Browsing Category

Veckans Inlägg

När man Tänker efter……

19 juni, 2017

God Måndag!

Ingemar Olsson skrev en låt på 70-talet tror jag som heter ”När man tänker efter”.

Den här låten gick jag och sjöng på mycket när jag var i yngre tonåren, jag bara älskade den!

Häromdagen så började jag nynna på den igen….

Lyssna på texten för den är mer än någonsin aktuell idag,

det är lätt att säga att man bryr sig om dom fattiga, men ingen vill väl ha det sämre än dom rika heller :) !

 

”Tänker man efter någon gång

när man står och hänger tvätt

retar sig på en långkalsong

då känns det inte riktigt rätt

När man ser alla kläderna som man har

men inte sätter värde på

när det finns så många

som inte har någonting att ta på!

 

Om man går på restaurang

beställer en entrecoté

äter sig mätt och om man kan

äter man mer ändå

När man har fått så man nästan spyr

är det bara en sak som stör

Att det finns så många som

svälter ihjäl och dör!

 

Tänker man efter sätter man maten i halsen

och efter den betan tänker man nog helst inget alls

om man bara undviker att fundera

blir det mycket, mycket lättare

att existera!

 

Tänker man efter mer och mer

så börjar man snart förstå

att nu har det redan gått för långt

längre får det inte gå

och då vill man solidarisera sig

med dom fattiga det gäller

men å andra sidan vill man inte ha det sämre

än dom rika heller…….”

 

 

Jag går snart på semester och håller på att förbereda mig lite för det, bland annat genom att skriva lite lättare inlägg och på det sättet redan nu börja ladda om inför en höst som jag tror kommer bli väldigt spännande!

 

Ha en toppenvecka!

Kram<3

Charlotte

 

 

Kärlekens Väg!

12 juni, 2017

IMG_4296God Måndag!

Jag har inte tidigare lämnat en bok som förslag att läsa, men det vill jag ge dig idag!

Kanske du kan läsa den under semestern för den är absolut en sådan bok, du kan läsa den en stund, släppa den för att fundera lite och sedan ta upp den och fortsätta läsa vidare.

Kärlekens väg är en roman skriven av Alain de Botton som kallar sig själv för vardagsfilosof vilket jag kan stämma in i efter att ha läst boken.

Den handlar om ett par, Kirsten och Rabih – hur dom möts och där man får följa steg för steg vad som händer i deras relation under flera år.

Från förälskelse till fördjupad kärlek till den gråa vardagen och sedan hur dessa går i cykler och omlott under åren.

Min konklusion efter att ha läst den här boken är något som Alain själv skriver:

-Barnet lär den vuxne något annat om kärlek: att äkta kärlek bör inbegripa ett ständigt försök att med maximal generositet, och när som helst, tolka vad som eventuellt ligger under ytan när det gäller ett besvärligt och föga tilltalande beteende.

Det är också precis detta som jag anser är det vi hela tiden får kämpa med, acceptans.
Inte bara acceptansen till partnerns beteende utan även vår inre dialog där vi kanske minst av allt är generösa mot oss själva vilket också boken många gånger visar på.

Botton berättar ju också om en otrohet där Rabih väljer att hålla otroheten hemlig för Kirsten och detta gör att han för en inre dialog som så starkt visar hur vi, när vi har ett föga tilltalande beteende hanterar sådant som vi själva inte tycker om, varken hos oss själva eller hos partnern.

Konsekvensen av Rabihs otrohet är också att han blir misstänksam till Kirsten och spekulerar i huruvida hon har en affär med en kollega.

Kanske i ett försök att få en balans i relationen om även hon varit otrogen?
Kanske ett försök att hoppas på en kärlek där maximal generositet i det här fallet skulle kunna göra att dom förlåter varandra….

Att det är just barnet som lär oss detta visar också på att vi alla kanske behöver låta vårt lilla barn inom oss få vara med för att kunna ha den här synen på kärlek.

Boken berättar också väldigt fint om att sluta kräva den perfekta kärleken och framför allt hur vi söker och påpekar avsaknaden av den i tid och otid.
Jag får ju i många samtal med mina klienter där det handlar om otrohet höra om försök att lägga över ansvaret på partnern när man varit otrogen för att man saknat kärlek.

 

Botton skriver också om att börja ge bort kärlek med omedveten otvungenhet utan att svartsjukt beräkna chanserna för att den någon gång ska återgäldas.
Jag tycker att han sätter fingret på något viktigt här och som jag ofta får prata om – ovillkorlig kärlek – som ju innefattar just att kunna ge utan att förvänta sig att få tillbaka.
Jag tror lätt att jag skulle komma upp till tusen mailfrågor som jag fått just kring det här, man vill att jag ska svara på HUR man ska göra för att få partnern att ge mer, och att man överhuvudtaget vill mer i relationen än partnern.
Kanske är det nutidens sjuka, kärlekens habegär, där vi först och främst vill bli mättade själva och där mycket går ut på att det ska vara exakt jämnt.
Vi är rädda att vi ska förlora om vi ger utan att räkna med att få något tillbaka.

Botton gör återkommande nerdykningar i detaljer i Rahibs och Kirstens relation där han ibland ger ett förvirrat intryck för att i nästa stund lyfta blicken och få ett giraffperspektiv, vilket gör det hela intressant och faktiskt ibland rörande, han vill så gärna förstå.
Ibland blir konklusionen av en situation bara att ”vi är lite tokiga och gör tokiga saker”.

Alain kommer fram till konklusionen att se äktenskapet som institution vilket ju inte kommer från en snäv syn utan snarare efter en lång erfarenhet av ett äktenskap som innehållit mycket av allt, ekonomiska svårigheter, ensamhet, distansering stundtals, barn, arbetslöshet, kommunikationssvårigheter, sexproblem, otrohet etc. men där han till slut finner sig tillrätta och älskar det, älskar allt det skeva som ju egentligen är det som är det perfekta och att han inser att det finns ingen annanstans han vill vara än just där.

Jag kände igen mig själv och mitt eget liv i många delar av boken vilket fick mig både att le och att känna sorg – och framför allt så känner jag igen boken i mina samtal med klienter och alla brev jag får från er kära läsare och följare.

Läs den här boken och skriv gärna in till mig vad du tyckte om den, kanske vi kan lyfta den igen och se vad just din känsla och konklusion blev?

Ha en härlig vecka,

kram<3

Charlotte

OBS! Detta inlägg är INTE sponsrat!

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Repetition….KärleksDuttx5 minns Du?

29 maj, 2017

Jag har skrivit om kärleksdutt x 5 förut men det är värt att påminna oss om det igen tycker jag.

För ett antal år sedan så var jag på en föreläsning.

Det var en 84-årig psykoterapeut som pratade om positiv barnuppfostran.

Han är professor och har skrivit flera böcker i ämnet.

Han menade på att man med  till exempel ett ”olydigt” barn ska tillrättavisa (lugnt och mjukt) och sen kärleksdutta 5 gånger under ca 1 timme ( barn på två år).

Vad är då kärleksdutt ? Jo, man bekräftar barnet på något sätt, kan vara en klapp, en glad blick, säga något positivt etcetera, ja du förstår säkert.

Detta gör man under en tvåveckors-period och enligt honom så ger det fantastiska resultat (vilket han också kan bevisa eftersom han forskat i ämnet).

Där satt jag och bara insöp varenda ord han sa.

Tänkte på mina egna barn, tänkte på mina barnbarn, tänkte på mitt äktenskap.

Det går att utöva duttarna på partnern, kollegan, vännen etcetera också så klart!

Jag blev så otroligt glad för jag pratar själv så mycket om ovillkorlig kärlek som inte är gränslös utan tydlig i kärlek/gräns.

Tänk att vi kan vara så lika, kommit fram till så lika tankar och känslor.

Han med sin långa, långa erfarenhet och lilla jag som bara flödar över av all duttkärlek som jag vill leva ut och ge och ta emot så klart :)

Men…… det är lite trist att det ska vara så svårt för den rena kärleken att få blomma ut helt, i allas våra hjärtan.

Det är så mycket som står i vägen, idag mer än någonsin med all stress och alla krav vi tror att vi måste möta och leva upp till.

Jo, det var en sak till han sa: Om man har ett ”bråkigt” barn så ska man lägga till någon fysisk aktivitet, dessa barn har mycket energi som dom måste få göra av med dessutom, duttarna ingår så klart också.

Jag applicerade direkt det här till mitt äktenskap: Jag åkte hem till maken, satte honom att dammsuga hemmet och sen duttade jag lite, typ 5 gånger så där, dutt, dutt, dutt, dutt och lite dutt till <3!

Vem kan du kärleksdutta idag, testa ska du få se vad som händer :)!

Ha en underbar vecka,

kram<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

– Det där Behöver jag inte Svara på!

22 maj, 2017

Tre män som vägrar böja sig för en kungs befallning.

Kungen ömsom hotar ömsom lovar att bara dom gör som han befallt så ska allt vara okej men om dom inte gör det så ska dom få brinna i ugnen.

Männen responderar nästan lite nonchalant:

– Vi behöver inte svara dig på det här!

Man kan nästan känna kungens raseri efter en sådan kommentar.

Han befaller att ugnen ska göras sju gånger hetare än man någonsin hade sett tidigare!

Vilket helvete, skulle man kunna säga…..

Konsekvensen av den uppvridna värmen blir att dom män som  kastar in dom tre männen i ugnen själva dör av värmen.

Nu blir kungen jätte-rädd för han ser att männen inte blir ett dugg skadade av den superheta värmen och inte bara det, han ser en fjärde person som är med männen i ugnen.

Kungen ropar till männen att dom ska komma ut och ut kommer dom, totalt oskadda,  inte ett hårstrå på deras huvuden har svetts och kläderna är helt intakt.

Dom luktar inte ens bränt!

 

Det här är ju en berättelse från Bibeln där tron på Gud gör att männen är obevekliga och står emot kung Nebukadnessars befallning om att tillbe en staty.

Metaforen blir intressant.

Det kan vara svårt att hålla sin egen kurs även om man innerst inne vet vart man ska, vad man ska dela med sig av och vad hela ens syfte i livet är.

Det finns alltid ”kungar” och ”verkställare” som med olika sätt vill få en att släppa taget och som kanske skjutsar in en i helvetets ugn för en stund.

Som talar om för en att om man bara gör si eller så så kommer man klara sig så mycket bättre och kanske till och med skrämmer och hotar om man nu vidhåller att man vill gå den väg som man själv tror på.

Det är inte heller lätt att kunna urskilja den ofta manipulativa sidan av dessa människor som om man inte är vaken och alert faktiskt kan få en att vackla och känna osäkerhet och förvirring.

Här tänker jag att den ovillkorliga kärlekens gränssättande blir så nödvändig.

Man behöver vara tydlig och orädd med att säga nej till det som inte stämmer och säga ja till sig själv och det man innerst inne vet.

En del kallar det magkänsla och andra kallar det tro, finns säkert någon som kallar det något annat också.

Jag har sett människor bli inkastade i ugnen men som klarat sig helskinnade och jag har anat vad det berott på, kanske jag också sett den ”fjärde personen” som kung Nebukadnessar uttrycker det.

Att komma ut ur prövningen och inte ens vara svedd, det måste vara en konst.

Att inte ens lukta bränt!

Jag tänker hur viktigt det är våga bära sin ”ugnserfarenhet” med värdighet, med stolthet och som ett ljusgrönt skott sprunget ur askan bara visa på ökad styrka, ny kraft och djupare övertygelse.

Att inte låta erfarenheten sota ned en själv oavsett om dom som kastat in en i ugnen faktiskt själva dör….

Att nästa gång det är dags att åka in i ugnen våga säga ja/nej tydligt och att faktiskt ibland till och med våga säga:

– Det där behöver jag inte svara på!

Att trotsa en kung, att bli inkastad i en ugn, inse att Jesus är med en även där, att komma ut osvedd – och inte ens lukta bränt….

vad ger det för konsekvenser vidare i ens liv?

Jo, jag tror större ödmjukhet och ännu större tro och trygghet på att det bär, tron bär!

 

Jag önskar dig en underbar vecka,

kram<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Källa:

Daniel 9:1-30. (Bibeln).

 

 

Förlorar man Allt så Finns heller Inget som Binder en till ens Förflutna längre!

15 maj, 2017

Förlorar man allt så finns heller inget som binder en till ens förflutna längre.

Det är först när den insikten kommer som frihetskänslan att inget av det som varit finns kvar som står i vägen för den väg man ska framåt.

Hållplatserna är borta och väntan är över – du kan skåda ut över havet och förstå att din väg kommer vara oändlig, kanske med lite salt och med ett djup du inte alltid kommer förstå .

Man kanske i första hand tänker på saker när man säger att man förlorat allt men det finns så mycket mer än det.

Man förlorar tankar kring värdet av upplevelser , människors agerande , vem man trodde man var.

Allt som man själv trodde var den man var och som man ännu tror sig vara men som bara var då, försvinner när insikten om vad förlora allt innebär….

Man förstår på djupet att den man var för alltid är borta och det man hade då inte har någon betydelse idag. 

Och det är först då som man kan vinna allt.

Man kan inte ta med sig något från det förflutna när man bestämt sig för total förändring , när man vet syftet med sitt liv och vill vara där med hela sitt varande.

Det kanske inte heller är så att du kan bestämma eller sortera ut vad som ska förloras – det kanske brutalt tas ifrån dig.

Det är ett högt pris och ett arbete skulle jag vilja påstå, att se vad man behöver ”förlora” för att kunna vinna.

Det gamla kan ha haft med så mycket utanför en själv att göra och där andra människor haft stor betydelse och påverkan.

Det behöver inte nödvändigtvis vara negativt men det kan stå i vägen för det som är du och som har skapats i dig, för dig och då behövs det förloras också.

Det är ju inte som att det här sker som ett snabbt byte – man går från att förlora allt till att vinna allt – på bumsen!

Nej , och det kan inte vara så för tiden behövs för att insikterna om vad som behövs förloras måste nog komma steg för steg med djupare och djupare insikter, tills man står där helt naken.

Det man förlorat har man rannsakat , kanske ältat, försökt återuppleva och införliva i sitt nuvarande liv och kanske till och med tänkt att precis det man älskade som mest i sin dåtid ska man väl ändå kunna ta med sig framöver?

Vet du, det kan vara precis det som gör att du står och stampar och inte kommer framåt eller ”vinner” allt.

Du har inte förlorat allt då, du har inte gett upp, du har inte kapitulerat helt.

Det är stor skillnad på att  praktiskt förlorat allt och att i sitt inre förlorat allt . 

Du kanske inte ens har haft allt som du tror att du förlorar …..

Kanske du levt i en illusion, en lögn, en längtan eller en dröm som du försöker få med dig nu?

Det har kanske inte ens existerat och därför håller du extra hårt i det nu och du vägrar ge upp det.

Så nu står du där….

Vågar du förlora det sista som håller dig kvar, som faktiskt hindrar sig från att äntligen i full frihet och frid få ta dina första steg i ditt syfte?

Vad händer annars?

Du blir en människa som står kvar, i illusionerna av en svunnen tid som inte har ett dugg betydelse för din framtid men som du vägrar släppa taget om.

Att bestämma sig för att förlora är att slänga allt gammalt i glömskans hav.

Att förlora är INTE negativt, 

Att förlora är att börja resan mot målet, att faktiskt för första gången vara riktigt fri som en fjäril,

jag önskar dig en fin majvecka,

kram<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

Svik inte…..

8 maj, 2017

Brusten tillit.

När tilliten raseras så brister och rämnar allt.

Allt man hoppats och trott och byggt upp, bit för bit och dag för dag.

På en sekund kan tilliten raseras.

Först kan man reagera med ilska, speciellt om partnern inte förstår sveket eller ännu värre vill göra gällande att skulden ligger på dig.

Orden blir plötsligt meningslösa och närheten man känt är som bortblåst.

Plötsligt finns där bara en distans med en främling på andra sidan.

Har man blivit sviken tidigare så vet man vart gränsen går och när avslutet är det enda som finns kvar.

Med sorgen som kommer så kommer också minnena och drömmarna som gick i kras.

Allt man strävat efter finns inte längre något mål med och det ger en känsla av tomhet och ensamhet .

Vart går man när tilliten brustit ?

Ska man stanna och kämpa med ovissheten om att sveket kanske kommer hända igen eller ska man gå direkt när inte allt ännu raserats där man kanske ändå kan hålla en någotsånär lugn samtalston och säga ett vuxet farväl?

Tillit och kärlek ligger så nära varandra  och kärleken kan försvinna direkt när tilliten brister .

Den djupa vänskap man känt är som bortblåst och fiendskapen flåsar en i nacken och vill fram och bita och hugga.

Tryggheten ligger också nära, så när tilliten raseras så kommer rädslan och tankarna om hur man ska klara sig.

Vart ska man ta vägen, hur ska man klara allt, sig själv?

Vem vill ha mig och vill jag ha någon efter det här?

Skulle jag kunnat sett det här tidigare och besparats tid och kraft och ett utslitet hjärta….

Jag tror inte på att stanna kvar i relationer där sveken upprepas, jag tror inte att det kan bli balans och trygghet….

jag tror att den djupa oron alltid finns där även om man döljer den och kämpar på.

När sveket kommer så dör lusten att ge av sig själv, på alla plan , fysiskt, känslomässigt, eller ens att dela med sig av sitt innersta i samtalen.

Med sveket så byggs en hårdhet, en mur som omgärdas av rädsla, skyddet behövs för att orka och vilja överleva.

Orden ”svik inte så blir du inte sviken” stämmer inte.

Du kan bestämma dig för att inte svika dig själv dock, känner du att det är slut så lyssna till ditt inre då.

Känner du att du orkar och vill fortsätta och kämpa så gör det då MEN urholka inte dig själv, ge inte mer av dig själv än du får, för det är ett djupt svek mot dig själv.

Tilliten 

Lita till

Ett ord så vackert som borde innebära en stolthet att man får bära det,

att man fått förtroendet och blivit utvald till att bli ”litad till”, att någon blottat sin sårbarhet och med darrande händer gett och släppt taget om rädslan, rädslan att bli sviken.

Svik inte…..

Jag önskar dig en härlig vecka,

kram<3

Charlotte

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se