Lägg inte På mitt Brunnslock….då Blir jag riktigt Arg!

5 december, 2016

 

Jag sitter och funderar lite över hur julen kanske kommer te sig i år – och vad jag längtar efter och skulle behöva – både ge och få.

Jag tänker inte på saker…..jag tänker på upplevelser och jag tänker på bemötande och förhållningssätt, ovillkorlig kärlek och lite ”jag struntar i allt julande – kan vi bara hänga en stund”!

För några dagar sedan blev jag påmind om att jag missat något inför upptrappningen till jul, för visst är det en upptrappning oavsett hur man gör för att försöka hålla sig utanför?

Jag blev smärtsamt påmind om att jag inte förberett mig varken mentalt eller känslomässigt för den årliga smockan som alltid kommer.

Någon vill ha något från mig – som jag försöker ge och som jag kanske också ger – fastän att jag kanske varken vill riktigt eller orkar eller inte tycker att det är min sak att fixa.

Det är vid dessa tillfällen som jag får bakslag i min utmattning (som jag fick 2010-2011) och jag får en touch av den….den dyker upp just vid såna här tillfällen när jag som sämst vill att den ska komma fram, så klart!

Jag vet idag att det bara finns ett sätt att reparera och så att säga snabbt komma tillbaka och det är dom här fantastiska orden:

”Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa.

Skall dina källor strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?”.

Ordspråksboken 5:15-16.

Jag behöver tillbaka och dricka ur min egen brunn och inte låta mina källor (Obs! Pluralis!) strömma ut bort från mig.

Jag behöver fylla på mig själv i ett ständigt flöde – faktiskt som ett självförsörjande vattensystem som renar sig själv och som aldrig sinar – så tillvida jag inte sipprar och förbiser min egen källa framför andras behov av sitt eget vatten men där dessa inte finner det utan vill ha mitt och kanske därmed också förorenar mitt vatten eller värst av allt:

-Försöker lägga locket på, på min brunn!

Vi är många som blir stressade nu inför julen och kanske liksom jag inte är förberedda på att vi plötsligt ska ge, ge och ge oavsett om vi själva varken orkar eller anser att det är vår sak.

Då behöver vi träna på att vara noga med att sätta gränser, brunnen, och att hämta vatten från vår egen brunn (inte söka bekräftelse eller gå i klinch etcetera) utan se till att vi håller vårt eget flöde strömmande!

Det kräver fasthet och mod faktiskt!

Mod att våga visa att jag väljer min egen brunn och mitt eget vatten och att jag inte låter något sippra ut, varken på torg eller gator.

Det kräver också mod att våga säga:

– Du har din egen brunn och ditt eget vatten.

– Sätt fart på ditt eget vattensystem och täta din brunn du med!

Är man riktigt modig kanske man också säger:

– Det kanske är dags för en liten rening av ditt eget vatten?

Jag bjuder gärna dig på ett glas gott källvatten från mina källor – men inte när du kommer och vill stjäla och kanske till och med visar attityd som att mitt vatten är ditt.

Kroppen består av 65 % vatten (som vuxen) det säger en hel del om vilken vikt själva flödet bör ha och hur rädda vi behöver vara om oss var och en för att inte torka ut/in och framför allt vilken betydelse det har för flödet i oss själva!

Igen får jag påminna mig om att livet utgår från mig och mitt hjärta – min brunn och mitt vatten – och det ska bevaras och vårdas ömt – i syfte att kunna finnas till för andra.

Så, nu är jag redo igen, brunnen är checkad och vattnet likaså, flödet är strömmande igen – så kom igen julen, välkommen, varmt välkommen!

Ha en härlig vecka,

kram från mig<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

 

 

 

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera