cropped-IMG_0368.jpg

 

Idag har varit en skön dag.

Jag och kära maken har samlat massa skräp här hemma och lastat bilen full.

I flera omgångar har vi åkt till tippen för att sortera vårt skräp vid olika stationer.

För mig som älskar att betrakta människor och beteenden så slogs jag av det allvar som råder på en återvinnings-central.

Här slängs det inte bara på måfå i en container som man tror ska ha det skräp man bär på.

Nej, är man osäker ja, då frågar man någon utav dom vakter som går omkring och kontrollerar, både bilar och människor.

IMG_0167

Det är märkligt tyst också….. som att man nästan är inne i en kyrka.

Par arbetar sida vid sida, en lastar av, en tar emot och bär.

Handskarna är på men folk är snyggt klädda.

Här är det ingen som går i trasiga, smutsiga slit-och släng-kläder.

Det ska synas att man tar hållbarheten på allvar, alltifrån hur man stuvat bilen, sorterar, till hur man själv är klädd.

Det är hur man gjort detta som blir tecknet på hur allvarligt man tagit hållbarhets-frågan.

 

Jag tycker att det här är jättebra men…. så klart har jag något som jag vill säga:

Har den yttre hållbarheten tagit över våra liv?

Förr gick man i kyrkan på söndagar, nu är vi antingen i affärer och handlar eller sorterar skräp på våra tippar?

Även det ytterligheter i sig.

Istället för att sätta oss ner och ha tid för varann så renoverar vi kök eller slänger skräp?

För skiljs gör vi lika mycket fortfarande.

Är det inte dags att ta in hållbarheten in i våra relationer, nya som gamla, vänskap, kärlek, ja ALLA våra relationer.

Då är det kanske dags att göra en sortering där med? Vad ska vi behålla, vad ska vi kasta?

Vad är brännbart? Var är plast? Vad är elektriskt? Vad kan skänkas bort?

Vad är återanvändningsbart och så vidare…..

Och då tänker jag inte människor som ska vara kvar i våra liv eller inte, för det behövs så klart urskiljas ibland med.

Nej, jag tänker till exempel på hur kan vi hjälpa varann, hur kan vi sortera det någon säger till oss, vad behöver min vän egentligen, som han/hon inte kan/törs uttrycka?

Vad är plastigt och ytligt, hur kan vi hjälpa varann att vara äkta mot varandra, våga visa vilka vi är?

Vad är återanvändningsbart, med andra ord – hur kan vi visa varandra att alla våra erfarenheter kan komma till nytta, inget behöver slängas, men en del kanske behöver förlåtas (brännas) och ses i ett nytt ljus?

Vad är elektriskt, vad ger energi? Eller… är för starkt så att det skrämmer iväg en del människor?

 

Två av mina vänner har i år valt att avsluta sina liv, det finns ingen hållbarhet i det. Och då lägger jag inte skulden på någon, men vi behöver höra mer än orden när vi lyssnar,

vi behöver anstränga oss minst lika mycket i våra relationer som vi gör när vi sorterar och kastar våra materiella saker.

Hmm, nåja, jag har bara en fråga eller fundering kvar:

Är det någon som vet i vilken container man slänger en dyk-tub 😀 ?

 

Kram från mig <3

©Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>