Når Du din tzitzit?

24 april, 2017

Den här texten har jag funderat på nu under ett ganska långt tag:

 

Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.

Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp.

Det hade bara blivit sämre med henne.

Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel…..

Hon tänkte:

”Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk”.


Markus 5:25-28.

 

 

Texten innehåller för mig tre delar:

-Smärta (Kvinnans blödning).

-Insikt och Agerande (Hon tar mod till sig och rör vid hörntofsen).

-Läkning (Bäraren av hörntofsen – Jesus).

Smärtan och läkningen är ju varandras ytterlighet och hörntofsen är den som möjliggör en förändring.

 

Jag tror att vi alla har vår egen tzitzit (hörntofs på hebreiska) men vi vet inte alltid hur vi ska nå den.

Vi kan bära vår smärta under lång tid och kanske vi i hemlighet försöker hitta sätt att bli av med den.

 

Vi kanske söker och precis som kvinnan lägger ut massor med tid på saker eller upplevelser som ger oss en läkning för en stund men som efteråt snarare lämnar oss med en större tomhet och smärta.

Kanske vi kommer till en punkt där vi resignerar och inte gör något alls, utmattade av att ha försökt och försökt utan att hitta någon lösning eller läkning.

 

Kanske det finns en rädsla också för att som kvinnan sträcka oss efter hörntofsen när vi inte riktigt vet vems den är eller vad det faktiskt kan leda till.

Ibland kan det vara så illa att smärtan blivit vår vardag, det är den vi känner igen och när nu hörntofsen dinglar framför oss så ryggar vi, av rädsla för att vi djupt inom oss vet att om vi rör den så kommer förändringen.

Förändring till vad och kanske till/mot vem?

En del smyger med att röra den hörntofs som dom vet är den yttersta och innersta läkningen och berättar det inte för någon.

Konsekvensen blir att det finns andra som aldrig någonsin får chansen till den läkning som vi alla faktiskt har möjlighet och kanske jag ska säga rätt till.

Ibland behövs det en krasch, en konkurs, en kollaps för att dom där enkla men dyrbara orden äntligen ska få komma fram:

– Om jag bara får röra vid hans kläder så blir jag frisk.

Desperationen och avskalningen måste ibland nå sin botten och nakenhet för att en ny ljusgrön tro ska få växa fram med en enda prioritet och fokusering,

att få röra vid hans kläder!

Att hitta hörntofsen, andas in och ta mod till sig och sträcka sig och röra vid den och känna läkandet som strömmar in i hela ens varelse!

Så lite som behövs – att sträcka dig fram – för att röra något så litet – hörntofsen – för att få ett så genomgripande läkande – där kraft strömmar från det som är bara kärlek och inget annat, även om vi ibland som kvinnan kommer bakifrån i folkmassan, med andra ord ingen som ser eller egentligen bryr sig om oss.

Han kände att det hade gått ut kraft från honom, han vände sig om i folkskaran och frågade:

”Vem rörde vid mina kläder”?

Det kanske till och med är så att vi inte tror att Gud bryr sig om oss för vi själva dömer oss för det vi ser, tänker och tror är att Han är på väg någon annanstans, till någon mycket viktigare än dig och mig…

Gud bryr sig, Gud känner, Han känner dig och din smärta och även om Du inte tror det så är hörntofsen till för att du ska kunna våga sträcka dig, bestämma dig, ta mod till dig – det är precis därför som hörntofsen finns där – Han förstår att Du är rädd,

rädd för läkandets konsekvenser och förändring,

rädd för att visa att du rört vid hörntofsen,

men det är också därför han med all kärlek säger:

– Min dotter, din tro har frälst dig.

Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!

Kan man få finare ord i den rädsla man kan känna när man precis fått känna läkningens kraft:

Tro!

Frid!

Frisk!

Fri!

Ord som bär – och som läker och som i en beröring av en hörntofs kan vara den stora skillnaden hur våra liv blir!

 

Jag önskar dig en fin vecka,

kram från mig<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

 

 

 

 

 

 

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera