Media



cropped-2965072_570_3212.jpg

Processed with VSCOcam with s1 preset

Processed with VSCOcam with s1 preset

Processed with VSCOcam with s1 preset

Bilderna tagna av fotograf Dennis Guldstrand.

 

 




 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 Kommentarer

  • Reply Lori 7 oktober, 2015 at 22:43

    Hej Charlotte!
    Vore väldigt tacksam över ett svar på min fråga då jag inte riktigt vet hur jag ska framföra den till min fästman på ett bra sett utan att det ska låta illa.
    Situationen är som lyder. Lång historia kort, vi träffades på nätet, vi förlovade oss och jag flyttade in till honom. Allting gick egentligen väldigt fort, vilket jag inte alls har några problem med då jag älskar honom över allt annat. Problemet är som lyder; han har en son på 5 år som han har på heltid, sonen är inte problemet då vi går väldigt bra ihop och jag älskar honom också, problemet är att sonen alltid sover inne med oss, Mellan oss, och dom få gånger han är hos sin mormor så säger min fästman ”gud, vad konstigt det känns att få sova bredvid dig”. Då känner jag lite spontant att, nej, det som är konstigt är att du tycker att det känns konstigt, i ett normalt, rätt nytt förhållande kan jag tycka att dom kvällsstunderna är dom viktigaste, iallafall när det är barn inblandade, vi får liksom aldrig någon ”mys tid”. Hur säger jag nu detta utan att han ska ta illa upp, det har ju liksom alltid bara varit dom två. Jag vill inte vara den elaka styvmamman som kommer och tvingat barnet att sova i sitt eget rum.
    Världigt tacksam för svar, innan jag bryter ihop. Mvh.

    • Reply Charlotte Sander 12 oktober, 2015 at 10:12

      Hejsan!
      Nu skriver du inte exakt hur länge ni varit tillsammans men jag får intrycket av att det inte är så länge.

      Jag tänker att det nog kommer att ta tid, precis som du kanske anar någonstans.

      Jag tänker också att det kommer att behövas en tid där ni för det första lär känna varandra ännu bättre så att ni förstår varandras behov och kan prata helt öppet om detta.

      Jag menar ditt behov av närhet och att det bara ska vara ni en stund och din pojkvän att han så smått landar i att ni nu är tre och att han sakta vågar släppa taget om sin lilla 5-åring och att det får bli en balans mellan alla er tre.

      Jag tror absolut att din pojkvän också innerst inne vill ha egen-stund med dig men kanske beroende på tidigare relation, skuld-känsla etcetera så har han nu sin lilla pojkes välmående som första prioritet.

      Så skulle jag ge något råd eller mina tankar så är det:

      Ställ in dig på att det kommer att ta tid.

      Börja så smått prata om det och utgå från att berätta om din längtan efter små-stunder med honom själv, se hur han reagerar och agerar på det.

      Du kanske får vara beredd på två steg framåt och ett bakåt innan hans tillit och avslappning i relationen börjar fästa ordentligt.

      Jag tror att ju mindre press och mer frihet han känner i det här ju snabbare kommer det att reda ut sig PLUS att han får känna att du verkligen månar om hans son, ju förr kommer det att kunna förändras och där ni kommer att kunna få mer och mer egen-tid.

      Du verkar vilja det allra, allra bästa för er alla tre så jag tror att det här kommer att lösa sig alldeles utmärkt,

      varma kramar<3

      Charlotte

  • Reply Peter 23 mars, 2015 at 19:25

    Hej!
    Jag sitter fastlåst i min relation pga manligt ta-hand-om syndrom.
    Kärleken och känslorna är borta. Min sambo säger att hon kommer ha så svårt att klara sig ekonomiskt om vi separerar, det stämmer också. Hon vill inte att vi går skilda åt. Och jag känner sån skuld.
    Mår dåligt av hela situationen. Jag sitter fast i mina tankar.
    Hur ska jag ta mig ur det hela?
    Tacksam för lite verktyg

    • Reply Charlotte Sander 25 mars, 2015 at 07:28

      Hejsan!
      Det är jobbigt när relationen kommit så i obalans som det verkar ha gjort i ditt fall.
      Du verkar få ha blivit den som ska ta hand om och som ska bära mycket, antagligen så handlar det inte bara om ekonomin.
      Det är så lätt då att man agerar i affekt och känner som att alla känslor och kärlek är borta.
      Det du behöver göra är att byta ut skuld-känslorna som bara är som en nedåtgående spiral och se på det ur ett ansvars-perspektiv istället.
      Jag tror också att du behöver sätta en gräns för hur mycket som är ditt ansvar.
      Hur mycket ansvar ska och kan du ta? Vad är realistiskt?
      Det här behöver du sedan prata med din sambo om.
      Sedan tror jag att ni behöver lägga upp en plan för hur ni ska gå vidare som inkluderar upplägg/avslut gemensam ekonomi etcetera.

      Kanske du skulle må bra av att prata med någon utomstående för att få lite stöttning och vägledning?
      Du får gärna ringa mig för konsultation/tidsbokning,

      Jag önskar dig lycka till,
      kram
      Charlotte

      • Reply Peter 25 mars, 2015 at 21:29

        Tack för ditt svar!
        Du har verkligen rätt, jag är inne i en riktigt nedåtgående spiral. Jag sover inte, bara grubblar. Jag känner mig inte glad längre. Detta håller på att urholka mig.
        Jag spelar ”ett spel” hemma för att lätta mitt samvete….. men hur länge kommer jag orka det?
        Svårt att lägga upp en plan när min sambo inte vill att vi separerar.
        Hur kan jag byta ut skuldkänslan mot ansvars känsla? Hur menar du mer konkret att jag ska tänka?
        Är detta typiskt manligt? Känslan av att jag måste ta hand om, försörja….etc .

        • Reply Charlotte Sander 26 mars, 2015 at 09:08

          Hej igen,
          tyvärr har jag ingen möjlighet att ge flera svar på grund av att det är så många som skriver till mig.
          Däremot är du välkommen att boka tid för samtal hos mig (ger online-samtal).

          Kram
          Charlotte

  • Reply Eddie 28 januari, 2015 at 12:45

    Hej,
    Jag har råkat uttrycka mig till en tjej som jag gillar att hon har legat med många. Hennes respons var att hennes tillit till mig är borta, känner sig besviken, att jag har trampat ner på henne, ångrar att hon har delat med sig allt som hon har inte delat med nån annan så lätt som hon gör med mig. Hur kan jag lösa det här? Kommer hon förlåta mig? Enligt henne så är det tack vare mig att hon ska vara mer noggrannare med nästa kille så att inte hon gör samma misstag o inte öppnar upp som desamma. Hjälp mig snälla.

    • Reply Charlotte Sander 4 februari, 2015 at 12:17

      Hej och tack för din fråga som gör att jag direkt vill fråga dig:
      Vad var det som gjorde att du frågade det?
      Gör det någon skillnad på hur många hon haft sex med?
      Du verkar ångerfull och jag tänker att det är en bra start – att inse att du sa något kränkande.
      Nu gäller det att ta ansvar för dina ord – och hur gör du det?
      Först genom att tänka efter och hitta svaret i dig vad det var som gjorde att du sa det du sa.
      Blir svaret att det handlar om din osäkerhet så behöver du tala om det för henne så att hon förstår dig och dina tankar och känslor.
      Det är inte säkert att hon förstår helt heller för det kan vara så att hon blev så sårad att hon väljer att stänga dörren, för du uttrycker det som att hon tappat förtroendet och tilliten till dig.
      Tänk så snabbt det går att rasera den, det tar lång tid att bygga upp tillit men en sekund att rasera den.
      Självklart behöver du säga förlåt också men det behöver jag kanske inte skriva.
      Jag vet inte om det här räcker för henne och dig att fortsätta det ni påbörjat men jag tycker att det är värt ett försök i alla fall eftersom det verkar som att du tycker mycket om henne, det visar du ju också genom att skriva till mig och fråga, du bryr dig och vill rätta till det,
      jag önskar dig lycka till!
      Kramar

      Charlotte

  • Reply Elli 7 oktober, 2014 at 16:47

    Hej. Jag behöver lite råd.. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 1 år nu, vi är båda tillräckligt gamla att skaffa barn, flytta ihop osv. Men min pojkvän bor fortfarande hemma och verkar vilja det, han blir arg om jag försöker få han till att flytta hemifrån för då pressar jag han enligt han, han vill inte ens vara hemma hos mig utan vi ska bara vara hos han. Jag älskar han men börjar tröttna på detta. Vet inte vad jag ska göra när det inte går att prata med han utan att han ska bli sur/arg/ledsen, jag vill ha ett riktigt förhållande med han men känns som det aldrig kommer ske. Kram

    • Reply Charlotte Sander 15 oktober, 2014 at 06:53

      Hejsan och tack för ditt mail.
      Det är ju tydligt att ni är på olika platser i livet just nu.
      Det går inte att pressa fram en sån här sak enligt mig utan var och en behöver få sin egen tid till mognad och vilja att ta steget.
      Det du kan göra under tiden är att tänka till på hur du vill ha det, hur länge du kan tänka dig att vänta in honom etcetera.
      Du kan också försöka att mer på djupet försöka förstå och ta reda på vad det handlar om för honom, är han rädd att flytta hemifrån eller rädd att flytta ihop med dig? Är det bekvämlighet? Osäkerhet på vad han vill i sitt liv etcetera.
      Du skriver att du vill ha ett riktigt förhållande, det kan ju också vara bra att ta reda på dels vad det egentligen står för i ditt liv, och din pojkväns? Där har ni kanske starten till att hitta er gemensamma plattform och kan planera utifrån det.
      Varmt lycka till,
      kram
      Charlotte

    Lämna ett svar till Elli Rensa