Med Erfarenheten så kommer också Förlåtelsen…..

7 november, 2016

Med erfarenheten så kommer också förlåtelsen…..

Stämmer det i ditt liv?

Kan du, trots din ålder, eller på grund av eller tack vare eller hur du nu vill tänka, instämma i att där du är just nu med dina erfarenheter, så har också förlåtelsen ökat och finns  tydligare i ditt liv?

Börjar du nu att rabbla upp hur mycket du förlåtit alla människor som gjort och fortfarande gör dig illa så kanske du kommit en bit på väg…..

Jag pratar och skriver ofta om hur viktigt det är att förlåtelsen får komma in och läka och jag får ibland också högljudda protester om detta där jag kan få som respons att det inte alls är viktigt med förlåtelsen utan att det räcker med acceptans.

Hur blir det då?

För mig blir acceptansen som en mellanpassage där man fortfarande inte riktigt släppt det som hänt.

Acceptansen blir som att du befinner dig på en station där du om och om igen måste lösa ny biljett för du kommer aldrig på tåget.

Du kliver liksom inte på resan fullt ut – i frihet menar jag då.

Du står ju fortfarande kvar på perrongen tillsammans med dom och det som gjort dig illa – möjligtvis att du försöker le lite mot dom, läsa en tidning, fibbla med telefonen eller/och vänt dig ifrån dom – men dom finns där fortfarande och du känner hela tiden av deras närvaro.

Ska jag ta en annan liknelse så kanske jag ska säga att acceptansen är som att gå med fotboja, du har en begränsad rörelsefrihet medan förlåtelsen gör att du blir helt frisläppt från fängelset.

Tänk istället att få gå på tåget, visa upp förlåtelsebiljetten, ja, kanske till och med öppna tågfönstret och vifta med biljetten till dom som står kvar och ropa:

-Hej då, nu åker jag vidare,  och förresten ni är förlåtna!

-Är det någon som vill ha min biljett?

Och så kastar du ut den i hopp om att åtminstone någon ska springa fram och ta den.

Kanske finns det någon som vill ”pay it forward”?

Det är ju inte alltid någon gör det men vad gör det?

Du är ju redan på väg och du har hittat en plats vid fönstret, solen skiner och du känner samhörigheten och kontakten med det som är ovan, uppåt!

Du känner hur skönt det är att förlåta andra.

Du inser också hur befriande det är att förlåta dig själv för att du inte förlåtit, förrän nu.

Du lyssnar till tågets dunkande och plötsligt kommer du på dig med att rappa lite tyst för dig själv:

– Du trodde du var bättre,

men du var bara bitter,

acceptansen var din fotboja som du trodde var nog

men den var som glassplitter där du blev alltmer avog,

nej förlåtelse kom in,

gör mig fri, gör mig hel –

good bye till acceptansen som bara är en del

på resan till förlåtelsens frihet där inget kan vara fel!

 

Ha en härlig novembervecka,

kram från mig<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera