Browsing Tag

kärlek och vänskap

Kärlekens Väg!

12 juni, 2017

IMG_4296God Måndag!

Jag har inte tidigare lämnat en bok som förslag att läsa, men det vill jag ge dig idag!

Kanske du kan läsa den under semestern för den är absolut en sådan bok, du kan läsa den en stund, släppa den för att fundera lite och sedan ta upp den och fortsätta läsa vidare.

Kärlekens väg är en roman skriven av Alain de Botton som kallar sig själv för vardagsfilosof vilket jag kan stämma in i efter att ha läst boken.

Den handlar om ett par, Kirsten och Rabih – hur dom möts och där man får följa steg för steg vad som händer i deras relation under flera år.

Från förälskelse till fördjupad kärlek till den gråa vardagen och sedan hur dessa går i cykler och omlott under åren.

Min konklusion efter att ha läst den här boken är något som Alain själv skriver:

-Barnet lär den vuxne något annat om kärlek: att äkta kärlek bör inbegripa ett ständigt försök att med maximal generositet, och när som helst, tolka vad som eventuellt ligger under ytan när det gäller ett besvärligt och föga tilltalande beteende.

Det är också precis detta som jag anser är det vi hela tiden får kämpa med, acceptans.
Inte bara acceptansen till partnerns beteende utan även vår inre dialog där vi kanske minst av allt är generösa mot oss själva vilket också boken många gånger visar på.

Botton berättar ju också om en otrohet där Rabih väljer att hålla otroheten hemlig för Kirsten och detta gör att han för en inre dialog som så starkt visar hur vi, när vi har ett föga tilltalande beteende hanterar sådant som vi själva inte tycker om, varken hos oss själva eller hos partnern.

Konsekvensen av Rabihs otrohet är också att han blir misstänksam till Kirsten och spekulerar i huruvida hon har en affär med en kollega.

Kanske i ett försök att få en balans i relationen om även hon varit otrogen?
Kanske ett försök att hoppas på en kärlek där maximal generositet i det här fallet skulle kunna göra att dom förlåter varandra….

Att det är just barnet som lär oss detta visar också på att vi alla kanske behöver låta vårt lilla barn inom oss få vara med för att kunna ha den här synen på kärlek.

Boken berättar också väldigt fint om att sluta kräva den perfekta kärleken och framför allt hur vi söker och påpekar avsaknaden av den i tid och otid.
Jag får ju i många samtal med mina klienter där det handlar om otrohet höra om försök att lägga över ansvaret på partnern när man varit otrogen för att man saknat kärlek.

 

Botton skriver också om att börja ge bort kärlek med omedveten otvungenhet utan att svartsjukt beräkna chanserna för att den någon gång ska återgäldas.
Jag tycker att han sätter fingret på något viktigt här och som jag ofta får prata om – ovillkorlig kärlek – som ju innefattar just att kunna ge utan att förvänta sig att få tillbaka.
Jag tror lätt att jag skulle komma upp till tusen mailfrågor som jag fått just kring det här, man vill att jag ska svara på HUR man ska göra för att få partnern att ge mer, och att man överhuvudtaget vill mer i relationen än partnern.
Kanske är det nutidens sjuka, kärlekens habegär, där vi först och främst vill bli mättade själva och där mycket går ut på att det ska vara exakt jämnt.
Vi är rädda att vi ska förlora om vi ger utan att räkna med att få något tillbaka.

Botton gör återkommande nerdykningar i detaljer i Rahibs och Kirstens relation där han ibland ger ett förvirrat intryck för att i nästa stund lyfta blicken och få ett giraffperspektiv, vilket gör det hela intressant och faktiskt ibland rörande, han vill så gärna förstå.
Ibland blir konklusionen av en situation bara att ”vi är lite tokiga och gör tokiga saker”.

Alain kommer fram till konklusionen att se äktenskapet som institution vilket ju inte kommer från en snäv syn utan snarare efter en lång erfarenhet av ett äktenskap som innehållit mycket av allt, ekonomiska svårigheter, ensamhet, distansering stundtals, barn, arbetslöshet, kommunikationssvårigheter, sexproblem, otrohet etc. men där han till slut finner sig tillrätta och älskar det, älskar allt det skeva som ju egentligen är det som är det perfekta och att han inser att det finns ingen annanstans han vill vara än just där.

Jag kände igen mig själv och mitt eget liv i många delar av boken vilket fick mig både att le och att känna sorg – och framför allt så känner jag igen boken i mina samtal med klienter och alla brev jag får från er kära läsare och följare.

Läs den här boken och skriv gärna in till mig vad du tyckte om den, kanske vi kan lyfta den igen och se vad just din känsla och konklusion blev?

Ha en härlig vecka,

kram<3

Charlotte

OBS! Detta inlägg är INTE sponsrat!

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Fråga Vad Du Vill: Vänskap kryddat med lite svart-sjuka!

8 maj, 2015

0

Bilden tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

Hej! Jag har ett stort problem jag skulle behöva hjälp med.

Det finns en kille som jag känt i 4 år, och vi klickade redan från första början. vi har varit bästa vänner i drygt ett halvår nu, och vi har alltid jättekul och jag vet ingen snällare än honom.

Tänker på honom ofta och kan prata om allt med honom.

Jag är helt bekväm i hans sällskap och han känner mig utan och innan. För ett år sedan sa han att han hade känslor för mig (han har nog alltid haft lite känslor för mig) men jag sa att jag bara ville fortsätta som vänner, för att jag inte gillade honom på det sättet, så vi har bara varit väldigt bra vänner sen dess.

Men på senaste tid har jag börjat blivit väldigt svartsjuk när han snackar om andra tjejer som han tycker ser bra ut osvosv. Jag kände att jag börjat få känslor för han och sa det till honom, och vi hånglade. vilket jag nu tycker var väldigt dumt gjort av mig.

För nu är jag inte säker på om jag faktiskt gillar honom eller inte, och även om jag gör det, så vet jag inte om jag är beredd att riskera vår vänskap.. För om vi blir tsm och det sedan tar slut, så kanske vi inte kmr kunna vara vänner längre? För han är min bästa vän och jag vill verkligen inte förlora honom.

Och det hör till saken att när jag ser endel andra killar så känner jag att jag hellre skulle hångla med dom än med honom, även fast jag inte bryr mig om dom. Jag bryr mig om honom.

Men det känns som konstigt när jag tänker att jag ska göra det med honom… Iof har vi bara gjort det en gång så jag kanske vänjer mig? Känslan kanske försvinner? Eller är vi helt enkelt för bra vänner och jag borde sluta upp med det här på en gång för att inte såra honom?

Känner mig så taskig och vet inte vad jag ska göra. Älskar ju honom så otroligt mycket, men vet inte om det bara är som en vän eller inte… SNÄLLA svara, behöver verkligen hjälp.

 

IMG_5668

Hejsan!
Jag får en hel del frågor kring just vänskap som man är rädd att ta vidare för att man inte är riktigt säker på sina känslor.

Jag tycker det är väldigt fint av dig att du så värnar om honom och er vänskap.

Jag tänker på den svart-sjuka som du känner:
Den känslan behöver ju i sig inte betyda att du är kär i honom.

Svart-sjuka innebär ju att man är rädd att någon/något ska ta ifrån en det man har – i ditt fall i första hand vänskapen.

Det kan så lätt bli att man per automatik sätter ett likhetstecken mellan svart-sjuka och kärlek, så tror inte jag att det behöver vara.

Kanske är du rädd att någon ska komma emellan er vänskap?

Kan det vara det som gör att du “testar” och hånglar etcetera?

Du vet egentligen innerst inne att det är vänskap som du känner men du anstränger dig till att känna mer för att skydda och hålla er vänskap för er?

Du skriver ju så ärligt om att du när du tittar på andra killar hellre skulle vilja hångla med dom, det tycker jag säger en del.
Det kändes konstig när ni hånglade – jag tänker att det känns nog konstigt om man hånglar med en kompis.

Jag har själv minnen från när jag var yngre och verkligen försökte bli kär i killar som var kär i mig – det gick inte!
Några kunde jag ha kvar som vänner och andra blev så sårade att dom försvann ur mitt liv.

Så jag förstår ditt dilemma – jag tycker att du ska fundera över vad din svart-sjuka egentligen står för och sedan prata med honom om det.
Det kan ju bli hur bra som helst – ni fortsätter att vara bästa vänner som stöttar och hjälper varann, rådfrågar om kärlek etcetera.
Det är så mycket värt att ha vänner, jag skulle säga att om du har 1-2 genom hela ditt liv så är det fantastiskt!

Varm kram till dig<3

Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Veckans Fråga till Relationsexperten: En fråga från en ”enkel” man som inte vet hur han ska spela spelet….

18 mars, 2015

0Bilden tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

 

V eckans fråga har jag valt för att mannen uttrycker det som att han bara är en enkel man och som inte vet hur spelet ska spelas, kärleks-spelet alltså.

Jag tänker hur svårt det kan vara att våga vara sig själv i början av en relation och hur man kanske förställer sig och försöker spela någon som man inte är.

Är det någon gång som jag tror det kan gå snett så är det om man gör så för med tiden kommer det ju ändå visa sig vem man är, eller hur?

Den här ”enkla” mannen verkar dessutom vara reko och sjysst så det finns absolut ingen anledning att försöka vara något annat.

Båda två har kommit ur långa relationer vilket jag också tror bidrar till en försiktighet  och det kan också vara så att läkande-processen inte är klar vilket man också behöver ha stor respekt för,

nåja, här är frågan och senare lite tankar från mig,

förresten du vet väl om att det nu finns möjlighet att beställa online-samtal med mig, ring mig på 0766-444066 eller maila mig på charlotte@relationsexperten.se så berättar jag mer,

IMG_2500

 

Hej
Jag har en liten fråga !
Jag har gått ur ett långt förhållande på ca 22 år upp brottet tog ca 2 år men de är klart för ca 6 månader sedan
Har nu träffat en ny kvinna som är hur go som helst.
Även hon har gått genom ett långt förhållande på 24 år med en lång otrohets affär från hennes ex under många år och vid flera tillfällen.
Lite kortfattat om oss:
Vi har nu umgåtts i ca 4 månader och jag föll efter en månad pladask sten hårt och är barnsligt kär märkligt när man är över 40 år
Men till mitt problem:
Hon säger att hon gillar mig väldigt mycke och mår bra av mig män de känns som hon inte vågar eller vill hon säger att hon inte har fjärilar i magen ! de kan va så att hon inte är klar med sitt gamla liv men blir man de när man har barn ?
Just nu känns de som om jag är på hela tiden men de är nog inte riktigt så men de är min känsla har sagt att jag inte tycker att de känns klädsamt .
Eller är de så att man bara ska ta ett steg tillbaka och se va som händer jag vill inte värka va ointresserad.
Jag har frågat rätt ut om de kan va hennes ex som spökar eller om hon vill ha ett break men de ville hon inte ! jag är bara en simpel man som bara föll och fattar inte ricktit hur de här spelet ska spelas

IMG_4686

Hejsan!
Först av allt så tycker jag inte att man ska spela något spel så bra att/om du inte försöker göra det.

Att hon inte har fjärilar i magen kan ju bero på att hon inte känner på det sättet för dig, eller att hon inte tillåter sig att släppa taget och känna alla känslor fullt ut.

Det kan ju också bero på att hon inte är klar med sitt ex som du säger.
Det tar ju olika tid för oss att avsluta våra tidigare relationer även om dom utåt är klara. Processen och läkandet kan ju pågå länge efter.

Du berättar att hon levt i en relation med otrohet – som kan göra att hon nu har svårt för att känna tillit i en ny relation och jag skulle tro att hon behöver längre tid på sig och så klart vara tillsammans med någon som är ärlig.

Jag har självt levt i en relation som varade i 23, 5 år – det tog cirka 5 år för mig att verkligen göra ett avslut – jag jämförde det mesta med den relationen – på gott och ont.

Har man dessutom barn ihop så går det ju inte att bara säga hej då och aldrig ses mer.

Du verkar ju veta vad du vill och du är tok-kär i henne så jag tänker att du dels ska säga det till henne men också säga att du av respekt för hennes process kommer ta det lite lugnt och att hon inte behöver känna sig stressad utan att det är okej att hennes känslor får växa med tiden.

Då ger du henne friheten att våga släppa fram känslorna – om dom finns där vill säga.

Du har nog mer att förlora på att ligga på för mycket för det är lätt att hon kanske känner sig kvävd då och det tror jag inte att hon vill göra igen för jag gissar att hon gjort det i sitt tidigare förhållande.

Så, ta det lite lugnt (ni har bara setts i fyra månader dessutom), ge henne tid men finns där när hon behöver dig och framför allt är det något du ska visa henne så är det att du går att lita på för det tror jag är jätte-viktigt för henne.

Lycka till!
Kram
Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

Veckans Fråga till Relationsexperten: Kärlek som övergått till Vänskap…

21 januari, 2015

2965072_570_321Bilden tagen av Åsa Stöckel/Sveriges Radio.

 


D en här veckan har jag valt ett brev där frågan handlar om kärlek som övergått till vänskap.

Från den ena parten vill säga….

Det är så klart skönt att få ett svar på varför personen gör slut men det minskar ju nödvändigtvis inte smärtan.

När man varit tillsammans länge så är det så mycket mer än kärlek man känner för varandra – stor del är faktiskt vänskap – men som grund finns ju så klart kärlek.

I vissa fall går det att fortsätta att vara vänner och i andra fall är det bäst att inte vara det (om man inte har barn vill säga).

Jag tror att det finns ett bästa-sätt att möta det här och jag tror att det finns ett sämsta-sätt också för den delen,

läs och avgör själv vad du tycker,

 

IMG_3044

Hej!

För ca en månad sedan gjorde mitt ex slut med mig pga hans känslor för mig hade blivit mer vänskapliga än romantiska.

Och häromdagen frågade jag honom om han känner likadant som innan eller om han känner annorlunda och han sa att han kan känna att han saknar mig ibland men inte ångrar sitt beslut.

Detta har tagit väldigt hårt på mig och jag vill inget annat än att bli tillsammans med honom igen då vi hade ett bra förhållande och inte bråkade så mycket alls..

Min fråga är om det finns en chans att man kan hitta tillbaka till varandra efter en tid ifrån varandra eller är det omöjligt i min situation?

Vi bor inte i samma stad så att vi skulle stöta på varandra bara sådär är ganska så omöjligt..

Mvh
Sandy

IMG_0026

H ej Sandy och tack för din fråga.

Jag tänker att du fått ett ärligt svar även om det gör ont.

Jag får en känsla av att han tänkt igenom och att han står fast vid sitt beslut.

Du skriver att han säger att hans känslor är mer vänskapliga och jag tror också att det kan vara där hans saknad efter dig ligger i.

Man får ju rutiner och en vardag ihop som man kan tröttna på när man är i relationen men som man kan sakna när man gjort slut.

Ibland går det att fortsätta att vara vänner efter att kärleks-relationen är slut men ibland blir det för smärtsamt.

Hur vill du ha det? Kan och orkar du vara bara vän om det inte blir något mer? Hur vill han ha det?

Det här är något jag tycker att ni kan prata om.

Saknar han dig så kommer det att visa sig tror jag, och jag tänker att det bästa du kan göra är att ta hand om dig och fortsätta med ditt liv.

Det sämsta man kan göra enligt mig är att bli tjatig och klängig för då tror jag aldrig att den andre får en chans att känna alla sina känslor – om det stannar vid vänskap eller om det faktiskt finns kärleks-känslor kvar.

Varma kramar

Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se