Browsing Tag

gränssättning

– Det där Behöver jag inte Svara på!

22 maj, 2017

Tre män som vägrar böja sig för en kungs befallning.

Kungen ömsom hotar ömsom lovar att bara dom gör som han befallt så ska allt vara okej men om dom inte gör det så ska dom få brinna i ugnen.

Männen responderar nästan lite nonchalant:

– Vi behöver inte svara dig på det här!

Man kan nästan känna kungens raseri efter en sådan kommentar.

Han befaller att ugnen ska göras sju gånger hetare än man någonsin hade sett tidigare!

Vilket helvete, skulle man kunna säga…..

Konsekvensen av den uppvridna värmen blir att dom män som  kastar in dom tre männen i ugnen själva dör av värmen.

Nu blir kungen jätte-rädd för han ser att männen inte blir ett dugg skadade av den superheta värmen och inte bara det, han ser en fjärde person som är med männen i ugnen.

Kungen ropar till männen att dom ska komma ut och ut kommer dom, totalt oskadda,  inte ett hårstrå på deras huvuden har svetts och kläderna är helt intakt.

Dom luktar inte ens bränt!

 

Det här är ju en berättelse från Bibeln där tron på Gud gör att männen är obevekliga och står emot kung Nebukadnessars befallning om att tillbe en staty.

Metaforen blir intressant.

Det kan vara svårt att hålla sin egen kurs även om man innerst inne vet vart man ska, vad man ska dela med sig av och vad hela ens syfte i livet är.

Det finns alltid ”kungar” och ”verkställare” som med olika sätt vill få en att släppa taget och som kanske skjutsar in en i helvetets ugn för en stund.

Som talar om för en att om man bara gör si eller så så kommer man klara sig så mycket bättre och kanske till och med skrämmer och hotar om man nu vidhåller att man vill gå den väg som man själv tror på.

Det är inte heller lätt att kunna urskilja den ofta manipulativa sidan av dessa människor som om man inte är vaken och alert faktiskt kan få en att vackla och känna osäkerhet och förvirring.

Här tänker jag att den ovillkorliga kärlekens gränssättande blir så nödvändig.

Man behöver vara tydlig och orädd med att säga nej till det som inte stämmer och säga ja till sig själv och det man innerst inne vet.

En del kallar det magkänsla och andra kallar det tro, finns säkert någon som kallar det något annat också.

Jag har sett människor bli inkastade i ugnen men som klarat sig helskinnade och jag har anat vad det berott på, kanske jag också sett den ”fjärde personen” som kung Nebukadnessar uttrycker det.

Att komma ut ur prövningen och inte ens vara svedd, det måste vara en konst.

Att inte ens lukta bränt!

Jag tänker hur viktigt det är våga bära sin ”ugnserfarenhet” med värdighet, med stolthet och som ett ljusgrönt skott sprunget ur askan bara visa på ökad styrka, ny kraft och djupare övertygelse.

Att inte låta erfarenheten sota ned en själv oavsett om dom som kastat in en i ugnen faktiskt själva dör….

Att nästa gång det är dags att åka in i ugnen våga säga ja/nej tydligt och att faktiskt ibland till och med våga säga:

– Det där behöver jag inte svara på!

Att trotsa en kung, att bli inkastad i en ugn, inse att Jesus är med en även där, att komma ut osvedd – och inte ens lukta bränt….

vad ger det för konsekvenser vidare i ens liv?

Jo, jag tror större ödmjukhet och ännu större tro och trygghet på att det bär, tron bär!

 

Jag önskar dig en underbar vecka,

kram<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Källa:

Daniel 9:1-30. (Bibeln).

 

 

Veckans Fråga: olika Gränser, hur Löser man Det?

4 maj, 2016

Hej kära Du,

då var det dags för ”Veckans Fråga” igen.

Denna gången handlar det om hur det kan vara när man har olika gränser för hur man beter sig mot vänner, tjej och killkompisar.

Någon tycker det är helt okej att pussa, krama och gosa lite med kompisar av motsatt kön, medan andra tycker att en kram på sin höjd är okej.

Här är det åter igen viktigt att tänka till inom en själv INNAN man pratar igenom:

Är det svartsjuka det handlar om?

Var går mina gränser?

Hur kan vi mötas i detta där båda mår bra och så att vi inte känner oss kvävda och för hårt ”hållna” i relationen.

Vad tycker du, hur ser dina gränser ut i det här innan du börjar känna dig låg-prioriterad och kanske till och med känner svartsjuka?

Här nedan kommer brevet så läs själv och bedöm,

ha en toppenonsdag och helg,

kram från mig<3

Vill du boka samtal med mig?

Det kan du göra här:

Competencer logga kopia

 

 

 

 

Hej!

Jag är en tjej på 25 år och har dejtat en kille exklusivt i ca 5 månader. Vi kom nyligen fram till att vi är ett par, och det känns väldigt härligt.

Saken är den att han är rätt ovan vid längre, seriösa förhållanden och har haft en lång singelperiod (flera år) och verkar ha ”tappat” lite hur man beter sig när man är pojkvän… till skillnad från mig, som bröt ett 4 år långt förhållande för ett år sedan.

Eftersom han har varit singel så länge så söker han mer bekräftelse hos sina vänner än vad jag gör. Till exempel är han ganska fysisk med sina tjejkompisar, tex tar i deras hår, håller om dem, går på bio med dem på tu man hand, osv osv. Jag är verkligen inte alls så med mina killkompisar. En hej och hejdå-kram när man ses men inget mer, tycker detta är rätt självklart av respekt för varandras partner osv. Den där fysiska närheten har man ju med sin partner!

Jag har stört mig på detta ett tag men vet inte hur jag ska lägga fram det. Är det bara jag som är överdrivet svartsjuk? Jag vet ju att det är mig han vill va med och är kär i.

Kram från mig!

 

 

Hejsan!
Eftersom du reagerar på det och har funderat ett tag på vad du ska göra åt det så är det självklart för mig att du behöver agera.

Du undrar om det är överdriven svartsjuka?
Svartsjuka innebär ju att man är rädd att något ska tas ifrån en, är du det?

Det kan vara bra att du INNAN du pratar med din kille tänker och känner in hur långt du tycker att det är okej med hans beteende med sina tjejkompisar.

Jag kan tänka mig att balansen ligger någonstans mittemellan.
Du kanske till exempel tycker att det är okej att han går på bio men inte håller om dom?

Då behöver du ju berätta det för honom och framför allt hur det får dig att känna när han håller om någon annan.
Det kan ju vara precis som du skriver att han är lite ”ringrostig” men då är det viktigt att bemöta honom så att han inte känner sig just det, ringrostig alltså.

Det bästa sättet att göra det på är att utgår ifrån dig själv, hur du känner och var dina gränser går.
Förhoppningsvis gör detta att ni kan komma fram till någon slags medelväg där ni båda mår bra,

kram från mig<3
Charlotte