Hej kära läsare!

Här kommer sista avsnittet för året i RelationsKollen och som handlar om obefogad eller befogad svartsjuka.

Svartsjuka är jobbigt och kan verkligen få en ur balans totalt.

En liten tanke kan bli hur stor som helst och man kan fastna i den tanken och känna sig mindre värd och livrädd för att man ska mista sin älskade.

Även om man försöker berätta hur det känns när man är svartsjuk så kanske inte alltid partnern kan förstå eller vill förstå, eller som i vissa fall kanske tycker det är lite härligt att man är svartsjuk – hen känner sig väldigt älskad och attraktiv!

I veckans brev så finns en viss öppenhet men det saknas något – kvinnan som skriver brevet verkar vara i rätt bra balans och med okej självkänsla men det är som att hon och mannen ändå inte riktigt når varann och han fortsätter med att ha kontakt med kvinnan på jobbet lika intensivt trots att hon är tydlig med vad hon känner och vad hon önskar.

Vad behöver förändras?

Båda behöver få insikter om varandra tror jag.

Han om hur hon faktiskt känner och hon om vad kontakten faktiskt består av och hur hon i så fall kan förändras.

Dom behöver hitta varandra i ett ”VI” och utgå från det och inkludera vänner i deras relation.

Med detta menar jag inte att ens partner alltid ska hänga med ens vänner – man får och ska absolut ha egna vänner som man umgås med – det är bra och ger faktiskt i många fall en extra krydda åt ens kärleks-relation.

Vad tycker du?

 

 

 

Hejsan.
Jag har varit tillsammans med min sambo i 4 år. Innan vi blev tillsammans ”halvdejtade” han en tjej, de var dessutom väldigt bra vänner. Ungefär tills han träffade mig, hon blev i denna stunden väldigt skum mot honom, la ut massor av bilder på gamla sms som han skickat till henne på sin blogg & sms till honom om hur mycket hon saknade sin ”bästa vän”. Jag hatade henne såklart (tilläggas här är att vi är från två olika delar av Sverige och träffades på mitten och blev kära vad av jag har ingen som helst relation till denna tjej). Han fick säga åt henne att sluta, efter detta har deras relation runnit ut i sanden.
Dock har min sambo inte mycket vänner kvar, vuxit ifrån eller bara tappat kontakten med dem, och jag har märkt under dessa år att han har varit ensam och inte riktigt haft någon nära vän att vända sig till.

Så i somras råkade jag och denna tjej sitta på samma kontor på jobbet, hon var mycket vänlig mot mig och jag övertalade min sambo att kanske ta en fika. Sagt och gjort, idag 7 månader senare har jag fortfarande inte blivit medbjuden att träffa henne tillsammans med honom fastän jag vet att hon några gånger frågat om jag ska med.
Jag är fruktansvärt svartsjuk på henne och de sitter ofta och chattar med varandra på kvällar osv de jobbar även på samma jobb nu. Min sambo och jag har en väldigt bra relation i övrigt och en bra kommunikation var av han vet om min svartsjuka, och hur jag känner, enligt honom är de bara vänner han berättar mycket men tycker det blir jobbigt när jag frågar för ofta vad de pratar om. Han kan inte heller riktigt förstå varför det är så viktigt för mig att träffa henne, han menar på att jag inte tycker om henne ändå. Men jag kan fortfarande inte komma över detta och det liksom fångar min tanke rätt ofta, hur ska jag tackla min svartsjuka? För jag vill ju självklart att min sambo ska kunna ha vänner oavsett kön och jag vill verkligen kunna lita på honom, som jag gör med alla andra hans vänner utom just henne.

 

Hejsan!

Jag skulle själv bli lite snopen och förvånad om jag är den som föreslagit fika och sedan inte får vara med.

Detta kan jag också förstå bygger din misstänksamhet och oro för varför blev inte du inbjuden, åtminstone över en fika en gång?

Anledningen till att han inte bjuder med dig kan ju vara precis som du skriver att han säger, nämligen att han vet om att du ändå inte tycker om henne.
Han kanske är rädd för att du inte ska ”godkänna” henne eller att det ska bli bråk.

I värsta fall så kanske det är så att dom är mer än vänner och det är han rädd för att du skulle upptäcka då……

Något jag också blir lite fundersam är över det behov han har att prata och spendera tid med henne för dom både jobbar ihop och chattar på kvällarna, man kan ju tycka att han borde bli mätt på det och vilja prata och spendera övrig tid med dig till exempel, eller hur?

En fråga: Vad betyder ”halvdejta”? Innebär det att dom hade en intim relation och var tillsammans egentligen?

Jag tycker det låter intressant och skulle jag vara du så skulle jag nog vilja veta mer om den tiden för jag tror att däri ligger också en del av anledningen till att dom har ganska intensiv kontakt idag.

Jag tycker också att du ska försöka få till en fika där ni alla tre träffas – för det så behöver du nog innan träffen trygga din pojkvän med att du kommer att vara sjysst och inte visa att du tycker illa om henne.

Du kanske dessutom kommer gilla henne om du kan hantera svartsjukan.

Du skriver att du vill lita på henne precis som du gör med alla hans andra vänner men du skriver också samtidigt att han inte har några utan varit väldigt ensam och inte haft någon vän att vända sig till…..

Du skriver också att du är öppen med din svartsjuka och att du berättar hur du känner – jag undrar om du verkligen fått honom att förstå att du faktiskt är rädd för att mista honom och att han ska välja henne?

Återigen så tror jag att ni behöver hitta ett ”NI” och utgå ifrån det – och där ingår både fika och att du får känna att allt är okej och att du får vara med.

Kram från mig<3

Charlotte

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>