Har du TidsHarmoni?

6 juni, 2016

I vår stressade värld så beter vi oss ofta som om tid inte fanns.

Som att vi inte ger oss chansen och möjligheten att tänka och känna efter.

Det är som att det är lite fult att säga:

– Hörrudu, det här vill jag nog tänka över lite, nej, det ska vara snabba beslut.

Vad blir konsekvensen av det då?

Jag tror att det ibland blir förhastade beslut som vi kanske sedan ångrar och framför allt inser att om vi gett oss en liten längre stunds fundering så hade beslutet blivit annorlunda.

Relationsmässigt så kan man se att människor i tätorten skiljer sig oftare än människor boende i glesbygd, kan det ha med tidsperspektivet att göra undrar jag (inte som enda anledning så klart).

Många gånger får jag frågan i samtal med klienter:

– Hur lång tid kommer det att ta innan det här och det här är fixat?

Det kan till och med bli så att när det börjar brännas lite i terapin så drar man sig undan och ber om att få återkomma.

Tiden, tiden har börjat verka och värka, den har gjort det den är bäst på – nämligen gett oss den funderare som jag tror vi så sällan tillåter oss men så väl behöver!

Jag minns en gång när en pojkvän sa till mig:

– Sitter du här nu igen och bara glor?

Jag blev både arg och ledsen men valde att inte säga något för hur skulle han förstå?

Möjligt att jag satt och såg väldigt stilla ut men inom mig pågick ett jätte-arbete, jag var mitt inne i en läkningsprocess som inte han såg och där tiden var min läkedom.

Ofta är det ju så att tiden också ger oss svar på saker och händelser som vi mitt i kaoset aldrig trodde vi skulle kunna förstå, eller hur?

Jag skulle kunna räkna upp många saker där jag varit säker på att jag aldrig kommer att förstå meningen med en händelse som i backspegeln passar precis in i mitt liv och som tack vare, ja, tack vare tiden fått möjlighet att ge både svar, läkedom och ett syfte i livet här och nu och framåt!

Det hjälper föga i klientsamtalet att säga att det här kommer ta så här lång tid för jag vet ju inte och framför allt är det nog så att om jag skulle säga att du kanske skulle ge dig själv den finaste gåvan nämligen tid, tid till läkedom och tillåtande av processen då skulle nog en del klienter lägga benen på ryggen och springa all väg.

Allt ska ske nu, direkt och bumsen, ge mig en quickfix!

Vad är det som gör att det är så?

Vad är det som gör att vi tror att vi kommer fortare fram?

Det är en sådan tankefälla så jag skulle bara vilja säga:

-Stopp, stanna, vänta in dig själv, ge dig själv tid, jag kanske till och med skulle säga:

– Claima Din Tid!

-Låt INGEN stjäla den – inte ens du själv!

Vi skulle behöva göra som indianerna gjorde när dom ridit i tre dagar, sätta oss ner och vila och invänta anden!

Vi lever idag i en ytterligheternas tid när det kommer till tiden och jag undrar om pendeln kommer att slå över åt att vi snarare tänker och väntar in för mycket och kanske skulle behöva vara lite snabbare….

Tveksam till om det någonsin kommer att ske faktiskt,

 

kram från mig<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera