Att Mötas med Tystnad som Liten är Som att Få Stryk……

14 september, 2015

cropped-IMG_20150719_162739.jpg

 

 

Som jag berättade i mitt tidigare inlägg så har jag levt en ganska lång tid i ensamhet som nu (för tillfället i alla fall) verkar vara över.

Under min tid i ensamhet har jag tänkt mycket på hur det varit när jag var liten, hur min uppväxt varit och hur jag upplevt det.

Mycket har jag bearbetat men så klart så är det ett helt livs arbete eller upptäckts-resa kanske man ska säga.

Olika situationer och möten med människor väcker minnen så klart som tar en vidare på den resan.

IMG_6629

Kärleken till mig själv har gjort att jag orkat att stå kvar i allt vad det väckt och väcker.

Visst är det en lite konstig mening, kärleken till mig själv….

Det har tagit lång tid för mig att kunna säga det och framför allt att våga stå kvar just för att jag älskar mig själv.

Jag kan se vad det delvis beror på att jag inte kunnat älska mig själv ovillkorligt.

IMG_6763

Det är svårt att växa upp i en miljö där ”kärleken” är villkorad, kopplad till prestation och faktiskt skuld.

Att inte känna sig älskad när man gjort något som inte passat, att bli ut-stirrad eller att mötas av en iskall tystnad är lika illa som att bli fysiskt slagen.

Så har jag upplevt min uppväxt många gånger.

Kanske är det just därför jag älskar att möta människor där människor är – jag har själv inte känt det så ofta.

IMG_6789

 

Så många gånger som jag velat bli tagen på allvar men blivit skrattad åt eller hånad, känt mig förminskad och behandlats som att jag är mindre vetande.

Många gånger har jag känt som att jag bara är en sak som ska användas, inte en människa som är värdig att bli sedd.

Nästan som att det alltid fanns en baktanke om någon var snäll mot mig, en tjänst som ska göras eller där det ska fås något i utbyte.

Kanske är det just därför som jag aldrig vill utnyttja människor eller få något igen när jag ger.

IMG_6782

Att få veta att det pratas illa om en och där det till och med skickas brev som berättar hur inkompetent och illa man skött sig gör ont, fruktansvärt ont!

Kanske därför jag idag blir rosenrasande när någon säger något illa om mina barn eller försöker få mig att säga något ofördelaktigt om dom…..

Över huvud taget så tål jag inte idag när jag hör att det pratas OM och inte TILL, jag har blivit överkänslig – just för att jag själv fått smaka på det så mycket.IMG_5609

 

Det yttersta syftet med min berättelse är att säga till dig som läser:

Gå inte halva livet och inte älska dig själv (som jag gjort).

Ta tag i roten till det och red ut det – ju fortare ju bättre – du blir både friare, gladare och framför allt så kan du finnas för andra människor på ett helt annat/nytt sätt.

Var inte rädd för smärtan och ensamheten som kommer med att du gör den resan, det går över men det kan ta tid.

Jag har gått i terapi i olika omgångar i mitt liv och det hade varit omöjligt att lyfta på locket och tittat ner och se ALLT, jag tror inte jag pallat det.

Allt har sin tid och det är spännande, all smärta och sorg har jag bestämt ska få användas till att förhoppningsvis få vara en del av läkningen och helandet av människor jag möter.

IMG_6547

Bli eller var heller inte bitter på din uppväxt – se det som den bästa lektionen för det är precis vad det är.

Du har gått ut med högsta betyg – du har tagit din examen!

Du har klarat det!

Du är ju här, eller hur!

Kom ihåg att dom människor som du kanske älskat/älskar väldigt mycket är också dom som sårar/sårat dig mest – hade du inte älskat så mycket så hade du ju inte känt så mycket heller, eller hur?

Problemet blir när man försöker och försöker hålla relationen vid liv, och gamla mönster bara fortsätter och inget är förändrat – hjärtat krossas om och om igen – en ohållbar situation.

Du behöver inte vara kvar i den relationen om du inte vill men jag tror att det är viktigt att förlåta.

Det kan vara svårt att förlåta men du håller bara kvar bitterheten och smärtan om du inte förlåter.

IMG_6775

Svårast kanske det är att förlåta dig själv?

För att du inte släppte taget tidigare, för att du lät händelserna i ditt liv krympa dig och hålla dig fången, vad vet jag?

Så har det varit för mig i alla fall och jag vill aldrig mer att något eller någon ska hålla fast mig!

Livet ska levas i största och möjligaste frihet och jag vet idag att det är bara jag som kan se till att det är så,

jag vill också leva mitt liv fridsamt – lika viktigt som friheten,

och det är lustigt hur nära frids-känslan och smärtan ligger varann,

 

OBS!

Jag lägger ut en länk här nedan till en artikel som så bra förklarar det jag precis berättat om,

vuxnabarn.nu,

http://vuxnabarn.nu/narcissism/psykiskt-vald-mot-barn/

Kram<3

 

Charlotte

(Det här är en del i min serie ”Man får ta av det undre lagret”)

 

@Charlotte Sander och Relationsexperten.se

 

 

 

 

 

Fler inlägg som du kanske gillar

Inga Kommentarer

Kommentera