Det är helt OKEJ att Sakna men det är inte OKEJ att Stalka!

17 oktober, 2016

Så, efter lång betänketid där du tillåtit både känslor och tankar komma fram så tar du till slut beslutet.

Du tar beslutet att avsluta din relation.

Du har tänkt och känt igenom vad det är som gjort att du inte längre kan vara i denna relation och du har också tänkt till ordentligt på hur du ska säga det för du vill inte på något sätt såra personen och ändå vet du att det är näst omöjligt att inte göra det.

Du vill minimera smärtan hos den person som under så lång tid betytt så mycket för dig men som inte längre finns där för dig.

Som inte längre stöttar dig utan som vänt sig ifrån dig och under en lång tid visat avoghet ja, till och med fientlighet.

Skvallret har nått dig och du har fått höra dom mest otroliga historier som personen berättat och som är allt annat än sant.

Skvallret och fientligheten och glåporden och hånet har äntligen fått dig att fatta – det här är inte en bra relation och du vill inte längre vara en del av den.

Du berättar ditt beslut för personen och självklart så blir det sårigt och blodigt trots att du på alla sätt försöker säga det på ett så balanserat sätt som möjligt.

Vänner runtomkring frågar dig varför ni inte längre är en del av varandras liv men du säger inget för du om någon vet ju hur skvaller kan vara förödande och göra skada.

Tiden går och du vet i ditt inre att ditt beslut var rätt, du känner ett lugn och en frid som du inte tidigare gjort för du slipper konfrontationerna och du slipper obehaget och gnaget av känslan att något är fel – som du under så lång tid inte fattat vad det berott på och framför allt försökt att rätta till – I DIG!

Plötsligt en dag så kommer du på dig själv att sakna personen fastän att du vet att den inte tillförde något gott eller något värde i ditt liv.

Du kanske till och med kommer på dig själv med att sakna det dysfunktionella, det som tryckte ner dig och skadade dig.

Det är okej!

Bara för att hen inte var bra för dig så betyder ju inte det att du inte kände kärlek, vänskap eller kamratskap, eller hur!

Det tar tid för hjärtat att hinna ifatt hjärnan…..

Du behöver dock vara noga med att inte ”stalka” personen, kolla facebook, kolla instagram – och av misstag kanske gilla något för att snabbt ta bort det!

Behöver jag tillägga att personen ser det fastän att du tagit bort gillandet 😎  ?

Det behövs mod och vilja att veta att du så smått kommit vidare och att smärtan kommer att avta och klinga av mer och mer.

Sluta med att öppna såret igen genom att googla och försöka se vad personen gör idag – och framför allt OM du nu ändå gör det så fråga dig själv åtminstone VARFÖR du gör det.

Tvekar du på ditt beslut? Vill du hellre ha kontakt?

Är du orolig för att personen faktiskt kanske lever ett bättre liv utan dig?Att det verkar som att hen har gått vidare?

Har du något slags självplågeri i dig som gör att du inte tillåter dig själv att till fullo läka?

Ibland kan det man hade kännas så mycket tryggare än det man just nu står i och/eller där man är rädd för både nuet och framför allt framtiden som man inte har en aning om hur den ser ut!

Att göra riktiga avslut kräver tålamod med dig själv och det kräver också mod att våga stå kvar i beslutet men framför allt:

Det går inte att fylla på nytt och annorlunda om du hela tiden går tillbaka och inte helt släpper taget!

Detta gäller så klart även om du skulle vara den som blivit lämnad för vet du vad och det här är viktigt:

Om människor agerar som att dom kan leva utan dig, låt dom få göra det då!

Håll inte på och sök upp dom eller hela tiden att försöka ändra på dig!

Någonstans får det räcka med självplågeriet och att du år efter år lagt dig platt – så till den grad att du själv sjönk….och du sjönk djupt!

Inse också att DU har ett värde precis lika mycket som alla andra och du har rätt att rädda dig själv i första hand, du är inte en egoist -för hur ska du någonsin kunna möta och finnas till för i första hand dig själv och i förlängningen för andra om du hela tiden bortser från dig själv.

Du vill inte tillbaka till den delen av ditt liv när du gjorde allt och du stod mitt i stormen och bara försökte parera och få till en harmonisk relation men där ingenting funkade.

Det vet du idag så håll det färskt i ditt minne men släpp sedan taget!

Behåll minnet av dom goda dagarna och inse att allt förändras, även våra relationer runtomkring oss.

En del utvecklas helt fantastiskt och vi kan finnas sida vid sida under lång tid, kanske till och med hela livet medan andra relationer förändras till något som gör att vi behöver tacka för oss.

Kom ihåg att du är aldrig bunden till någon som släppt taget om dig, du är bara bunden till det som du själv håller kvar!

Ha en toppenvecka,

kram från mig<3

Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera