Jag skulle till och med kunna säga att det krävs att man avstår en hel del och kanske till och med blir av med – ofrivilligt, tills man inser att det egentligen bara var sådant som antingen stod i vägen eller som ska användas som erfarenhet i ditt syfte och som kanske blir en del av Din berättelse.

Inte bara saker utan kostnaden kanske också blir relationer som avslutas – något som jag också skrivit en del om.

IMG_5866

Tro inte för en sekund att det är lätt och att det är något som man bara fräser ur näsan – jag skulle vilja påstå att det är det tuffaste jag någonsin gått igenom i hela mitt liv, och jag har varit med om en del.

Gått igenom skriver jag fast jag kanske ska säga går igenom – för det pågår fortfarande och det är inte alltid lätt att se vart jag ska sätta ner fötterna.

Titeln idag, Gå för Guds skull Människa Gå har två betydelser:

Den ena är att våga gå i det som är ditt syfte.

Det andra är att släppa människor som inte står med dig och som egentligen för länge sedan släppt dig, håll inte fast vid sådana människor som inte vill dig väl och som inte låter dig blomma i ditt syfte.

IMG_0473

Något som också har slagit mig är hur ofta rädslan dyker upp och vill stoppa mig – tala om för mig att jag kommer att förlora allt och att jag aldrig kommer att klara det och framför allt att jag då får skämmas som skrivit så mycket om det.

Men…då har jag kommit på ett sätt att tackla rädslan när den slår till i magen:

Jag ser bortom rädslan – den står framför mig men jag ser att det är något ljust och härligt som finns där borta – och det ger mig mod och gör att jag vågar gå vidare.

Jag tycker om att trotsa rädslan och har alltid gjort – så fort rädslan kommer så bara vet jag att det är något jag måste kolla närmare på – vad står där bakom den?

Många nöjer sig med att leva ett liv utan att söka djupare och det är inget fel med det – om man är nöjd som sagt.

Grejen är bara att så många verkar VETA inom sig att det finns så mycket mer att ta reda på – om sig själv och framför allt vad som är det unika med var och en….och ändå så nöjer man sig och suckar kanske lite och tänker:

-Det blir inte bättre än så här…

Jag dömer ingen som väljer det, jag kan verkligen förstå det men jag vill inte och kan inte leva så.

IMG_0558

Jag måste se vad det här är för något –  jag kan inte lägga av nu när jag kommit ända hit, det går bara inte.

Så…..tänker du ge dig själv en chans att se vad som är ditt syfte?

Räkna då med detta:

– Det kommer behövas en tid av ensamhet, ofta blir det bara så av olika anledningar och man finner sig själv helt ensam.

I den här ensamhets-perioden så kommer du få gå igenom dina smärtor och du kommer att inse att  mycket av det är precis det som ska användas i ditt syfte och det kommer ge dig en helt annan syn på det du tidigare gått igenom i ditt liv, du kommer förhoppningsvis känna tacksamhet att du fick gå igenom det svåra du gått igenom.

IMG_5609

I den här ensamhets-perioden så kommer du uppleva stunder av panik, ångest kontra ett djupt lugn och en helt ny frid.

Du kommer också vissa perioder fundera på om du håller på att bli galen, lugn, det är precis som det ska vara – ta det som ett tecken på att du är på rätt väg.

– Du kommer att behöva mod – besegra rädslan som vill få dig att lägga ner och bli ”normal”.

– Du kommer att tappa vissa relationer och vinna några så klart men du får vara fullt beredd på att folk kommer att uppmana dig att sluta med det du påbörjat och kanske till och med tala om för dig rakt ut att du faktiskt är dålig på det som är ditt syfte.

Håll ut och stå emot – sätt på dig öronskydd om det behövs!

IMG_4332

– Du kommer att inse att allt finns inom dig – och att du faktiskt kan vara helt trygg med det – till skillnad från när du levde ett ”normalt” liv och försökte plocka utifrån.

– Är du troende (som jag) så kommer du inse djupet, höjden, bredden och få en helt annan blick samtidigt så kan du så mycket enklare ställa dig vid sidan av just för att du hittat ditt syfte som ju är den du är.

– Du kanske kommer att få träffa dom mörkaste människorna och vara med om riktigt mörka upplevelser men kom då ihåg:

Detta är bara för att du ska se ljuset klarare och som kommer att lysa upp din väg ännu tydligare. Du får också en chans att träna dig i ovillkorlig kärlek samtidigt lära dig tydligt gräns-sättande.

– Du kommer också som troende landa i att kanske det djupaste syftet är att du kommit hem – du har landat – cirkeln är sluten och som jag så ofta skriver: Inåt, Utåt och Uppåt och alla dessa tre behöver vara i balans för att man ska kunna känna sig riktigt, riktigt hel.

IMG_4723

Vill du veta ditt syfte? Vågar du gå?

Jag kan bara svara för mig:

-Jag är på väg, jag vet inte riktigt nästa steg men jag vill och kan aldrig mer gå tillbaka.

 

Jag har bara en mening som jag vill skicka med dig denna vecka:

– GÅ, för Guds skull, Människa, GÅ!

IMG_3042

Kram från mig<3

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

 

Veckans Fråga till Relationsexperten: Barnen, våra små Barn måste komma Först!

28 januari, 2015

copy-2965072_570_321.jpgBilden tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

 

V eckans fråga har jag valt för att den verkligen engagerar mig.

Det är få gånger som jag blir så berörd som när det kommer till barn som far illa.

Tänk om vi kunde förstå vilka spår vi sätter i våra små när vi skäller, gnäller eller inte lyssnar på dom.

Jag skriver och pratar ofta om att var och en måste sätta sin gräns för vad som är okej och att vi måste börja med oss själva.

I det här fallet som brevet handlar om är det faktiskt tvärtom, här finns en tydlig gräns och barnens bästa måste gå först!

 

Först frågan och därefter mina funderingar,

IMG_3571

Jag har två barn sedan ett tidigare förhållande på ca 7 och 8 år.
Jag och min nuvarande man har varit tillsammans i ca 5 år.
Han är lite äldre än mig, jag i närmare 30 års åldern och han närmare 40.
Han har inga barn sedan tidigare.

Ena sonen har haft jobbigt med sig själv, varit aggressiv och mått dåligt och varit trotsig sedan ca 3 års ålder. Detta har min man väldigt svårt med, fortfarande.
Sonen har fått en adhd diagnos sedan ca 1 år tillbaka som jag har försökt kämpa emot, har inte velat diagnostisera honom.
Det har varit extremt jobbigt speciellt i förskolan och skolan. Senaste året varit tvungen hämta honom då och då pga bråk i skolan. Nu äter han medicin och läget är lite mer under kontroll.

Nu till problemet. Min man tyckte mina barn var ouppfostrade från början. Hade svårt att få dom att lyssna vilket ibland gjorde att han gick för långt. Tog bland annat in sonen i duschen när han var 3-4 år och spolade kallvatten på han. Då blev jag arg och han erkände själv att längre än så kan han inte gå. Vi har därefter gått olika föräldrautb.
Trots detta så fortsätter detta elände och han klagar och skäller på barnen dygnet runt, många reagerar på hur arg han är hemma. Tränar varje kväll, och “håller sig borta”. Han tar inte i mig längre och är arg på mig också. Han anser att han har rätt till varje pris och jag når han inte, jag har själv sedan 1 år tillb. fått ångest varje dag, hjärtklappning och ingen lust till något längre. Vad ska jag göra och hur når jag denna människa som alltid tycks ha rätt och inte kan “tänka om” någon gång?

 

 


IMG_5035

 

Hej och tack för din fråga.
Jag skriver ofta att man måste sätta sina egna gränser, det kan ingen annan göra.
Till viss del kan jag säga det här till dig också, du behöver tänka igenom hur du vill ha det.

En anledning till din ångest kan vara just att du inte vet vad du vill eller du kanske inte orkar eller törs ta beslut.
Det kan också vara så att du egentligen vet svaret och det i sig kan också skapa ångest – men det är innan du tar steget och talar om hur du vill ha det, står upp för dig och inte minst – dina barn!

När man väl tar steget och går ut i sitt beslut så brukar man få både förnyad kraft och energi och ångesten lättar!

 

Där kommer vi också in på det allra, allra viktigaste – dina barn.
Det handlar inte om i ditt fall att hitta din gräns – det finns en tydlig gräns och du skriver att dina barn blir utsatt för hans klagande och skällande dygnet runt.

Det är inte okej – där är en tydlig gräns!

Jag hörde en gång för länge sedan en man säga:

– För varje negativt ord du säger till ditt barn så behöver du säga 1000 positiva ord!
Då förstår man lite hur djupa spår det sätter i våra barn när vi slår ner på dom.

Det är möjligt att hans agerande beror på svartsjuka och att han vill ha dig mer för sig själv, jag vet inte men faktiskt så är det mindre viktigt just nu enligt mig.
Det är dessutom svårt att ändra på en människa som hela tiden tror sig ha rätt – mycket enklare att ändra sig själv då.

Finns det någon i din närhet som kan stötta dig?

Om inte så tycker jag inte du ska vara rädd för att ta professionell hjälp där du bor.

Jag tycker inte du ska vänta en enda minut till, dina barn ska inte behöva befinna sig i den här mycket tråkiga situationen.

Jag önskar dig varmt lycka till,
många kramar
Charlotte

 

 

 

Du är Inte ett Misstag!

26 januari, 2015

copy-2965072_570_321.jpgBilden tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

 

H ela ditt liv har orden som din mamma sagt till dig förföljt dig:

– Jag grät den dagen du föddes, det var inte meningen att du skulle bli till.

Du minns första gången du hörde hennes ord – hon helt oförstående om vilken kraft och påverkan det skulle ha på dig.

Hon sa det som att det var det mest naturliga i hela världen – kanske någon skulle säga att det var både ogenomtänkt och elakt.

När du återger orden hon sa så syns smärtan i hela ditt ansikte, ja, hela din kropp.

images-1

Det är som att du försöker göra dig mindre och nästan osynlig.

Du berättar att det här har hela ditt liv fått dig att känna dig utanför och som att andra sett på dig som att du är lite konstig och udda.

Det är som att människor kunnat se att det inte var meningen att du skulle finnas – som att du egentligen faktiskt inte får vara här….

Det har gjort att hela ditt liv blivit ett enda långt sökande efter att passa in, hitta din uppgift – som du egentligen själv aldrig riktigt trott på för orden som din mamma sagt har slagit rot i dig och ekar ständigt i ditt huvud.

Stundtals har rebellen kommit upp i dig, krigaren som säger:

IMG_4883

-Jag får visst vara med och jag tillhör visst!

Ett tag har det gått bra och du har känt ett lugn för en stund men ganska fort kommer orden som din mamma sa:

– Det var inte meningen att du skulle bli till, jag grät när du föddes…..

Ord som även nu när många år har gått skär som knivar, som är som hårda piskrapp i ditt hjärta och som aldrig vill sluta blöda…

Flera gånger har du velat ge orden rätt – du har planerat att göra slut på ditt liv – du har arrangerat allt som behövs för att du ska kunna genomföra det – men i sista stund så är det något som stoppat dig.

Vad?

Jo, innerst inne så VET du att du är allt UTOM ett misstag!

Tänk om det är tvärtom?

IMG_4815

Du var så viktig att trots alla försök till att du inte skulle få komma – så kom du!

Du har en alldeles speciell uppgift som den här världen behöver, som skulle vara ett stort hål, en saknad om du inte fanns och finns!

Precis din sammansättning – med allt vad det innebär – så är du perfekt i den pusselbit som livet behöver, som vi behöver.

Även om din mamma inte kan ge dig det du behöver så kan vi ge dig det och framför allt så är det på tiden att du ger dig själv den kärleken, den ovillkorliga kärleken!

Du behöver inte göra något för att ha din uppgift här, du behöver bara vara!

Att få vara i din närhet räcker, du måste tro på det och förstå att det är så, en gång för alla!

IMG_3096

Låt dessa ord få etsas över dom gamla orden som din mamma sa, skriv dom dubbelt så stort i ditt hjärta och släpp taget om det som plågat dig så!

Förstår du vilket försprång du har?

Du har kämpat så hårt, så länge för att överleva – och du har klarat dig ända hit!

Just detta, att du trott att du är ett misstag, kommer att bli din största glädje och framgång!

Du kommer att få se att du tack vare, läste du vad jag skrev? Tack vare! att du är ett ”misstag” så kommer du att få göra den härligaste och bästa resan framöver – dina bästa dagar ligger framför dig, inte bakom dig!

Om inte någon någonsin har sagt detta till dig så vill jag säga:

DU ÄR SÅ VÄLKOMMEN HIT OCH DU ÄR SÅ ÄLSKAD!

IMG_4723

Med dessa ord så vill jag önska dig en inneslutande vecka där du får känna dig ovillkorligt älskad och att du släpper allt görande och tar stunder och bara är – i vetskapen om att du är alldeles, alldeles unik!

 

Kram från mig <3

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se